Om trötthet och lögner

Ibland blir man bara så trött på folks inskränkthet, deras brist på att kunna se de stora dragen, istället för att enbart se vad som finns precis rakt framför näsan. Att det är totalt lönlöst att försöka övertyga den som inte är redo att släppa taget om sina illusioner är ett välkänt faktum, men trots det så gör man vad man kan för att skänka en gnutta ljus i mörkret - fastän det inte tjänar något till? Att folk trots det misstror en är inget som upprör. Tvärtom, det får mig enbart att skratta åt hela den här sorgliga situationen: där alla har öron ... men ingen lyssnar, och där alla har ögon ... men ingen ser det jag och så många andra med öppna ögon ser alltför klart. Jag är dock full av förståelse för de som inte vill se eller höra, eftersom det inte är en behaglig upplevelse att göra det - långt därifrån. För saken är nämligen den att när man genomskådat en stor lögn så inser man strax att den endast är den första i lång rad av andra stora lögner, vars antal vida överstiger vad man ens i sina vildaste fantasier hade kunnat föreställa sig på förhand. De stora lögnernas antal är i sanning stort, och omfattande är det vis som de är konstruerade på.

Tyvärr så är vi människor alltför godtrogna. Vi litar på de som vi inte borde lita på - på personer vi inte känner och som till råga på allt ljuger till oss när så behövs, och det utan minsta betänkligheter. Dessa personer är, som försvare av de stora lögnerna, i själ och hjärta själva stora lögnare och gör således endast det som ligger i deras natur att göra - ljuga. Vi är för snälla - dumsnälla - och blir av den anledningen utnyttjade av lögnarna. Men kom ihåg, kära vänner läsare, att bara för att solen skiner idag, och livet är toppen, så betyder inte det att morgondagen kommer att vara likadan. Lögnarna ljuger till oss av en anledning, och vad den anledningen är får vi veta en vacker dag, för det är dagen då lögnarna kommer att tala om det för oss, för det är en dag när de talar klarspråk, och det är en dag som inte är så långt borta?...... Nej, nu räcker det för idag. Väl mött igen framåt morgonkvisten. God natt.

Är det försent?

Att studera historia handlar inte enbart om att lära sig en massa årtal, och namn på kungar och politiker; det handlar om att se de stora skeendena: de stora cyklerna vilka ger varje tidsepok sin egen speciella prägel. Med jämna mellanrum upprepas samma gamla misstag, men i dagsläget är det risk att inga mer misstag kommer att begås, eftersom folk nu verkar vara totalt bortgjorda och blint tror på vartenda ord som etablissemangets profeter kommer med. Tyvärr så blir dock konsekvenserna av stora lögner, när det slutligen avslöjas, alltid stora och kostsamma; och då ett stort antal människor, inom en rad olika områden, nu sätter hårt mot hårt mot etablissemangets propaganda så är avslöjandets tid snart vid handen, men antagligen inte tillräckligt snart, då det alltid infinner sig en tid när det är för sent även för sanningen att komma fram, och vid en sådan tidpunkt befinner vi oss nu - antagligen?

Vikten av historia

Alla som är oförstående inför dagens prekära situation borde studera lite historia, eller rättare sagt, studera mycket historia; för den som gör så inser snart att ingenting förändras: våra ledare förblir inkompetenta, och lögnerna förblir omfattande. I dagens värld är det dock, som vi alla säkert förstår, inte längre svärd och spjut som används vid kris-situationer, vilket medför att konsekvenserna av våra ledares beslut kommer att bli katastrofala för oss alla, och i slutändan beror detta helt och hållet på deras lögner och på vår oförmåga att genomskåda dessa lögner i tid.

