När jag tittade tillbaka på mina senaste inlägg så noterade jag att det var ett tag sedan jag skrev ett rent vetenskapligt dito, så av den anledningen - och pga att min blogg ligger i vetenskapskategorin - så kommer nu den fjärde, och förhoppningsvis sista, delen i min serie om Noa och Syndafloden:
När vi lämnade Noa och hans familj så återstod alltjämt en fråga - vart tog vattnet vägen? Så det ska vi nu försöka reda ut. Det finns 2 alternativ: Antingen försvann det tillbaka upp i rymden igen, eller så rann det ner i Jordens inre. Båda svaren ter sig vid en första anblick som totalt vansinniga, men då detta är ett totalt ovetenskapligt tanke-experiment så är alla möjligheter möjligheter - tillskillnad från etablerad och statligt subventionerad vetenskap där enbart det som är PK är möjligt. Vilket handikapp man ger sig själv.
Nåväl, för att återgå till vattenproblematiken så finns det bara ett logiskt svar: Om vattnet - som vi utgick ifrån - verkligen kom från rymden, så kom det till vår planet för att stanna - och inte för att dunsta iväg ut i rymden igen. Med detta konstaterande har vi kommit en bit på väg, då vi nu vet att vattnet förblev här hos oss. Frågan då är: var är allt vattnet nu? Vi vet att havsnivån idag är betydligt mycket högre än vad den var för 12000 år sedan, men enligt Noas berättelse så täcktes ju även alla världens bergtoppar av vatten. Och det är detta som är det stora problemet.
För att lösa det så måste vi, antingen ta avstånd från texten, eller bli än vansinnigare och nästan gå helt över gränsen även för det ovetenskapliga. En helt annan vetenskap måste därför användas: den hyperovetenskapliga. Turligt nog är jag även hedersdoktor i den. Men då teorierna vilka nu måste till övergår det som ett normalt fungerande intellekt bemäktar med att avhöra, speciellt en vit måndagskväll, så väljer jag istället att tacka för mig för i afton. Men till den som alltjämt är nyfiken på den hyperovetenskapligavetenskapens lösningar på gåtan så har jag ett avslutande litet tips; fråga ett barn i närheten, om det finns ett tillgängligt, då dess teorier ofta kan slå en med häpnad.
En liten blogg om mina iaktagelser och funderingar kring lite av varje. En del filosofi blandat med samhällskritik, kultur och historia kommer det att bjudas på, men även lite mer lättsamt material. Välkommen.
Visar inlägg med etikett Bibeln. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bibeln. Visa alla inlägg
måndag 15 december 2008
torsdag 27 november 2008
Bibelstudie: Noa (del 3)

Hade egentligen avslutat min utmaning gällande Noa, men en obesvarad fråga fortsatte att plåga mig - och vägrade försvinna. Till slut så hade jag inget annat val än att fördjupa mig i den. Frågan (angående den ev Syndafloden) var den här: Var kom vattnet ifrån? Har någon ett bra svar? Vad man än kommer med för ursäkter när det gäller gamla texter (att man tex inte kan tolka orden korrekt) så kan man inte förklara bort (åtminstone inte så länge som man tolkar texten ordagrant) att hela Jorden - även de högsta bergstopparna - täcktes av Syndaflodens vatten. Så var kom allt vattnet ifrån?
Vi måste nu komma ihåg att det här är ett tanke-experiment, så vi utgår därför från att Noas berättelse (i det här läget) är sann, eftersom vi måste hålla oss öppna för alla tänkbara lösningar på problematiken. Så var kom vattnet ifrån? Ett barn kan svara på frågan åt oss - så enkelt är det - eftersom svaret är uppenbart: vattnet kom från himlen - precis på det vis som Bibeln berättar. För mig har detta emellertid alltid varit ett stort problem, eftersom de enorma vattenmängderna, vilka hade krävts för att täcka hela jordytan, INTE kan rymmas i vanliga regnmoln. Det återstår då bara en annan möjlighet - vattnet kom från rymden? Och det är nu det hela blir riktigt intressant.
