Storförnekarnas konsistens

Att allt gott har en avart, som är mindre god, kände redan de gamla grekerna till. En kung hade tex tyrannen som sin avart, en aristokrat hade oligarken - bara för att ta några exempel. Nu när etablissemangets oligarker gör en gemensam attack på den goda sidans förespråkare, dvs vi aristokrater, genom att kalla oss för förnekare, så har vi inget annat val än att sätta hårt mot hårt, och det var med den målsättningen jag påbörjade detta inlägg; men då jag precis nu - i just detta ögonblick - drog mig till minnes vad en annan berömd sk förnekare sa (att man ska be för de som förföljer en) så väljer jag nu istället att låta nåd gå före rätt, men att be för fariséernas barn är dock något jag inte mäktar med att göra. Herre, förlåt mig för min tillkorta-kommanden.

Insåg precis en annan sak: jag har inte skrivit ett endaste dyft om vad jag i inläggets titel antydde att jag skulle göra, så då gör jag det nu, i korta drag: Storförnekaren (hederstitel som utdelas av förnekare) skiljer sig från den vanliga förnekaren (hederstitel som utdelas till sanningssökare av etablissemangets apostlar, vilka då alltsomoftast själva får hederstiteln "storförnekare" som belöning) på det vis att han är oförmögen att igenkänna sanningen när den finns inom synhål. Storförnekaren kan enbart igenkänna sanningens skugga, vilket då lämpligt nog gör storförnekaren till en skuggvarelse, eller åtminstone till en varelse som älskar det oklara och det smutsiga. Förnekaren å andra sidan älskar det klara och rena.

Utifall att du undrar om det månhända finns en storförnekare i din närhet, eller om du ev är en sådan figur själv, så har jag här ett litet sätt som du kan ta reda på hur det ligger till på den fronten: Fylls du upp av vrede, ilska eller irritation när du befinner dig i närheten av en erkänd förnekare ... så är du antagligen en tvättäkta storförnekare och kan då ansöka om att få din hederstitel officiellt erkänd av oss vid Akademin för sann vetenskap.

Ett intressant och avslöjande engelskt uttryck

"It takes one, to know one".
Detta välkända engelska uttryck gör att vi lättare kan förstå vilka det är som jämför förnekare med nazister. Det hjälper oss också att förstå deras agenda, och vilka de verkligen arbetar för.

Ett olustigt inlägg

På Uppsalainitiativets blogg kan man läsa ett olustigt inlägg, skrivet av en viss Anders Martinsson, där han helt öppet jämför alla som inte håller med honom med nazister. Läs själva inledningen:

"Uppsalainitiativet
För dig som inte vet bäst själv
den 5 december 2008
Tips till en blivande förnekare

Att vara en förnekare kan vara tungt och otacksamt, vare sig det handlar om evolution, förintelsen, klimatförändringar eller månlandningarna. Därför vill jag här ge några råd som underlättar din vardag."


Hade tänkt publicera hela inlägget, men då jag vill hålla mina inlägg relativt korta så avstår jag från att göra så. Men som vi alla kan se så räcker dessa inledande rader mer än väl, eftersom man där jämställer förintelseförnekare med de som ifrågasätter evolutionen, klimathotet och månlandningarna. Låt mig därför nu klart och tydligt säga att jag inte förnekar förintelsen, utan istället tar mycket illa upp över att bli jämförd med alla former av nazism och fascism. Att samtliga inblandade i Uppsalainitiativets blogg - en blogg som av allt att döma är skriven av personer vid Uppsalauniversitet - har gått över gränsen till vad som är acceptabelt tror jag är uppenbart. Ordet förnekare är ett mycket farligt ord att använda hur som helst, och att man trots det väljer att göra så är högst olyckligt. Så vad betyder det här rent konkret? Min reflektion är att högt uppsatta personer vid våra universitet nu helt på egen hand kan avgöra vem som är en fiende till den sanna läran, en lära som inte längre får ifrågasättas, eftersom man då blir brännmärkt som förnekare. När det sedan gäller själva klimatfrågan, så har jag, tills för bara för något år sedan, själv trott på etablissemangets version; men då alltför många frågor återstod, vilka inte kunde förklaras bort - som det faktum att Solen till 99.99 procent, av allt att döma, är anledningen till att vår värld ens är beboelig - så började jag så smått att tvivla på forskarnas (etablissemangets) uppgifter. Är dock alltjämt öppen i frågan, tillskillnad från våra vänner i Uppsala.

