Hello, Mr Bush?

Då jag häromdagen läste i en av blaskorna att George Bush den äldre sagt att George Bush den yngres lillebror, Jeb Bush, kunde bli ett bra framtida val som amerikansk president, så tänkte jag att det kunde vara värt att meddela det till er redan idag, kära läsare - så att ni är beredda på det när/om det sker. Och när storebror även fick en fråga om lillebror under sin intervju med Larry King, så gör vi nu alla klokt i att inse att detta verkligen är en reell möjlighet och inget skämt. Om Obama lyckas hänga kvar (läs överleva) i 8 år så kan vi då mycket väl få Jeb Bush som hans ersättare, men om Obama inte lyckas hänga kvar så länge så kan vi ha lillebror som president rätt så snart. OBS inget skämt.

Man blir så himla trött på alla dessa politiska dynastier. Snart har vi liknande dynastier även här? Hemska tanke. På tal om politiska dynastier förresten så ska det bli intressant att följa Caroline Kennedys (JFKs dotter) försök att bli ny senator. Om hon lyckas med det så kan hon mycket väl segla upp som Demokraternas motkandidat till lillebror i ett framtida presidentval. I bilden ovan ser vi förutom storebror och lillebror även lillebrors son ... som passande nog heter George, och som jag redan nu förutspår kommer bli amerikansk president en vacker dag: kanske redan om 16 år?

Goodbye, Mr Bush?

Efter att ha tittat på Larry Kings sk "exit-inteview" med herrskapet Bush så kan man ju inte annat än häpna över det minst sagt ofattbara, men ack så sanna, faktum att George Bush nr 2 varit USAs president i hela 8 år. Hur har det varit möjligt? Mannen är nätt och jämt normalbegåvad. Hans svar på Larry Kings frågor var ofta extremt korta och innehållslösa, vilket iofs inte är ett brott. Kanske är det att föredra när det gäller politiker, vilka i vanliga fall älskar att prata, prata, prata ... men tyvärr utan att få något vettigt sagt. I fallet Bush jr så slipper vi lyssna på eländet som uttalanden utan substans alltid är. Men nog om det nu. Låt oss i stället glädjas åt att han nu är borta, eller åtminstone nästan borta.

En annan sak som slog mig under intervjun var hur arrogant presidenten var, inte så mycket beroende på vad han sa, utan pga hur han sa det han sa. Jag fick känslan av att han satt och log i mjugg åt alla idioter som gått på bluffen, på alla de klantskallar som inte fattat att USA är ett land i kris och inblandat i alla Mellanösterns krig pga Bush-administrationen och de närmast föregående administrationerna. Att han därför satt och hånlog emellanåt, även (tycktes det mig) när han berättade om 9/11, är väl förståeligt; eftersom han klarat sig, och det trots att många amerikaner vill åtala honom för brott mot den amerikanska konstitutionen - en konstitution presidenten allvarligt naggat i kanten.

Så vad sker härnäst, blir det en förbättring under Obama? Troligen inte. USA är nuförtiden alltför insyltat i den internationella storpolitiken för att kunna göra en reträtt därifrån, något som de flesta amerikaner tycks beklaga. Men med Obama får vi till tröst en på ytan mer sympatisk president, med en vokabulär som för tankarna till den gamla tidens ledare, men under den fina fasaden så fruktar jag att det ändå bara rör sig om mer av samma gamla elände?