Nr 23, sats 2

Det var svårt att avgöra om jag skulle lägga in första eller andra satsen från Mozarts 23:e pianokonsert, speciellt som första satsen är mitt absoluta favoritstycke från de 27 konserterna; men då Horowitz själv i ett klipp sa sig vara ytterst nöjd med sats två speciellt, så valde jag den. Det här stycket, Fiss-moll Adagiot, är för övrigt ett av de allra mest mystiska - och vackra - som Mozart någonsin skrev, och underligt nog även enda gången han skrev något i fiss-moll.

En fin låt

Vem minns inte den här underbara biten, som avslutar filmen: Pianokonsert 20, sats 2

En synnerligen välförtjänt Oscar

Tittade igår på Amadeus på DVD: en höjdarfilm trots alla små irritationsmoment. Men en sak som ingen kan klaga på är F Murray Abrahams rollprestation som Salieri. Kan på rak arm inte påminna mig om en enda skådespelare som varit mer förtjänt av en Oscar som bästa skådespelare än vad Abraham var för Salieri. Att han även fick priset för just nämnda roll är något Hollywood bör gratuleras för, och då bör man komma ihåg att Tom Hulce (Mozart) även han gör en makalös prestation, som även den blev oscarnominerad. Men i slutändan så innehöll Salieri-rollen helt enkelt alltför många tillfällen att briljera i för att den goda sidans man (Mozart) skulle kunna ge ondskans dito (Salieri) en match om priset. Vissa av scenerna, som tex när Salieri är gammal och inlåst på dårhuset, hade mer än väl varit tillräckliga för att belöna Abraham. Att det här rör sig om en drömroll, som antagligen hade gjort en stjärna av i stort sett vilken hyfsat bra skådespelare som helst, är säkert sant; men jag har dock svårt att se hur någon hade kunnat övertrumfa Abrahams gestaltning av Mozarts nemesis. I bilden ovan ser vi en av många fantastiska scener: Mozart ligger för döden medan Salieri tvingar honom att avsluta dödsmässan. Hur det slutar tänker jag inte avslöja här. Och en sak till: Musiken - hur många filmer finns det som slår musiken i Amadeus?

Tankar kring "Röda rummet" och Mozart

Gårdagens skrivövning var så kul att jag tänkte utmana mig själv idag igen. Visserligen kom idén till utmaningen från något jag läste hos MVJ, som har en nystartad blogg här på Blogger, men min utmaning innehöll en del ändringar, och får väl därför anses vara en helt egen utmaning. Idag när jag tittade upp på bokhyllan ovanför min dator så fastnade min blick på 2 böcker: "Röda rummet" och en bok om Mozarts liv. Då jag inte kunde avgöra vilken jag såg först valde jag att skriva om båda.

För en tid sedan så berättade innehavaren av ett antikvariat för mig att Strindberg borde ha belönats med Nobelpriset enbart för inledningen av "Röda rummet". Att jag råkade hålla boken i handen vid tillfället, och att det var ett försäljningstrick från hans sida, tror jag inte; antikvariatets ägare var nämligen en stor Strindbergvän och berättade vidare att han varje år brukade läsa om början av just nämnda roman - så högt skattade han den. Att jag inhandlade boken behöver väl knappast tilläggas: 50 kronor för en fin inbunden version av Röda rummet var, som vi alla förstår, ett kap. Tilläggas kan även att min vän i antikvariatet hade rätt.

När det gäller Mozart så känner vi ju samtliga till hans sorgliga livsöde. Det finns således inte så mycket att tillägga där. Men en sak som alltid har fascinerat mig när det gäller den famösa kompositören är alla konspirationsteorier som rör hans död. Hur var det egentligen med Salieri? Förgiftade han verkligen Mozart? Eller var det hela "payback" från Frimurarna pga av att deras hemligheter hade blivit avslöjade i "Trollflöjten". Kanske blev han mördad pga av obetalda skulder? Och hur var det egentligen med den mystiska beställningen av dödsmässan: det requiem som sysselsatte Mozart ända in i döden? Frågorna är många. De kommer antagligen att förbli olösta?