En liten reflektion över medelhavets historia

Här är en intressant och kul liten film som jag just stötte på som ger oss en snabb historielektion om vilka som styrt över medelhavsområdet från det gamla Egyptens tid ... framtill våra dagar. Bildkvaliteten är inte den bästa, men en suverän vacker låt, som sjungs på ett språk som jag inte har en aning om vilket det är, gör ändå de 3 minuterna som videon håller på till fin upplevelse.

Judendomens ursprung

Farao Akhenaton - här avbildad tillsammans med sin vackra drottning Nefertiti - var den första kända förespråkaren för monotheismen. Hans lära lever kvar än idag i judendomen, och vår egen kära gamla kristendom. Ett ödets ironi är att judarna än i dag ser på Egypten som ett ondskefullt land, som med sin elaka farao (Ramses II?) höll hebréerna förslavade ... när deras egen tro kommer därifrån: en tro som i allt väsentligt är ren och skär egyptisk religion och filosofi.

Vikten av historia

Alla som är oförstående inför dagens prekära situation borde studera lite historia, eller rättare sagt, studera mycket historia; för den som gör så inser snart att ingenting förändras: våra ledare förblir inkompetenta, och lögnerna förblir omfattande. I dagens värld är det dock, som vi alla säkert förstår, inte längre svärd och spjut som används vid kris-situationer, vilket medför att konsekvenserna av våra ledares beslut kommer att bli katastrofala för oss alla, och i slutändan beror detta helt och hållet på deras lögner och på vår oförmåga att genomskåda dessa lögner i tid.

De som jämför dagens politiker med fascister är inte helt fel ute, något som bevisas av politikernas behandling av medborgarna och deras rättigheter i FRA och Ipred frågorna. Den som kan sin historia vet att vad makthavare fruktar över allt annat är den egna befolkningen, och han förstår även att man av den anledningen är beredda att göra vad som helst för att hålla dem i okunskap om vad som egentligen pågår. Av den anledningen ger de oss bröd och skådespel för att hålla oss lugna, vilket har funkat bra framtills nu, men nya tider kräver nya former av pacifisering och passivisering och det är där de nya formerna av övervakning kommer in. Vad vi än hittar på här i Sverige så kommer dessa lagar att drivas igenom, då EU vill så. Vi bor därför inte längre i en demokrati. Så vad bor vi nu i för samhälle egentligen? Min personliga syn på saken: Vi vill inte veta svaret.

Noa och Syndafloden, del 4 (eller möjligen del 5, beroende på om man räknar in You Tube filmen som en egen separat del (den blir i så fall del 4))

När jag tittade tillbaka på mina senaste inlägg så noterade jag att det var ett tag sedan jag skrev ett rent vetenskapligt dito, så av den anledningen - och pga att min blogg ligger i vetenskapskategorin - så kommer nu den fjärde, och förhoppningsvis sista, delen i min serie om Noa och Syndafloden:

När vi lämnade Noa och hans familj så återstod alltjämt en fråga - vart tog vattnet vägen? Så det ska vi nu försöka reda ut. Det finns 2 alternativ: Antingen försvann det tillbaka upp i rymden igen, eller så rann det ner i Jordens inre. Båda svaren ter sig vid en första anblick som totalt vansinniga, men då detta är ett totalt ovetenskapligt tanke-experiment så är alla möjligheter möjligheter - tillskillnad från etablerad och statligt subventionerad vetenskap där enbart det som är PK är möjligt. Vilket handikapp man ger sig själv.

Nåväl, för att återgå till vattenproblematiken så finns det bara ett logiskt svar: Om vattnet - som vi utgick ifrån - verkligen kom från rymden, så kom det till vår planet för att stanna - och inte för att dunsta iväg ut i rymden igen. Med detta konstaterande har vi kommit en bit på väg, då vi nu vet att vattnet förblev här hos oss. Frågan då är: var är allt vattnet nu? Vi vet att havsnivån idag är betydligt mycket högre än vad den var för 12000 år sedan, men enligt Noas berättelse så täcktes ju även alla världens bergtoppar av vatten. Och det är detta som är det stora problemet.

För att lösa det så måste vi, antingen ta avstånd från texten, eller bli än vansinnigare och nästan gå helt över gränsen även för det ovetenskapliga. En helt annan vetenskap måste därför användas: den hyperovetenskapliga. Turligt nog är jag även hedersdoktor i den. Men då teorierna vilka nu måste till övergår det som ett normalt fungerande intellekt bemäktar med att avhöra, speciellt en vit måndagskväll, så väljer jag istället att tacka för mig för i afton. Men till den som alltjämt är nyfiken på den hyperovetenskapligavetenskapens lösningar på gåtan så har jag ett avslutande litet tips; fråga ett barn i närheten, om det finns ett tillgängligt, då dess teorier ofta kan slå en med häpnad.

