Ett sista inlägg om involution. Sen får det vara bra?

Det bortglömda ordet "involution" har idag fascinerat mig å det grövsta, och inte utan anledning, ty ordet är ett av vårt språks allra viktigaste - något jag nu är övertygad om. Att försöka förstå dess innebörd är därför av största vikt för de av oss som vill förstå mer om hur vår värld är uppbyggd. För en liten stund sedan så hittade jag ordet i Svensk Uppslagsbok, det gamla hederliga uppslagsverket som ingen forskare bör vara förutan, speciellt som du kan hitta en fin uppsättning (alla 32 banden) för en billig penning. Själv betalade jag 500 kronor hela härligheten, men det var bortåt 15 år sedan, och böckerna var i nästan nyskick, fast de hade 50 år på nacken. Så skaffa dem om du ser dem någonstans.

I vilket fall som helst så fanns det till min stora förvåning 2 mindre inlägg om ordet involution i SU: dels så används ordet(eller användes i alla fall på 40talet) som en medicinsk term i det fall när ett organ, som pga av ökad funktion blivit förstorat, återgår till den vanliga storleken - som i fallet med livmodern efter en förlossning; och dels så används ordet inom matematiken, men den långa förklaringen -som jag just nu har framför mig - tror jag vi spar till en annan gång:) Avslutningsvis så är mitt råd till er, kära läsare, att sluta köpa en massa "trash". Köp istället böcker som kan lära dig saker av värde - helst hardbacks, då de håller förevigt - som ger dig nya kunskaper. Att läsa en enda sida i en sådan bok är nämligen mer värt än att läsa 100 "trashy paperbacks." Låt mig ge er ett exempel från SU som bevisar att påståendet i meningen innan den här är sant: "involvera" betyder, "inrulla", "insvepa", "i sig innesluta", "innefatta" samt "medföra". Kan du lära dig sådan kunskap från en paperback från stormarknaden eller kiosken på hörnet?

Darwin hade rätt?

Efter att ha sett ett program om Charles Darwin på TV häromdagen och läst en som jag tyckte befängd kommentar på en blogg som sa något i stil med att ingen kunde bevisa att apor inte har skapats som apor ... direkt (av Gud?), så letade jag runt lite på nätet om vad det egentligen var som retat upp människor genom åren när det gäller evolutionsteorin, för uppretade blev man minst sagt, något som bilden ovan bevisar. Och då jag i mitt förra inlägg försökte förklara ett av nyckelorden i hela den här härvan, det av "motståndarna" ofta (mest förr) använda "involution", så tänkte jag nu fortsätta med min analys av problematiken. De religiösa "motståndarna" till Darwin använder nuförtiden för det mesta ordet "skapelse" istället för "involution", men då detta har en felaktig värdeladdning så anser jag att det latinska ordet är att föredra, eftersom det är ett ord som vi alla kan acceptera utan att behöva blanda in religion i diskussionen. Man kan sedan självfallet fördjupa sig i en semantisk diskussion om dessa båda ord: är de synonyma med varandra eller inte? För mig så tycks det vare en viss skillnad? Låt mig sedan göra klart för er, kära läsare, att jag inte är något annat än en lekman i ämnet, som dessutom aldrig läst något av Darwins alster.

Vid en första anblick så ter sig Darwins resonemang som totalt logiskt, men om man har ett öppet sinne och är beredd att lyssna till "motståndarnas" argument så kommer saken i ett lite annat läge, för hur man än vänder och vrider på problematiken så måste vi ju alla medge att världen faktiskt skapades (involution) en gång, något vetenskapen inte bara medger, utan även fastlår ... med "The Big Bang". Hela universum kom alltså till genom involution. De stora frågorna är nu hur, och varför, och av vem eller vad hela spektaklet sattes igång? Men som tur är - för tillfället i alla fall - så kan vi lämna dessa svårlösta och explosiva frågor därhän; för i vilket fall som helst så kom världen till stånd genom involution. Faktum! Evolutionen tog först därefter vid. Faktum! Båda sidor har därför på sätt och vis rätt, eftersom involution och evolution är lika viktiga om man vill få klarhet i frågan, och inget av dessa begrepp kan ensamt förklara hur vi människor uppkommit - eller varför vi är här?

Ett synnerligen intressant ord: involution

Efter att ha sett ett program om Darwin på TV för några dagar sedan, och efter att ha läst om honom på en del andra bloggar, så beslöt jag mig för att göra lite egna efterforskningar i ämnet. Ett ord som jag då stötte på och som jag inte riktigt förstod innebörden på var det här: "involution". Detta är ett synnerligen viktigt ord, och ett ord som nu av allt att döma inte längre används - åtminstone inte i Sverige. Hittade det tex inte i något av mina svenska lexikon, inte ens på nätet. Det enda ord vi har är verbet "involvera", som kommer från "involution"; precis som verbet "evolvera" kommer från "evolution". Vi börjar nu ana vad "involution" betyder, men bara ana, för det sätt som vi använder "involvera" på är ett felaktigt sätt. Vi använder nämligen ordet på ett vardagligt sätt som döljer den djupare och sanna innebörden, lite grann som hur vi idag använder ord som "deppig" - som kommer från ordet från "depression", ett ord som från början inte alls har med nedstämdhet att göra.

För att nu återgå till ordet "involution" så hittade jag det til sist i en engelsk-svensk ordbok (Nordsteds Stora), och vi kan där läsa att det betyder: "inveckling", "förveckling", "trasslighet", "krånglighet", "oreda", "inrullning", "instjälpning" samt "degeneration". Som vi nu ser så kan vi skönja 2 olika typer av innebörd hos ordet, och där det framgår (för mitt kritiska intellekt) att ord som "trasslighet", "krånglighet" och "oreda" har övergått gränsen för ordet "involutions" sanna innebörd. Av de återsående orden är "inrullning" det som bäst översätter det latiska ursprungsordet till vad det egentligen betyder. Vi känner alla till att "volvo" betyder "jag rullar". "Involve" (som används i engelskan) betyder helt enkelt att något rör sig inne i sig själv - en sk "in-rullning".

Ordet "inveckling" talar om för oss exakt samma sak: att något "vecklas-in". Vad som menas med det inser vi snart om vi tittar på ordet "utveckling", där något "vecklas-ut", vilket alltså handlar om hur något skapas eller förändras (utanför?) sig själv. "Inveckling" betyder då att något skapas eller förändras inom sig själv. Vi inser nu att när vi idag använder ordet "invecklad" om något som är svårt så är det totalt åt helskotta fel. Ordet har ingenting med den saken att göra? Även med ordet "instjälpning" leds vi till samma slutsats (som med inrullning och inveckling), för där talas det om för oss att något stjälps in i något, något hälls in i något, eller läggs i något - kanske likt hur luft blåses in i en ballong? Och alla dessa ord kommer från samma rot - "involution". När vi till vardags använder ordet "involvera" så betyder ju även det att vi låter någon eller något komma in i en gemenskap av något slag: vi släpper in något eller någon i något. "Involution" är alltså ett urgammalt djupt filosofiskt grundord som vi idag inte längre har en aning om vad det betyder, och jag måste säga att jag trots den här lilla analysen fortfarande inte är riktigt säker på vad ordet står för, men en aning mindre konfunderad har jag definitivt blivit .... fortsättning följer:)