De som jämför dagens politiker med fascister är inte helt fel ute, något som bevisas av politikernas behandling av medborgarna och deras rättigheter i FRA och Ipred frågorna. Den som kan sin historia vet att vad makthavare fruktar över allt annat är den egna befolkningen, och han förstår även att man av den anledningen är beredda att göra vad som helst för att hålla dem i okunskap om vad som egentligen pågår. Av den anledningen ger de oss bröd och skådespel för att hålla oss lugna, vilket har funkat bra framtills nu, men nya tider kräver nya former av pacifisering och passivisering och det är där de nya formerna av övervakning kommer in. Vad vi än hittar på här i Sverige så kommer dessa lagar att drivas igenom, då EU vill så. Vi bor därför inte längre i en demokrati. Så vad bor vi nu i för samhälle egentligen? Min personliga syn på saken: Vi vill inte veta svaret.

Stora och små lögner

De små lögnernas betydelse är att skydda de stora lögnerna, och att de avslöjas med jämna mellanrum är ingen katastrof för lögnarna. De vill naturligtvis helst att de små lögnerna förblir oavslöjade, inte minst pga av de skyddar de stora lögnerna; men det finns även av en annan anledning: en liten lögn har potentialen att bli en stor lögn själv en vacker dag, vilket då gör den stora lögnen - som den lilla är satt att skydda - till "sanning". Att avslöja de små lögnerna är därför viktigt, även om det i sig - för det mesta - inte förändrar något till det bättre; avslöjandet gör att det inte blir värre.

Är klimathotet vår sista chans?

På sista tiden har jag börjat fundera över om kanske klimathotet är vår sista chans att rädda yttrandefriheten. När det tex gäller FRA, Ipred, datalagringslagen så kör våra politiker över medborgarna oberoende av vad de tycker. Politikerna är inte öppna för debatt, utan klargör helt sonika: "Så här är det, och vad du anser om saken skiter vi högaktningsfullt i. Det är vi som är politiker, det är vi som vet bäst". Visserligen så har de svenska politikerna inget val i saken, då de - om de väljer att gå emot EUs direktiv - riskerar att nedkalla Bryssels vrede över Sverige, och vad värre är, sig själva: då det betyder slutet på karriären.

Problemet för medborgarna när det gäller tex Ipred är att partierna där har lagen att stödja sig på: när de har modifierat den till passa in. Men när det gäller klimathotet så handlar det uteslutande om ett vetenskapligt problem, vilket medför att våra politiker - vilka inte vet mer om saken än vilken femteklassare som helst, trots att de ger sken av att vara experter i ämnet - inte bara kan driva igenom saken, de har även för avsikt att göra så. Notera att jag med orden "driva igenom saken" menar att man vill övertyga medborgarna om att världen nu håller på att gå under - vilket i princip är vad man hävdar. Med vetenskapliga fakta kan vi enkelt klargöra att ingenting av det man påstår, när det gäller orsakerna till att det ev. håller på att bli varmare, är bevisat. Och detta faktum försöker man nu borthålla från medborgarna. Att man patetiskt använder drunknande isbjörnar för att lura folk är - patetiskt (ursäkta upprepningen av ord, men den kändes rätt).

Vi återkommer nu till de stora lögnerna igen: de som inte får avslöjas. Klimathotet är en sådan lögn; och med lögn så menar jag i det här fallet att vi inte har fått ta del av alla fakta: ingen öppen diskussion i frågan har pågått. Vi har istället bara fått hela paketet serverat framför oss och förväntas numera att sluta fundera vidare över saken, eftersom våra politiker säger så. Av den anledningen så är det av stor vikt att stödja de som ifrågasätter den officiella linjen: de som håller debatten vid liv, inte minst här på nätet. De slår nämligen inte bara ett slag för sin egen agenda, de gör även så för yttrandefriheten. För mig personligen, som varit med ett tag, så har jag under hela livet - framtill de sista 10-15 åren - trott att en ny istid stod framför dörren. Nu vet vi bättre, "global cooling" var bad business och har nu bytt namn till "global warming". Varför? Antagligen är det lättare att övertyga afrikaner och asiater om att det håller på att bli varmare än att det snart kommer att börja snöa i deras öknar?