Isbjörnar med ... kompisar

Då dagens rovdjur var puman så hade jag tänkt att lägga in det där klippet om hur en pumamamma jagar bort en stor busig grizzlybjörn när denne kom en aning för nära ungarna. Men jag råkade istället snubbla på den här helt underbara filmen om isbjörnar med ... kompisar. Om man inte såg det som här utpselar sig med egna ögon så hade man inte trott att det var sant. Att det dessutom är ganska gulligt gör ju inte saken sämre.

Kan man vara vän med en pirat?

Frågan i rubriken är allvarligt menad, och min undran är den här: kan man i dagsläget verkligen vara vän med de som utmanar de etablerade partierna: de partier som tagit hand om vårt fosterland sedan 1800talet, och som framtill idag gjort så med den äran. Kan man verkligen vara vän med en pirat? För piraternas agenda går ju helt emot det som är rätt och riktigt: det ligger i piratens natur att stjäla - att ta från andra och behålla det själv. Pirater är banditer och mördare. Vi kan således inte umgås med dem ... eller? De är i vilket fall som helst inte som Robin Hodd, som stal från de rika för att ge till de fattiga? Eller har jag kanske fel? Kanske är de svenska piraterna inte alls pirater? Kanske är de precis som Robin Hood och hans mannar. Kanske är de hjältar och inte pirater. Kanske borde de byta namn till Hjältarnas parti? Men nog med skämt om det nu. Låt oss istället fråga hur är det med piratpartimedlemmar; de kan vi väl fortfarande umgås med? De kan vi väl ännu ha i vänkretsen? De är ju visserligen förnekare då de förnekar etablissemangets välvilja gentemot oss - befolkningen. Kan man vara vän med en förnekare, som dessutom är en pirat? Idagsläget är svaret - ja. Men i morgon kan svaret vara av ett annat och mindre tilltalande slag, för i morgon tillhör de etablerade partierna, för det är dessa som har vind i seglen, för det är dessa som kontrollerar media, för det är dessa som älskas av EU.

Gränsen för vänskap

Så var går gränsen för när man ej längre har något annat val än att säga upp bekantskapen med någon - i fallet när det gäller olika uppfattningar i frågor av vikt? Kan tex en vegetarian eller vegan vara vän med en köttätare? Svaret på den frågan är som vi alla vet ... ja, eftersom den stackars växtätaren annars antagligen blev tvungen att säga upp bekantskapen med hela sin familj och alla sina vänner. Men hur är det när det gäller tex en vän av demokrati och en vän av högerexterma (eller vänsterdito) åsikter - typ fascistiska sådana? Hade en sådan vänskap kunnat överleva? Även i det fallet tror jag att man kan ha överseende med varandras fel och brister? Och så borde det väl också vara i ett samhälle som värnar om yttrandefrihet? Jag är nämligen för total yttrandefrihet, i alla lägen. Vill man inte höra det som sägs så kan man gå därifrån. Av den anledningen gillar jag det "setup" man har i USA. Även den allra galnaste av åsikt kan man där helt lugnt ge uttryck för. Man gör det dock till ett pris, en inbiten rasist kan tex inte kräva att få arbeta kvar i en miljö där hans åsikter upprör arbetskollegorna, vilket är förståeligt.

Ett annat exempel är det här: kan en sk förnekare vara vän med en etablissemang-sympatisör? I det här speciella fallet så har vi många olika grenar, som tex: förnekare av Förintelsen; förnekare av månlandningen; förnekare av det sk klimathotet ... bara för att ta 3 av de mest kända exemplen. Så vilka av dessa 3 grupper är det ännu ok att umgås med? Låt se: i fallet vad gäller Förintelsen så är den frågan numera så totalt tabú-belagd att tom historiker undviker ämnet. Och den som förnekar att Förintelsen ägt rum räknas inte enbart som galen utan stämplas dessutom omedelbart som nazist. Att umgås med en sådan person är således inte bra för hälsan, eller karriären. När det gäller månlandningen så är det en fråga som många verkar tycka är kul att diskutera, speciellt efter några öl en fredagskväll. Så dessa förnekare är alltjämt ok att umgås med, och inte sällan dessutom ganska så kul?

Men i klimatfrågan så är det annorlunda. På bara några få år så har en hel industri byggts upp kring problemet, och redan från tidig ålder indoktrineras nu våra barn i den "sanna" läran, medan föräldrarna inget kan göra åt saken. De personer som förnekar att vår värld blir varmare är inte nazister, rasister, eller onda på något sätt, men de har nu blivit svartmålade på det mest otäcka vis, enbart pga att de inte tror på något som inte är bevisat. Och vad som gör deras övertygelse än djupare är det faktum att man försöker att bekämpa uppvärmingen av vårt klimat med extra skattepengar, något som är totalt skrattretande: för hur kan mina skattepengar förhindra att isen i Arktis smälter? I vilket fall som helst så kan man, ännu i alla fall, som troende på att klimatet blir varmare pga av våra utsläpp vara vän med den som anser att klimathotet inte är något annat än en stor bluff?