Är du en förnekare?

Har sedan jag började blogga här bla följt ett par stora bloggar som med fakta ifrågasätter klimathotet, då jag själv har många frågor när det gäller det ämnet. Några av de personer som lämnar kommentarer där tillhör en grupp som följer en annan blogg "Uppsalainitiativet", en blogg som jag tittade in på häromdagen. Det är en blogg som öppet kallar alla som inte tror på det som etablissemangets säger för "förnekare". När jag läste det så fick jag en känsla av obehag över ordvalet, då det omedelbart förde tankarna till begreppet "förintelseförnekelse" (Holocaustdenial) något som är förbjudet i nästan hela Centraleuropa, och något som ger den skyldige 3 år i fängelse, om jag minns rätt.

Kan det vara så att man numera bara pga att ifrågasätta klimathotet är en förnekare, och i det närmaste en brottsling? Det verkar inte bättre. Tydligen så behöver alla förnekare hjälp att hitta tillbaka till den rätta vägen igen, så vad händer om man inte kan omvändas? Terapi? Omskolning? Fängelse? Kommer ordet förnekare att snart börja användas om allt som inte faller politikerna i smaken? Att yttrandefriheten måste försvaras ånyo för varje år som går har alltid varit min övertygelse, för så fort som folk slappnar av en smula så tycks det mig som om nya inskränkningar i våra rättigheter håller på att införas. Så är jag en förnekare? Tydligen, eftersom jag än så länge har förmågan att tänka själv och väljer att hålla mig öppen i många frågor.

Kommentaren jag aldrig postade

När jag läst inlägget man hade överst på Uppsalainitiativets blogg, så skrev jag en rätt så lång kommentar, men valde av någon anledning inte att posta den, kanske beroende på att den ändå inte säkert skulle publiceras. Så här har ni den nu:

"Mycket fint inlägg som klart beskriver ert psykiska tillstånd. Det gav mig en intressant inblick i hur er förstenade inblick på tillvaron fungerar. Ni är överdrivet intellektuella och kan inte förstå annat än det skrivna ordet. Ni är övertygade om att ni har rätt, vilket skiljer er från mig, då jag är öppen i alla frågor, även då det gäller klimatet. Inga nyskapare finns bland er, då ni är en samling figurer utan intuition, utan idéer. Ni kan inte skapa och då heller inte förstå det skapade. Ni kan liknas vid fariséer, bokstavstrogna personer vilka det - likt robotar - inte går att resonera med, eftersom ni inbilskt fasthåller vid det gamla, i alla lägen och oberoende av vilka argument som presenteras för er. I klimatfrågan är jag övertygad om att ni inte kan omvändas, eftersom det inneburit slutet på den akademiska karriären. Ni är helt enkelt fega. Det kan vara svårt för er att förstå det här, men det är faktiskt er sort som motarbetar sanningen. Ni är i sanning bakåtsträvare och tillhör en exklusiv liten klubb för inbördes beundran. Ni är inte intresserade av sanningen, utan motarbetar den med allt ni har, och det gör ni från era fina kontor där ni sitter så bekvämt på skattebetalarnas bekostnad i väntan på pensionen. Men tack och lov så kastas ni då ut på gatan, där ni hör hemma, för att ge plats åt nya förmågor, vilka förhoppningsvis är av ett bättre slag. Att kalla dem som ifrågasätter det som ännu är obevisat för förnekare är ett underligt - och ologiskt - ordval, då det rimligtvis borde vara den som inbilskt fasthåller vid obevisade fakta som är förnekaren, då den personen förnekar sanningen."