Ett annat perspektiv på vår tillvaro, del 2

Det är något av den här inställningen som behövs för att kunna få en förändring till stånd av vår minst sagt prekära situation: ödmjukhet inför ens öde och kall, samt en fast beslutsamhet när det gäller det världsliga arbetet. Vi inser nu att det idag inte är särskilt troligt att personer likt dessa just beskrivna återfinns i vårt land, eller i världen i övrigt - åtminstone inte i tillräckligt stort antal.

Ett annat perspektiv på vår tillvaro

Den här fina bilden hittade jag på nätet. Den ger oss lite bättre perspektiv på tillvaron, och på hur totalt obetydliga vi och våra små meningslösa liv är?

The great dictator

När det gäller små och stora lögner så vill jag nu tala om för er hur det verkligen gick till: Mannen på bilden ovan var inte en filmfigur, han var en verklig diktator av ett verkligt land och han var en oerhört ondskefull man.

Att mitt påstående är totalt fel vet vi naturligtvis alla, men lite grann på det här viset är det när det gäller små och stora lögner. Vi kan inte ens föreställa oss att Chaplin var en riktig "great dictator", och det är just det som gör det hela så djävulskt. Om vi inte ens kan förställa oss att någonting är på ett visst vis, så har man i princip i just detta faktum en möjlighet att grundlura en hel värld, då det som är helt otroligt inte heller kan vara sant, annat än rent teoretiskt. De stora lögnerna är således vattentäta. När det gäller de små lögnerna så är de ofta enbart till för att avslöjas, då det ger oss en känsla av tillfredställelse, och en känsla av att ha läget under kontroll.

Sammanfattning: stora lögner får inte avslöjas, små får avslöjas.

Om att leva likt en fågel

Våra vänner fåglarna gör sig som bekant inga besvär när det gäller framtiden. De känner nämligen till hemligheten att hela vår värld egentligen är ett enda stort väldukat matbord, överfyllt med läckerheter av alla de slag, där det bara är att ta för sig, något fåglarna - precis som alla andra djur - klokt även gör. Vi människor, som de högst stående varelserna här, borde därför av samma - om inte än större - anledning inte heller vi behöva bekymra oss om något, vare sig när det gäller mat, kläder och husrum. Men som vi alla vet så är de allra flestas liv överhopade med bekymmer, antagligen helt i onödan. Så varför är det på det viset? Svaret är kanske inte helt uppenbart, troligen pga att det är så självklart. Att tala om lösningen på gåtan gagnar igen, eftersom ingen ändå kommer att tro på den; undataget är förstås om en person vill veta svaret. Av den anledningen är det alltid bäst att själv ta reda på svaren till de frågor som är av vikt till en. Svaren på frågor man inte ställt behöver man därför inte känna till, då de inte är av värde till en - åtminstone inte just då. Men att bli likt en fågel, utan några bekymmer, är ändå något att eftersträva. Tänk att få segla iväg där uppe ...

En annan intressant film: The Matrix

Bröderna Washovski, eller vad de nu hette, gjorde många bra saker när det gällde "The Matrix"(första filmen), men man glömde i hastigheten bort det gamla fina uttrycket "Ära den som äras bör"; för den som borde ha ärats var ingen mindre än Platon, eftersom hela idén bakom storyn uteslutande bygger på hans Idélära: att vår värld är verklig men enbart existerar pga att dess ursprung kan återfinnas i idéerna bakom den materiella manifestationen. En aning småaktigt av bröderna W anser jag det var att inte ära den store Platon en smula, speciellt som Platon sedan länge lämnat den här struntvärlden, och numera själv befinner sig i den sagomomspunna Idévärlden, och mao inte har copyrightat sitt matrial? Några som säkert har kåppyrajtat allt sitt stulna matrial är dock the brothers W.