En bild från Egypten

Kunde inte motstå frestelsen att lägga in en liten bild från landet vid Nilen, kanske beroende på att jag förlorade mig själv i min Egyptenbok en stund efter det att mitt förra inlägg hade postats. Så jag klickade in "Egypten" på mitt tangentbord, och den första bilden av godkänd kvalité som dök upp var den här: Philae Templet vid Assuan. Har aldrig varit där, men nog hade en resa dit varit kul, speciellt så här i vintermörkret?

Min bokhylla. Avsnitt 1, del 2

Den här boken om Egypten hittade jag i en remainderbokaffär för en billig penning - strax under en hundring. Den är utgiven av det tyska förlaget Könemann och är en mindre version av deras stora referensverk med samma namn. Vad jag gillar speciellt med boken är alla de fantastiska färgbilder den innehåller, ungefär en stor bild per sida - ofta helsidesbilder. Man inser snart när man bläddrar i den hur stor betydelse Egypten haft för vår civilisations utveckling, inom alla områden. Förutom bilder från många av landets mest berömda platser och monument, innehåller boken även många fina kartor, tabeller och diagram. Alla platser beskrivs dessutom ingående på ett underhållande och lättläst vis. Vad vi har här är ett perfekt avvägt exempel på ett populärhistoriskt-refensverk av bästa sorten, ett nära 800 sidor långt färgsprakande konst och kultur-extravaganza som man gladeligen tar fram och spenderar en stund med så ofta man har en möjlighet därtill.

Ett äpples skal

Till himlen är det från vår ståndpunkt sett ett långt, långt avstånd - oändligt rentav - för vi är små, så otroligt små och betydelselösa; men från en annan högre utsiktsplats, typ månen, så är vår atmosfär tunn, så otroligt tunn att den nästan inte ens syns: tunn likt skalet på ett äpple - inte tjock som en apelsins. Vår värld är ömtåligare än vi tror, så väldigt ömtålig, men den är trots det inte i någon fara, då den är gammal och oändligt vis, och säkerligen kommer att finnas kvar och må bra långt, långt efter det att vi - de små obetydliga människorna - sedan länge är borta och glömda.

En olöst gåta: Atlantis

Är det inte en fin bild jag hittade på nätet? Den kommer från de grunda vattnen utanför Bimini, Bahamas. Det unga paret snorklar omkring ovanför resterna av den sk atlantiska vägen, vilken är över 500 meter lång. Exakt hur de symmetriska stenblocken, vilka ligger så fint i bredd och på rad, hamnat där är det så klart ingen som vet, men att det verkligen rör sig om rester från det legendariska Atlantis kan vi vara säkra på ... åtminstone om vi frågar Atlantis entusiaster. Själv ställer jag mig öppen i frågan. Men att "vägen" är en naturkreation har jag svårt att tro från de bilder jag sett på nätet: stenarna är för rätvinkliga för min smak. Men antagligen behöver man nog snorkla omkring där själv först innan man kan avgöra hur det egentligen ligger till?

Det gåtfulla Delphi

Delphi var det gamla Greklands viktigaste plats, och Apollontemplet (bilden ovan) var det allra heligaste. Inga större företag företogs utan att oraklet därinne hade rådfrågats först. Detta gällde även när hela nationens framtid stod på spel, som tex under ett av perserkrigen, när man fick rådet att möta fienden till sjöss. Hur det gick? Grekerna vann så klart, precis som oraklet förutspått. Folk från hela Medelhavet besökte under flera årtusenden platsen, så mycket vördade man oraklet och dess vishet. Problemet var bara att de svar man fick alltid gavs i vad som bäst kan beskrivas som gåtor, vilka var möjliga att tolka lite hur som helst.

You Tube film om Syndafloden

Här är en kul film jag tittade på, innan jag skrev mitt senaste inlägg, som beskriver hur regnvattnet kan ha fallit ner på Jorden från rymden. Vem vet, kanske var det så här det gick till? Säga vad man vill om You Tube, men nog hade livet varit bra mycket tristare utan kanalen i fråga?

Bibelstudie: Noa (del 3)

Hade egentligen avslutat min utmaning gällande Noa, men en obesvarad fråga fortsatte att plåga mig - och vägrade försvinna. Till slut så hade jag inget annat val än att fördjupa mig i den. Frågan (angående den ev Syndafloden) var den här: Var kom vattnet ifrån? Har någon ett bra svar? Vad man än kommer med för ursäkter när det gäller gamla texter (att man tex inte kan tolka orden korrekt) så kan man inte förklara bort (åtminstone inte så länge som man tolkar texten ordagrant) att hela Jorden - även de högsta bergstopparna - täcktes av Syndaflodens vatten. Så var kom allt vattnet ifrån?