Jag gick genast ut på You Tube och letade - och hittade, hör och häpna, ett flertal filmer som i detalj beskriver det hela. Visserligen så rör det sig i nuläget bara om teorier, likt det mesta av dagens rymdforskning; men alla stora vetenskapliga genombrott har inledningsvis varit teorier i våra stora tänkares hjärnor. Kanske gäller det även Syndafloden? Lyssna på det här: tydligen (enligt vissa) så omsluts Jorden av sfäriska isringar (se bilden), vilka i teorin kan smälta om de hettas upp av Solen. De faller då ner på vår planet ... som ... regn! Låt mig dock avslutningsvis påpeka att detta inte på något vis är bevisat, men - och detta är poängen - det är teoretiskt möjligt - åtminstone enligt vissa. Jag är dock ingen expert på området, och har ingen astronomisk utbildning, men nog var min lilla efterforskning ändå rätt så intressant, inte sant? Nu återstår bara en "sista" fråga att besvara: vart tog vattnet vägen efter det att regnet upphört? Rann det ner i avloppsbrunnarna? Bra fråga? Men den spar vi till en annan dag när jag inte har något bättre för mig:-)
onsdag 26 november 2008
Bibelstudie: Noa (del 2)
God morgon. Jag har just tittat lite i berättelsen om Noa igen, och enligt min lilla överslagsräkning verkar det - om man följer texten ordagrant - att den måste ha utspelat sig för bortåt 10000 år sedan, då ättlingarna till Noa grundade den mytomspunna staden Nineve någon gång vid den tiden. Men det stora "olösliga" problemet kvarstår: hur fick man in alla djuren i Arken? Vi känner till måtten på båten, och under inga omständigheter kan alla dessa djur - som elefanter och lejon - ha fått plats där inne. Och hur löste man problemet med mat, vatten, och sjukdomar - man seglade ju omkring på havet i ett helt år? Idag däremot så hade det varit världens enklaste sak att bygga en Ark och få med sig allt levande - med DNA teknik!
Kan det vara svaret? DNA? Om vi leker med tanken att Noa hade tillgång till sådan teknik, så måste det betyda att den värld han levde i måste ha varit lik ....... vår egen, världen vi lever i idag! Men kan det verkligen vara möjligt. Om vi tänker vidare så inser vi snart att det mycket väl är möjligt. På mindre än femhundra år så har vår civilisation "utvecklats" från vad som närmast kan betecknas som stenåldern till den högteknologiska värld vi lever idag. Den teknologiska utvecklingen går nu så rasande fort att man häpnar. Ingenting tycks längre vara omöjligt. Så visst är det absolut plausibelt att man kan ha haft liknande civilisationer tidigare.
Min lilla utmaning tog mig således i en helt oväntad riktning. Men faktum kvarstår, Noas berättelse är inte helt ologisk. Som forskare måste vi vara öppna för alla möjligheter, och Bibeln är än idag ett av våra historikers allra viktigaste redskap. Men det kan även finnas en annan innebörd i Noas berättelse; det kan handla om symbolik. Det kan vara en symbolisk skildring av en människas religiösa utveckling mot självförverkligande? Men att reda ut vad allt det i så fall skulle innebära är en helt annan historia. Huvudproblemet med Bibeln är och förblir hur man ska tolka vissa av nyckelorden, och så länge som vi inte vet det kan vi inte heller säkert avgöra innebörden av berättelserna. Nej, nu får det räcka för idag.
Kan det vara svaret? DNA? Om vi leker med tanken att Noa hade tillgång till sådan teknik, så måste det betyda att den värld han levde i måste ha varit lik ....... vår egen, världen vi lever i idag! Men kan det verkligen vara möjligt. Om vi tänker vidare så inser vi snart att det mycket väl är möjligt. På mindre än femhundra år så har vår civilisation "utvecklats" från vad som närmast kan betecknas som stenåldern till den högteknologiska värld vi lever idag. Den teknologiska utvecklingen går nu så rasande fort att man häpnar. Ingenting tycks längre vara omöjligt. Så visst är det absolut plausibelt att man kan ha haft liknande civilisationer tidigare.
Min lilla utmaning tog mig således i en helt oväntad riktning. Men faktum kvarstår, Noas berättelse är inte helt ologisk. Som forskare måste vi vara öppna för alla möjligheter, och Bibeln är än idag ett av våra historikers allra viktigaste redskap. Men det kan även finnas en annan innebörd i Noas berättelse; det kan handla om symbolik. Det kan vara en symbolisk skildring av en människas religiösa utveckling mot självförverkligande? Men att reda ut vad allt det i så fall skulle innebära är en helt annan historia. Huvudproblemet med Bibeln är och förblir hur man ska tolka vissa av nyckelorden, och så länge som vi inte vet det kan vi inte heller säkert avgöra innebörden av berättelserna. Nej, nu får det räcka för idag.
tisdag 25 november 2008
Bibelstudie: Noa

Idag tänkte jag utmana mig själv igen. Utmaningen lyder: Slå upp en sida i första Moseboken och skriv ner de första 3 raderna som verkar intressanta. Ge sedan en kommentar till innehållet.
OK. Vi gör ett försök. Tyvärr har jag ingen Bibel till hands så jag blir tvungen att kolla på nätet .....................................
OK, nu är jag tillbaka, aningen konfunderad måste jag tillägga, eftersom min utmaning inte visade sig vara så lätt som jag först hade trott. I min iver att hitta några intressanta rader så fastnade jag oförhappandes i texten om Noa och hans Ark. Så låt mig ge er några kommentarer till den "legenden".
Till att börja med så måste vi behandla texten med respekt då det här rör sig om mänsklighetens kanske allra äldsta berättelse. Att den är en omskrivningen av Gilgamesh eposet är allom bekant, vilket är ytterligare ett skäl att inte förkasta innehållet som sagor utan substans. Myten om Noa beskriver, tror jag, en händelse i vårt förhistoria som måste ha utspelat sig för minst 10000 år sedan, eftersom de tidigaste kända stora civilisationerna nästan sträcker sig såpass långt tillbaka. Om det finns vetenskapliga belägg för Syndafloden låter jag vara osagt, men som vanligt när det gäller historiskvetenskap så finns det argument för och emot. Låt oss därför lämna det därhän och istället återgå till texten.
Det rör sig om en uråldrig text, antagligen översatt från äldre kopior skrivna på andra språk? Som om inte det var illa nog så är vår version så pass gammal att många av de ord som där används mycket väl kan ha haft helt andra betydelser vid tiden då de skrevs ner? Låt mig nu slutligen kommentera en del av innehållet: Något som alltid har förbryllat mig är hur länge människorna levde i förhistorisk tid; Noa blev ju nära 1000 år gammal! De flesta är så klart idag övertygade om att det måste vara nonsens; personligen så är jag inte helt övertygad om saken. Människan, som planetens högst stående varelse, borde ju även rent logiskt vara den som levde längst. Om lågt stående djur som sköldpaddor kan leva i 250 år så tycks det mig snarare egendomligt att vi endast kan uppnå halva den åldern?
OK. Vi gör ett försök. Tyvärr har jag ingen Bibel till hands så jag blir tvungen att kolla på nätet .....................................
OK, nu är jag tillbaka, aningen konfunderad måste jag tillägga, eftersom min utmaning inte visade sig vara så lätt som jag först hade trott. I min iver att hitta några intressanta rader så fastnade jag oförhappandes i texten om Noa och hans Ark. Så låt mig ge er några kommentarer till den "legenden".
Till att börja med så måste vi behandla texten med respekt då det här rör sig om mänsklighetens kanske allra äldsta berättelse. Att den är en omskrivningen av Gilgamesh eposet är allom bekant, vilket är ytterligare ett skäl att inte förkasta innehållet som sagor utan substans. Myten om Noa beskriver, tror jag, en händelse i vårt förhistoria som måste ha utspelat sig för minst 10000 år sedan, eftersom de tidigaste kända stora civilisationerna nästan sträcker sig såpass långt tillbaka. Om det finns vetenskapliga belägg för Syndafloden låter jag vara osagt, men som vanligt när det gäller historiskvetenskap så finns det argument för och emot. Låt oss därför lämna det därhän och istället återgå till texten.
Det rör sig om en uråldrig text, antagligen översatt från äldre kopior skrivna på andra språk? Som om inte det var illa nog så är vår version så pass gammal att många av de ord som där används mycket väl kan ha haft helt andra betydelser vid tiden då de skrevs ner? Låt mig nu slutligen kommentera en del av innehållet: Något som alltid har förbryllat mig är hur länge människorna levde i förhistorisk tid; Noa blev ju nära 1000 år gammal! De flesta är så klart idag övertygade om att det måste vara nonsens; personligen så är jag inte helt övertygad om saken. Människan, som planetens högst stående varelse, borde ju även rent logiskt vara den som levde längst. Om lågt stående djur som sköldpaddor kan leva i 250 år så tycks det mig snarare egendomligt att vi endast kan uppnå halva den åldern?
Det här inlägget blev bra mycket längre än vad jag hade räknat med så jag får forstsätta i morgon: börjar bli lite trött. Väl mött då. Natti natti.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)