Goodbye, Mr Bush?

Efter att ha tittat på Larry Kings sk "exit-inteview" med herrskapet Bush så kan man ju inte annat än häpna över det minst sagt ofattbara, men ack så sanna, faktum att George Bush nr 2 varit USAs president i hela 8 år. Hur har det varit möjligt? Mannen är nätt och jämt normalbegåvad. Hans svar på Larry Kings frågor var ofta extremt korta och innehållslösa, vilket iofs inte är ett brott. Kanske är det att föredra när det gäller politiker, vilka i vanliga fall älskar att prata, prata, prata ... men tyvärr utan att få något vettigt sagt. I fallet Bush jr så slipper vi lyssna på eländet som uttalanden utan substans alltid är. Men nog om det nu. Låt oss i stället glädjas åt att han nu är borta, eller åtminstone nästan borta.

En annan sak som slog mig under intervjun var hur arrogant presidenten var, inte så mycket beroende på vad han sa, utan pga hur han sa det han sa. Jag fick känslan av att han satt och log i mjugg åt alla idioter som gått på bluffen, på alla de klantskallar som inte fattat att USA är ett land i kris och inblandat i alla Mellanösterns krig pga Bush-administrationen och de närmast föregående administrationerna. Att han därför satt och hånlog emellanåt, även (tycktes det mig) när han berättade om 9/11, är väl förståeligt; eftersom han klarat sig, och det trots att många amerikaner vill åtala honom för brott mot den amerikanska konstitutionen - en konstitution presidenten allvarligt naggat i kanten.

Så vad sker härnäst, blir det en förbättring under Obama? Troligen inte. USA är nuförtiden alltför insyltat i den internationella storpolitiken för att kunna göra en reträtt därifrån, något som de flesta amerikaner tycks beklaga. Men med Obama får vi till tröst en på ytan mer sympatisk president, med en vokabulär som för tankarna till den gamla tidens ledare, men under den fina fasaden så fruktar jag att det ändå bara rör sig om mer av samma gamla elände?

Censored News Network

De senaste dagarnas Larry King har handlat om allt möjligt, som tex: John Travoltas sons dödsfall, och Oprah Winfreys vikt-problem. Och visst är det sorgligt att höra om hur den blott 16 år gamle Jett Travolta dog, men i jämförelse med de nu nära 700 (enligt den senaste rapporten) som fått sätta livet till i Gaza, så kan man knappast motivera att spendera nästan en hel timme på hur sorgligt det är för John Travolta, när man inte ens nämner världens för tillfället överlägset största nyhet. Uppenbarligen så sörjer många amerikaner nu tillsammans med familjen Travolta. Hur många som lider med stackarna i Gaza har Larry King inte berättat för oss; kanske gör han det i morgon?

OK, kanske kan det vara motiverat att använda upp hela programtiden i Jett Travoltas fall, men att göra samma sak när det gällde Oprah Winfrey, bara för att hon lagt på sig 10-12 kg? För att göra situationen än mer absurd så hade man tom ett flertal olika experter (när det gällde bantning, depression och fysiskträning) med i programmet, allt för att söka lösa Oprahs så sorgliga tillstånd? Det är verkligen synd om henne. Hela världen - eller åtminstone hela USA - lider med henne, och hennes vikt problem. Och synd är det att kvinnans viktökning råkade sammanfalla med invasionen av Gaza. Hoppas nu bara att hon hinner gå ner några kilo den närmaste veckan, för annars kommer Obamas president-installation kanske behöva skjutas på framtiden?

CNN i våra hjärtan

Har tittat en del på CNN på sistone. Det började strax innan presidentvalet, då jag fann det av intresse att få en extra inblick i vad som där företog sig. Följer sedan dess, när möjlighet finns därtill, Larry Kings program. Det intressanta med hans show (ordet "show" är fö passande i det här fallet) är hur oerhört välregisserad den är, och hur perfekt man avvägt det kontroversiella med det ortodoxa. Nu måste man i sanningens namn dock säga att de sk kontroversiella inslagen INTE är särskilt extrema - inte på långa vägar - då representanterna från den sidan även de tillhör etablissemanget, typ tex: Michael Moore, Brad Pitt och andra kändisar av rang. Om man vill ha sann kontroversialism så måste man tyvärr söka sig till nätet, för endast där återfinner vi numera de politiska "fringe"yttringarna - från såväl höger som vänster - vilka förromåren regelbundet dök upp i våra medier; något som ej sker idag, då det politiska finrummets servis är alltför dyrbar för att dess guldkantade kaffekoppar ska lämnas över i dessa temperamentsfulla och opålitliga rebellers händer. De är således ute i kylan, långt borta från värmen i Larry Kings TV studio. Trots det så finner jag det ytterst förnöjsamt att tillbringa en timme i nämnde mans sällskap; kanske beroende på att det ger oss små inblickar i hur etablissemanget numera fungerar. Enbart den med inbjudningskort är välkommen att delta i diskussionerna. Det är en show av yppersta toppklass med toppartister och nästan gulligt emellanåt.