Prometheus

Prometheus (vilket betyder, "den som tänker före") gav oss elden, något gudarna inte uppskattade. Och vem vet, kanske hade vi haft det bättre idag om gudarna fått bestämma?

En film jag såg i afton: 300

En film jag i afton såg på DVD hette kort och gott "300" och handlade om Kung Leonidas strid mot perserna vid Thermopylae. Berättelsen är som vi alla vet en av den västerländska civilisationens allra mest berömda, och har under tusentals år inspirerat människor i deras kamp mot övermakten. De 300 nobla spartanerna lyckades att hålla tillbaka hela den persiska armén, en armé som enligt legenden bestod av flera hundratusen man, vilket säkerligen är en överdrift. Tyvärr blev spartanerna förrådda av en av sina egna, men istället för att fly så valde man hjältemodigt att förbli vid sin post och kämpa in i döden. De ondskefulla perserna vann så den första sammandrabbningen, men i slutändan blev de slagna i grund. Detta ledde till den grekiska, och hela den västerländska, civilisationens storhetstid.

Hur konstigt det än kan verka så befinner vi oss i dag i ett liknande läge som det modige Kung Leonidas, grekernas största hjälte, befann sig i för 2500 år sedan: även vi är idag hotade av en övermäktig och ondskefull fiende, och även vi har idag att välja mellan att bli slavar eller att leva som fria människor; och som alltid så är rätten till frihet inget man får gratis - man måste kämpa för den, eftersom den annars tas ifrån en.

En fin bild från en bättre värld, och en bättre tid: Dionysos tid

Nog var det bättre förr ändå, när man kunde segla ut på havet - utan bekymmer och utan ännu mer bekymmer, som det är idag. För idag är vi dränkta i elände, och vart man än vänder sin blick så ser man mörkret dra in mot kusten. Vad vi nu behöver mer än någonsin tidigare är för Dionysos, eller någon av hans fränder, att segla in till vår hemmahamn för att där dela med sig av sin visdom och bjuda oss på det goda vinet, så att vi slipper det sura och förgiftade vatten vi nu tvingas dricka.

En sista bild från Palmyra

Inte mycket återstår av den här vackra byggnaden, vilken kärleksfullt har restaurerats. Kontrasten mellan ruinerna och den ljusblå himlen ger platser som Palmyra dess speciella magi. Men snart kommer även de nya pelarna att vittra sönder, och sedan dröjer det inte länge innan den vackra sandstenen har förvandlats till det den egentligen är ... sand.

Ännu en bild från Palmyra

Teatern i Palmyra har för länge sedan haft sin sista föreställning. Kanske har man idag mindre uppsättningar där för turisterna, men tiden då invånarna i staden flockades framför scenen tillhör nu det förflutna. På något vis så pågår dock en föreställning där just nu, stadens sista - och mäktigaste - den om tidens slutliga seger över den förgängliga människan och hans fåfänga drömmar om ett evigt rike i världen.

Dagens reflektion - Palmyra

I Mellanöstern finns det många fina gamla ruiner från antiken - som tex Palmyra. Det som dessa platser har gemensamt med varandra - förutom solen, sanden, och de spektakulära ruinerna - är att de nu är just ... ruiner. En gång i tiden var de världsmetropoler, vilka romare, perser, egyptier och andra kämpade om. Men det var då. Nu är dessa historiska platser enbart storstilade monument från en epok som flytt.