Vi måste nu komma ihåg att det här är ett tanke-experiment, så vi utgår därför från att Noas berättelse (i det här läget) är sann, eftersom vi måste hålla oss öppna för alla tänkbara lösningar på problematiken. Så var kom vattnet ifrån? Ett barn kan svara på frågan åt oss - så enkelt är det - eftersom svaret är uppenbart: vattnet kom från himlen - precis på det vis som Bibeln berättar. För mig har detta emellertid alltid varit ett stort problem, eftersom de enorma vattenmängderna, vilka hade krävts för att täcka hela jordytan, INTE kan rymmas i vanliga regnmoln. Det återstår då bara en annan möjlighet - vattnet kom från rymden? Och det är nu det hela blir riktigt intressant.

Jag gick genast ut på You Tube och letade - och hittade, hör och häpna, ett flertal filmer som i detalj beskriver det hela. Visserligen så rör det sig i nuläget bara om teorier, likt det mesta av dagens rymdforskning; men alla stora vetenskapliga genombrott har inledningsvis varit teorier i våra stora tänkares hjärnor. Kanske gäller det även Syndafloden? Lyssna på det här: tydligen (enligt vissa) så omsluts Jorden av sfäriska isringar (se bilden), vilka i teorin kan smälta om de hettas upp av Solen. De faller då ner på vår planet ... som ... regn! Låt mig dock avslutningsvis påpeka att detta inte på något vis är bevisat, men - och detta är poängen - det är teoretiskt möjligt - åtminstone enligt vissa. Jag är dock ingen expert på området, och har ingen astronomisk utbildning, men nog var min lilla efterforskning ändå rätt så intressant, inte sant? Nu återstår bara en "sista" fråga att besvara: vart tog vattnet vägen efter det att regnet upphört? Rann det ner i avloppsbrunnarna? Bra fråga? Men den spar vi till en annan dag när jag inte har något bättre för mig:-)

En sista bild från Palmyra

Inte mycket återstår av den här vackra byggnaden, vilken kärleksfullt har restaurerats. Kontrasten mellan ruinerna och den ljusblå himlen ger platser som Palmyra dess speciella magi. Men snart kommer även de nya pelarna att vittra sönder, och sedan dröjer det inte länge innan den vackra sandstenen har förvandlats till det den egentligen är ... sand.

Ännu en bild från Palmyra

Teatern i Palmyra har för länge sedan haft sin sista föreställning. Kanske har man idag mindre uppsättningar där för turisterna, men tiden då invånarna i staden flockades framför scenen tillhör nu det förflutna. På något vis så pågår dock en föreställning där just nu, stadens sista - och mäktigaste - den om tidens slutliga seger över den förgängliga människan och hans fåfänga drömmar om ett evigt rike i världen.

Dagens reflektion - Palmyra

I Mellanöstern finns det många fina gamla ruiner från antiken - som tex Palmyra. Det som dessa platser har gemensamt med varandra - förutom solen, sanden, och de spektakulära ruinerna - är att de nu är just ... ruiner. En gång i tiden var de världsmetropoler, vilka romare, perser, egyptier och andra kämpade om. Men det var då. Nu är dessa historiska platser enbart storstilade monument från en epok som flytt.

Bibelstudie: Noa (del 2)

God morgon. Jag har just tittat lite i berättelsen om Noa igen, och enligt min lilla överslagsräkning verkar det - om man följer texten ordagrant - att den måste ha utspelat sig för bortåt 10000 år sedan, då ättlingarna till Noa grundade den mytomspunna staden Nineve någon gång vid den tiden. Men det stora "olösliga" problemet kvarstår: hur fick man in alla djuren i Arken? Vi känner till måtten på båten, och under inga omständigheter kan alla dessa djur - som elefanter och lejon - ha fått plats där inne. Och hur löste man problemet med mat, vatten, och sjukdomar - man seglade ju omkring på havet i ett helt år? Idag däremot så hade det varit världens enklaste sak att bygga en Ark och få med sig allt levande - med DNA teknik!

Kan det vara svaret? DNA? Om vi leker med tanken att Noa hade tillgång till sådan teknik, så måste det betyda att den värld han levde i måste ha varit lik ....... vår egen, världen vi lever i idag! Men kan det verkligen vara möjligt. Om vi tänker vidare så inser vi snart att det mycket väl är möjligt. På mindre än femhundra år så har vår civilisation "utvecklats" från vad som närmast kan betecknas som stenåldern till den högteknologiska värld vi lever idag. Den teknologiska utvecklingen går nu så rasande fort att man häpnar. Ingenting tycks längre vara omöjligt. Så visst är det absolut plausibelt att man kan ha haft liknande civilisationer tidigare.

