Inom politiken så finns det många obesvarade frågor, som tex: vad är det som driver den? Varför strävar vi hela tiden framåt mot något avlägset mål som vi inte ens kan se framför oss? Varför kan vi inte nöja oss med det vi har, för vi har det ju rätt så bra som det är nu? Kan det verkligen vara på det viset att det är vägen som är det viktiga och inte målet? Ibland kan man onekligen börja undra hur det ligger till med den saken, för varje dag är full med nya frågor som måste lösas, nya svårlösta problem och kriser av allehanda slag. Aldrig blir det riktigt bra, och aldrig kommer dagen då vi sätter på Rapport och får höra följande: "Idag blir det inga nyheter - för allting är helt enkelt toppenbra. Inte ett endaste litet problem finns det att rapportera om".
Om det är slutmålet för mänskligheten här på Jorden så tror jag ingen av oss hade velat ha det, åtminstone inte för mer en någon dag eller så, kanske en vecka, eller en månad på sin höjd; men efter det hade vi nog alla till mans krävt en återgång till den gamla (o)ordningen igen? Livet hade blvit allför tråkigt annars. Vi människor behöver nämligen vår dagliga dos av kriser för att fungera, för vi blir så lätt uttråkade. Vi föredrar spänning och osäkerhet istället för det säkra och trista. Så när politiska bedömare och ekonomiska experter utlovar oss ett framtida Shangri-La, lyssna inte, ty vad de erbjuder är inte bara ett Utopia, det är dessutom ett alternativ som inte gagnar våra hälsa eller vår personliga utveckling. Låt oss därför behålla våra drömmar om en bättre värld, men leva kvar där vi är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar