Varför vi skriver (del 2)

Som vi alla vet så är 99 procent av alla bloggar endast ett tillhåll för de närmast sörjande, dvs det är så gott som inga som läser dem. Och inga pengar tjänar man heller på bloggandet. Det hela är egentligen totalt ologiskt, och snudd på sinnesjukt. Så varför bloggar vi när vi kunde använt tiden till så mycket annat bra? Tänk tex på alla fina TV-program vi missar genom att hänga framför datorn i flera timmar varje dag? Nu är jag visserligen en radiomänniska, och föredrar att lyssna på musik - eller intressanta program på radio - istället för att sitta i timmar framför dumburken som en zombie. Det fina med radion är att man kan ha på den medan man jobbar med annat, som med bloggen, och den är ett bra sällskap när man skriver. En påslagen radio stör mig inte, eftersom jag i skrivandets stund inte längre hör musiken, då jag under dessa stunder av koncentration helt försvinner in i min egen lilla tankevärld.

För att nu återgå till varför vi bloggar, så finns det ingen bra föklaring på mysteriet. För mig så handlar det till stor del om att lära mig skriva bättre rent tekniskt, och jag ser min blogg som en skriv-verkstad där jag ges möjlighet att finslipa mina färdigheter inom området svenska-språket. Hur jag lyckats på den fronten så här långt känner jag inte till, men tror att min blogg är en ok läsning - åtminstone grammatiskt? Innehållsmässigt har jag dock retat upp en del folk med mina emellanåt kontroversiella inlägg? Kanske borde jag börja om igen med en ny blogg, en personlig, vardaglig och traditionell sådan - en blogg om mitt dagliga liv? Jag har även funderat på att skriva en på engelska, men hur ska man hinna med allt?

Ett synnerligen intressant ord: involution

Efter att ha sett ett program om Darwin på TV för några dagar sedan, och efter att ha läst om honom på en del andra bloggar, så beslöt jag mig för att göra lite egna efterforskningar i ämnet. Ett ord som jag då stötte på och som jag inte riktigt förstod innebörden på var det här: "involution". Detta är ett synnerligen viktigt ord, och ett ord som nu av allt att döma inte längre används - åtminstone inte i Sverige. Hittade det tex inte i något av mina svenska lexikon, inte ens på nätet. Det enda ord vi har är verbet "involvera", som kommer från "involution"; precis som verbet "evolvera" kommer från "evolution". Vi börjar nu ana vad "involution" betyder, men bara ana, för det sätt som vi använder "involvera" på är ett felaktigt sätt. Vi använder nämligen ordet på ett vardagligt sätt som döljer den djupare och sanna innebörden, lite grann som hur vi idag använder ord som "deppig" - som kommer från ordet från "depression", ett ord som från början inte alls har med nedstämdhet att göra.

För att nu återgå till ordet "involution" så hittade jag det til sist i en engelsk-svensk ordbok (Nordsteds Stora), och vi kan där läsa att det betyder: "inveckling", "förveckling", "trasslighet", "krånglighet", "oreda", "inrullning", "instjälpning" samt "degeneration". Som vi nu ser så kan vi skönja 2 olika typer av innebörd hos ordet, och där det framgår (för mitt kritiska intellekt) att ord som "trasslighet", "krånglighet" och "oreda" har övergått gränsen för ordet "involutions" sanna innebörd. Av de återsående orden är "inrullning" det som bäst översätter det latiska ursprungsordet till vad det egentligen betyder. Vi känner alla till att "volvo" betyder "jag rullar". "Involve" (som används i engelskan) betyder helt enkelt att något rör sig inne i sig själv - en sk "in-rullning".

