Ett inlägg i Ipred debatten

Att man, om/när den nya lagen träder i kraft, även tycks ha planer på att låta fildelarjägarna jaga privatpersoner retroaktivt, dvs för nedladdningar man gjort innan det blev förbjudet, är något som bekymrar mig. Det slog mig nämligen att hela bloggosfären är en enda stor guldgruva med lättåtkomliga offer, eftersom den är full med bloggar som innehåller, inte bara musik och filmsnuttar, utan även bilder, vilka kan vara copyrightade av någon. Att vi med Ipred då säkerligen kommer att bjuda in privata fildelarjägarfirmor i stort antal är inte bortom det som är logiskt och möjligt. Men drar jag inte nu saken till sin spets? Inte vet jag, men saken är den att finns det pengar att tjäna någonstans så kan man ge sig den på att någon ganska så snart kommer att vara där för att försöka tjäna in sig ett par hackor. Då många personer (om man får tro situationen i Danmark) hellre verkar vilja betala, än att behöva genomlida ett domstolsbesök - med allt vad det innebär, som kostnader rent ekonomiskt, samt emotionellt - gör att vi snart kan ha försatt oss i en mycket obehaglig sits där vi kan komma att bli utpressade av fildelarjägare för något som vi gjort helt oskyldigt. Läste dessutom ett "kul" inlägg på en blogg där en viss Dr Flum hade haft en lyssnade affärsidé där han skulle sprida sin undermåliga musik till folk för att därefter kräva dem på skadestånd. Det var så klart bara ett tankeexperiment, men i mina öron så lät det genomförbart. Med 9 miljoner surfande svenskar så finns det som sagt en hel del personer man kan jaga. Och det räcker ju att sätta dit en eller ett par varje vecka för att kunna leva ett väldans gott liv.

Socialmoderaternas dilemma

Inom en snar framtid måste man bestämma sig för vilken kurs man bör välja inom det nya parti som sakta men säkert håller på att bildas inför våra ögon. Vi har redan bevittnat det intressanta fenomenet där, som det tycks, socialister och moderater bytt tröjor med varandra och numera spelar vidare under sina gamla namn, men som i praktiken nya lag, med helt ny spelstil. Att moderaterna - eller var det socialdemokraterna?(det spelar kanske ingen roll vem det var?) - nu ofta även kallas för socialmoderater och deras spelstil för moderatsocialism är enbart ett tidens tecken: ett tecken på vår nya intressanta politiska elitserie där "anything goes". Att inte ens jag kunde erinra mig vilket av partierna socialmoderater var är kanske ett skäl att nu introducera det enda namn som behövs nuförtiden, åtminstone i EU-frågor, nämligen namnet som är det mest logiska i dagsläget: Partiet.
När man tänker efter lite grann så inser man snart att det är den enda vägen framåt: Partiet, visst låter det bra.
Partiet: inga mer besvärliga debatter på TV.
Partiet: ingen mer tidsödande valrörelse.
Partiet: enkelt att stava och komma ihåg.
Partiet: lätt att hitta numret till i telefonkatalogen.
Partiet: kommer bland de första inläggen under bokstaven P i NE.
Partiet: rimmar med kansliet, slöseriet, spioneriet - bra så här i julrimstider.
Partiet: rimmar även med hyckleriet, slaveriet, förtryckeriet, tyranniet, bedrägeriet, skådespeleriet samt självbedrägeriet, mm, mm
(det fanns även flera andra rim, som dock inte lämpade sig för tryck - red.anm.)