Men hur det än var med bröderna W:s Idéstöld så var filmen alla tajders (obs återigen felstavat med flit). Ju mer jag studerar vår värld och den situation vi nu befinner oss , ju mer inser jag att bröderna W:s film beskriver det som idag utspelar sig, som tex: den till synes ohejdbara teknologiska utveckling som nu pågår. Var ska det sluta? Bra fråga, för ett slut måste ju nås en vacker dag ... snart ... annars ...? Ja, annars vad händer? Svar: ? I vilket fall som helst så är filmen mycket sevärd, inte minst pga all den fenomenala action vi där bjuds på. Även delar 2 och 3 är sevärda, men känns ändå något överflödiga, då man där slösade bort alltför mycket tid på ointressanta sidofigurer, istället för att fokusera in sig på de 3 huvudpersonerna. Men att intresset för Platons filosofi ändå fick sig ett ordentligt uppsving pga filmen var välan inte helt fel. Har själv börjat intressera mig för den en del. Önskar bara att jag hade mer tid. Kan man köpa tid någonstans.

Svaret från tystnaden

Endast tystnaden vet svaren på frågorna, ty svaren är idéer, vilka inte kan konkretiseras i ord - åtminstone inte utan att förlora något av sig självt på vägen ner i vår värld. En paradox är att svaret egentligen är frågornas eget ursprung och inte enbart deras lösning, när en fråga får sin lösning finner hon helt enkelt sitt hem och sin egen sanna natur. Svaret på alla våra frågor väntar i tystnadens närhet som de idéer vilka sänt ut dem från början.

Ett äpples skal

Till himlen är det från vår ståndpunkt sett ett långt, långt avstånd - oändligt rentav - för vi är små, så otroligt små och betydelselösa; men från en annan högre utsiktsplats, typ månen, så är vår atmosfär tunn, så otroligt tunn att den nästan inte ens syns: tunn likt skalet på ett äpple - inte tjock som en apelsins. Vår värld är ömtåligare än vi tror, så väldigt ömtålig, men den är trots det inte i någon fara, då den är gammal och oändligt vis, och säkerligen kommer att finnas kvar och må bra långt, långt efter det att vi - de små obetydliga människorna - sedan länge är borta och glömda.

Politikens gåta

För kunna förstå dagens politiska och ekonomiska situation så måste vi lära oss att tänka utanför de gamla ramarna. Alla vetenskaper förändras med tiden; nya arbetssätt och rutiner kommer till användning, då det i slutändan handlar om progression. Men bakom alla framsteg så finns det dock något som förblir konstant, något som inte förändras med tiden; vi kan kalla det politikens och ekonomins grundprincip. Den kan bäst liknas med livskraften, det är den som driver utvecklingen framåt. Ingenting får hindra dess utveckling, och få är i vetskap om dess existens. På något egendomligt vis leder den mänskligheten framåt och får dem att utföra dess vilja.

Det gåtfulla Delphi

Delphi var det gamla Greklands viktigaste plats, och Apollontemplet (bilden ovan) var det allra heligaste. Inga större företag företogs utan att oraklet därinne hade rådfrågats först. Detta gällde även när hela nationens framtid stod på spel, som tex under ett av perserkrigen, när man fick rådet att möta fienden till sjöss. Hur det gick? Grekerna vann så klart, precis som oraklet förutspått. Folk från hela Medelhavet besökte under flera årtusenden platsen, så mycket vördade man oraklet och dess vishet. Problemet var bara att de svar man fick alltid gavs i vad som bäst kan beskrivas som gåtor, vilka var möjliga att tolka lite hur som helst.

En sista bild från Palmyra

Inte mycket återstår av den här vackra byggnaden, vilken kärleksfullt har restaurerats. Kontrasten mellan ruinerna och den ljusblå himlen ger platser som Palmyra dess speciella magi. Men snart kommer även de nya pelarna att vittra sönder, och sedan dröjer det inte länge innan den vackra sandstenen har förvandlats till det den egentligen är ... sand.

Ännu en bild från Palmyra

Teatern i Palmyra har för länge sedan haft sin sista föreställning. Kanske har man idag mindre uppsättningar där för turisterna, men tiden då invånarna i staden flockades framför scenen tillhör nu det förflutna. På något vis så pågår dock en föreställning där just nu, stadens sista - och mäktigaste - den om tidens slutliga seger över den förgängliga människan och hans fåfänga drömmar om ett evigt rike i världen.