Min lilla utmaning tog mig således i en helt oväntad riktning. Men faktum kvarstår, Noas berättelse är inte helt ologisk. Som forskare måste vi vara öppna för alla möjligheter, och Bibeln är än idag ett av våra historikers allra viktigaste redskap. Men det kan även finnas en annan innebörd i Noas berättelse; det kan handla om symbolik. Det kan vara en symbolisk skildring av en människas religiösa utveckling mot självförverkligande? Men att reda ut vad allt det i så fall skulle innebära är en helt annan historia. Huvudproblemet med Bibeln är och förblir hur man ska tolka vissa av nyckelorden, och så länge som vi inte vet det kan vi inte heller säkert avgöra innebörden av berättelserna. Nej, nu får det räcka för idag.

Bibelstudie: Noa

Idag tänkte jag utmana mig själv igen. Utmaningen lyder: Slå upp en sida i första Moseboken och skriv ner de första 3 raderna som verkar intressanta. Ge sedan en kommentar till innehållet.
OK. Vi gör ett försök. Tyvärr har jag ingen Bibel till hands så jag blir tvungen att kolla på nätet .....................................
OK, nu är jag tillbaka, aningen konfunderad måste jag tillägga, eftersom min utmaning inte visade sig vara så lätt som jag först hade trott. I min iver att hitta några intressanta rader så fastnade jag oförhappandes i texten om Noa och hans Ark. Så låt mig ge er några kommentarer till den "legenden".

Till att börja med så måste vi behandla texten med respekt då det här rör sig om mänsklighetens kanske allra äldsta berättelse. Att den är en omskrivningen av Gilgamesh eposet är allom bekant, vilket är ytterligare ett skäl att inte förkasta innehållet som sagor utan substans. Myten om Noa beskriver, tror jag, en händelse i vårt förhistoria som måste ha utspelat sig för minst 10000 år sedan, eftersom de tidigaste kända stora civilisationerna nästan sträcker sig såpass långt tillbaka. Om det finns vetenskapliga belägg för Syndafloden låter jag vara osagt, men som vanligt när det gäller historiskvetenskap så finns det argument för och emot. Låt oss därför lämna det därhän och istället återgå till texten.

Det rör sig om en uråldrig text, antagligen översatt från äldre kopior skrivna på andra språk? Som om inte det var illa nog så är vår version så pass gammal att många av de ord som där används mycket väl kan ha haft helt andra betydelser vid tiden då de skrevs ner? Låt mig nu slutligen kommentera en del av innehållet: Något som alltid har förbryllat mig är hur länge människorna levde i förhistorisk tid; Noa blev ju nära 1000 år gammal! De flesta är så klart idag övertygade om att det måste vara nonsens; personligen så är jag inte helt övertygad om saken. Människan, som planetens högst stående varelse, borde ju även rent logiskt vara den som levde längst. Om lågt stående djur som sköldpaddor kan leva i 250 år så tycks det mig snarare egendomligt att vi endast kan uppnå halva den åldern?

Det här inlägget blev bra mycket längre än vad jag hade räknat med så jag får forstsätta i morgon: börjar bli lite trött. Väl mött då. Natti natti.

Är korstågens betydelse en myt?

För ett par dagar sedan läste jag en artikel som menade att korstågen inte är något som man i arabvärlden tänker särskilt mycket på, eftersom man där anser sig vara segrarna av konflikten. Jag blev en aning ställd av uttalandet, då jag alltid utgått från att korsfararnas härjningar i Öster ännu var ett öppet sår i den arabisk/muslimska folksjälen. Men efter att ha begrundat det hela ett tag så insåg jag dock till slut att det antagligen ändå var sant - korstågen är inget man skäms över i Mellanöstern. De kristna blev ju bevisligen utslängda från det heliga landet, så om någon borde skämmas över det inträffade så borde det ju vara den katolska kyrkan - som förlorade?

Om man funderar vidare kring ämnet så är det ju även så att under senare delen av Romartiden så var faktiskt "Mare Nostrum" ett kristet innanhav. Men sedan mer än 1000 år tillbaka så tillhör 70 procent av medelhavskusten nu muslimerna, och inte de kristna. Med facit i hand så verkar det av den anledningen som om de kristna européerna blev besegrade i grund och inte tvärtom. Och om man vidare tänker på år 1453 - ett av historiens allra mest infamösa årtal, då Konstantinopel föll till turkarna - så inser man att kristenheten enbart lyckades att hänga kvar i Sydösteuropa med nöd och näppe den gången. Min fråga i rubriken känns därför berättigad, och jag har nu istället börjat fråga mig själv varför korstågen ännu ges såpass mycket utrymme i media?