Ordet "inveckling" talar om för oss exakt samma sak: att något "vecklas-in". Vad som menas med det inser vi snart om vi tittar på ordet "utveckling", där något "vecklas-ut", vilket alltså handlar om hur något skapas eller förändras (utanför?) sig själv. "Inveckling" betyder då att något skapas eller förändras inom sig själv. Vi inser nu att när vi idag använder ordet "invecklad" om något som är svårt så är det totalt åt helskotta fel. Ordet har ingenting med den saken att göra? Även med ordet "instjälpning" leds vi till samma slutsats (som med inrullning och inveckling), för där talas det om för oss att något stjälps in i något, något hälls in i något, eller läggs i något - kanske likt hur luft blåses in i en ballong? Och alla dessa ord kommer från samma rot - "involution". När vi till vardags använder ordet "involvera" så betyder ju även det att vi låter någon eller något komma in i en gemenskap av något slag: vi släpper in något eller någon i något. "Involution" är alltså ett urgammalt djupt filosofiskt grundord som vi idag inte längre har en aning om vad det betyder, och jag måste säga att jag trots den här lilla analysen fortfarande inte är riktigt säker på vad ordet står för, men en aning mindre konfunderad har jag definitivt blivit .... fortsättning följer:)

En bok jag länge negligerat

När jag slog mig ner vid datorn nu på eftermiddagen, hoppfull över att kunna skriva ett nytt litet inlägg, så drabbades jag plötsligt av en attack av "brist på inspiration" - alla skrivares mardröm. Men jag gav inte upp utan lyfte istället käckt min blick mot min kära bokhylla, och lade strax märke till en bok jag alltför länge negligerat (15 år ungefär, då jag köpte den på bokrean), och tänkte då att det kunde vara dags att ta sig en liten titt på den igen - vilket jag genast gjorde. När jag därefter höll boken i handen så var det svårt att förstå att den verkligen hade bortåt 15 år på nacken, då den är i nyskick än idag. Om jag skäms över att ha negligerat boken så länge som jag gjort? Jo, det är klart jag gör, men som vi alla vet så har man ju så himla ont om tid nu för tiden, så att jag inte har haft tid att läsa boken under de senaste 15 åren är väl inte konstigt?

För att göra saken ännu värre så rör det sig inte ens om en roman, utan om ett populärvetenskapligt referensverk som behandlar svenska låneord från antiken - och som tom innehåller många fina tecknade bilder: en bok som man således borde slå sig till ro med lite då och då när man har lite tid till övers ... Ja, så var vi där igen med våra bortförklaringar - det där med att vi inte har haft tid. Att jag nu skäms ordentligt för mitt tilltag blir uppenbart för alla och envar, eftersom jag använde ordet "vi" när jag talade om mig själv, och inte "jag", eller ens "man". Vem tror vi att vi är ... jag menar förstås, vem tror jag att jag är ... kungen? Inte ens han pratar ju på det viset längre. Vilken tur att jag blev avslöjad för mitt snedsprång innan någon hörde. Och visst är det tur att nästan ingen läser den här bloggen:-)

Här är några fina låneord jag hittade alldeles nyss när jag slog upp boken på måfå och hamnade under bokstaven M : massa, är ett latinskt ord och betyder "klump", har även gett upphov till ordet massiv ; masspsykos, är en blandning av föregående ord samt det grekiska psyche ; matador, spanskt ord som betyder "dödare" ; matematik, grekiskt ord och betyder "kunskap" ; materia, är ett ämne som står i motsatsförhållande till strålning ; medicin, latinskt ord som betyder "botemedel" ; melankolisk, är ett latinskt låneord från grekiskan och betyder "svårmodig". Om detta ord får vi även veta följande: "Det har, som vi alla vet, att göra med läran om de fyra temperamenten - det sangvinska, det flegmatiska, det koleriska och det melankoliska - och deras samband med de fyra kroppsvätskorna - blod, slem, gul galla och svart galla".

Att det här är en höjdarbok inser vi snart. Jag kommer garanterat att ta fram den snart igen. Jag lovar:)En sak till, som jag höll på att glömma, bokens författare och namn: Alf Henrikson - Vårt Antika Modersmål. Jag kan varmt rekommendera den.