Dagens reflektion - Palmyra

I Mellanöstern finns det många fina gamla ruiner från antiken - som tex Palmyra. Det som dessa platser har gemensamt med varandra - förutom solen, sanden, och de spektakulära ruinerna - är att de nu är just ... ruiner. En gång i tiden var de världsmetropoler, vilka romare, perser, egyptier och andra kämpade om. Men det var då. Nu är dessa historiska platser enbart storstilade monument från en epok som flytt.

Pytagoras och andra filosofiska minnen

Kvällens skrivövning baseras på den här utmaningen: Ta fram den första boken som du ser i bokhyllan; skriv sedan ner de 3 första sakerna du kommer på när det gäller boken i fråga.

I mitt fall blev det en bok om filosofins historia. Jag drog mig då till minnes en del uttalanden från min studietid i ämnet, bla historien om hur Schopenhauer tydligen med flit la sina föreläsningar samtidigt som Hegel hade sina. Detta fick föga överraskande som påföljd att inte en enda student kom till stackars Arthurs föreläsningar, medan Hegel som vanligt hade fullsatt borta hos sig. Med tiden kom dock Schopenhauer att få den berömmelse han så väl förtjänade?

En annan sak jag drog mig till minnes från mina filosofistudier var vikten av att hålla politiker och domstolar åtskilda. En politiker får aldrig under några omständigheter blanda sig i rättsväsendet, då riskerna detta medför är alltför stora. Egentligen borde de inte ens ha någonting med införandet av nya lagar att göra, eller - minst lika viktigt - befatta sig med ändringar i redan befintliga lagar. Anledningen är som vi säkert förstår att vi inte vill att våra politiker ska kunna ställa sig själva över lagen, vilket annars lätt kan bli fallet. Domstolar och regeringar måste därför hållas åtskilda. Frestelsen för våra stackars politiker blir nämligen för svår.

En tredje sak som jag kom ihåg från filosofins historia är den här: Pytagoras var en av Greklands främsta filosofer och levde på 500talet f.kr. Han var vegetarian och trodde på reinkarnation. Efter ett kringflackande liv i äventyrets tecken, bla i Egypten, så grundade han sin egen skola i Kronton i dagens Italien. Han stannade där resten av sitt liv och blev över 100 år gammal. Vi kan nu klart se att mina studier i Filosofi var väl spenderad tid. Tänk att jag kom i håg 3 så vitt skilda saker:)

Vilken är din grundidé?

Grundidé betyder ... ja, vad då? Innehållet i ett inlägg är i stort sett detsamma hela tiden när det kommer från en och samma person; vad det rör sig om är för det mesta enbart omskrivningar av samma originaltanke som författaren vill driva. Vi kan kalla denna tanke för författarens grundidé, det som han i grund och botten är och som även är det filter som allt han skriver filtreras igenom. Allting en människa gör färgas av denna grundidé eller originaltanke.

Många av oss kan direkt känna igen en person enbart på dennes sätt att skriva. Alla bokförläggare känner tex igen sina adepter efter att bara ha läst ett par rader av ett nytt manus. Och det spelar ingen roll hur mycket en författare försöker att dölja sin identitet från de som känner honom; som bäst kan han kanske klara sig en hel sida innan han slutligen blir avslöjad - och då har han verkligen ansträngt sig i att försöka vara anonym. Grundidén lyser alltid igenom till slut. Vi hittar då författaren naken och ren: precis som han är.

Precis som det förr eller senare blir små öppningar i ett molntäcke, där solen kan titta fram, så kan man inte hindra sin egen inre lysande sol från att skina igenom - åtminstone inte hur länge som helst? Någon sa att man måste skingra alla moln från ens inre himmel innan man kan bli en stor författare. Att bli en fullkomlig författare blir man först då ens grundidé skiner igenom i varje ord av varje mening. Ett tungt konstaterande för alla oss dödliga detta naturligtvis är, men insikten av ens egna tillkorta-kommanden är, sägs det, första steget mot perfektion. Och då jag hittar mängder med fel i varenda en av mina meningar så kan det kanske betyda att jag är på väg?