Dagens citat

"Den som inte intresserar sig för politik riskerar att styras av dårar" - Aristofanes.

När jag sökte efter den bästa översättningen på det välkända citatet ovan, så råkade jag på ett annat citat om politik (nedan). Har dock ingen aning om vem som yttrade de orden först. Men bra är det.

"Politik är konsten att se till att folk inte intresserar sig för det som berör dem"

Ett citat av vikt från Cristopher Walken

En intressant film jag såg för några år sedan, som handlade om kampen mellan det goda och det onda, innehöll flera fina dialoger. Ett citat jag drog mig till minnes nu på morgonen var det här:
"What going on here?"
"You have no idea what's going on!"(C.W)

Och precis så är det idag. Vi har ingen aning om vad det är som pågår. Det är större och oändligt mycket mer komplext än vad folk inser ... och vad värre är, det är inte så mycket vi kan göra åt saken längre.

Om att vara en politiker

Våra politiker är tyvärr inte experter på någonting - förutom att vara politiker. De vet inte mer om hur saker och ting förhåller sig i världen än vem som helst, men trots det så uttalar de sig med bestämda ordalag om frågor av det mest skilda slag, inte sällan även när det gäller synnerligen allvarliga saker som berör oss alla, typ klimatet. De har ingen utbildning i ämnet men lyckas ändå att framstå som experter, och vi - de klantskallar vi är - går på det. Konsekvenserna kommer att bli olustiga - för oss alla.

Frederico und der Thomas

När folk nu öppet jämför Fredrik Reinfeldt med Mussolini så bör vi inse att det är någonting allvarligt fel i dagens samhälle, och när folk nu öppet jämför Thomas Bodström med en tysk SS-officer så bör vi inse att det är någonting allvarligt fel i dagens samhälle.

Är politik en vetenskap?

Frågan i titeln kan tyckas underlig, men om vi funderar på saken så inser vi att politik inte är en vetenskap utan snarare en form av skådespeleri. Det finns tex ingen examen man kan ta för att bli politiker, och inget universitet där man kan utbilda sig till minister vid. Så vad betyder det: att våra politiker är outbildade? Ja, just det, det är precis vad det betyder det: våra politiker är outbildade, och dessutom ofta obildade - åtminstone i ämnena politik resp mänsklighet. Så kanske det inte är så konstigt att de gör precis vad som faller dem in, eftersom det inte vet bättre, då ingen har gett dem en tentamen i ämnet politik. Att det här är illa för oss förstår vi ju var och en?

Tänk dig tex in i följande scenario: du är allvarligt sjuk och behöver opereras; när du kommer till sjukhuset så får du reda på att den som ska utföra operationen på dig är en "läkare" utan läkarexamen. Hade du låtit den personen använda skalpellen på dig? Tror inte det? Hade det spelat någon roll om han/hon varit världens trevligaste person? Tror inte det, eftersom ditt liv står på spel?

Eller tänk dig att du ska åka till London på semester, och när du bordar planet så står piloten där och förklarar för dig att han inte har något flygcertifikat? Hade du gått ombord? Tror inte det? Hade det spelat någon roll om hon/han varit världens trevligaste person? Tror inte det, eftersom ditt liv står på spel?

Precis så är det idag? Våra politiker är inte mer politiker än vem som helst, och kan inte mer än vem som helst, ändå så låter vi dem fatta beslut av yttersta vikt - som rör oss själva, våra barn och våra barns barn. Inte konstigt att gamla skutan Sverige håller på att kantra.

Att situationen när det gäller våra outbildade politiker är på både gott och ont är dock konstigt nog en liten ljusglimt i mörkret, då vi kan hoppas på att andra outbildade - men förhoppningsvis bättre - personer kan få ordning på skutan igen. Men även det är bara en tillfällig lösning - i bästa fall. I slutändan så är det nämligen någonting utöver det vanliga som krävs för politiker-jobbet, något som - tyvärr för oss idag - av allt att döma är frånvarande i dagens politikers hjärtan.

gRUNDLURAD (part 2)

Att jag inte inledningsvis förstod att inlägget, "Fria val inte gratis", var en satir berodde dels på bilden (se inlägget under) som Tvivlaren hade på sin sida, och dels på någonting annat: möjligheten att någon hade tänkt utanför de konventionella ramarna. De konventionella ramarna? Låt mig förklara: Då jag alltid försöker hålla mig öppen i frågor, så slog det mig att det som vid en första anblick såg ut att vara en satir, i själva verket var en dubbelsatir, dvs en satir som enbart utgav sig för att vara en satir, men som egentligen var någonting helt annat.

Att inlägget "på riktigt" förespråkade införandet av timokrati i Sverige var därför en möjlighet i min lilla tankevärld. Som vi alla vet så har vi endast demokrati till namnet här Sverige, och av den anledningen är timokrati ett bättre alternativ, speciellt som våra röster i dagsläget mer eller mindre är bortkastade: hur vi än röstar så kommer FRA, Ipred, Datalagringslagen mm mm ändå att drivas igenom. Att fortsätta på den gamla vägen kommer därför att göra de allra flesta av oss besvikna, och därför så är olika former av timokrati intressanta möjligheter för oss att ta oss ur knipan på, men i slutändan så hade inte ens det förändrat något, tyvärr.

Är klimathotet vår sista chans?

På sista tiden har jag börjat fundera över om kanske klimathotet är vår sista chans att rädda yttrandefriheten. När det tex gäller FRA, Ipred, datalagringslagen så kör våra politiker över medborgarna oberoende av vad de tycker. Politikerna är inte öppna för debatt, utan klargör helt sonika: "Så här är det, och vad du anser om saken skiter vi högaktningsfullt i. Det är vi som är politiker, det är vi som vet bäst". Visserligen så har de svenska politikerna inget val i saken, då de - om de väljer att gå emot EUs direktiv - riskerar att nedkalla Bryssels vrede över Sverige, och vad värre är, sig själva: då det betyder slutet på karriären.

Problemet för medborgarna när det gäller tex Ipred är att partierna där har lagen att stödja sig på: när de har modifierat den till passa in. Men när det gäller klimathotet så handlar det uteslutande om ett vetenskapligt problem, vilket medför att våra politiker - vilka inte vet mer om saken än vilken femteklassare som helst, trots att de ger sken av att vara experter i ämnet - inte bara kan driva igenom saken, de har även för avsikt att göra så. Notera att jag med orden "driva igenom saken" menar att man vill övertyga medborgarna om att världen nu håller på att gå under - vilket i princip är vad man hävdar. Med vetenskapliga fakta kan vi enkelt klargöra att ingenting av det man påstår, när det gäller orsakerna till att det ev. håller på att bli varmare, är bevisat. Och detta faktum försöker man nu borthålla från medborgarna. Att man patetiskt använder drunknande isbjörnar för att lura folk är - patetiskt (ursäkta upprepningen av ord, men den kändes rätt).

Vi återkommer nu till de stora lögnerna igen: de som inte får avslöjas. Klimathotet är en sådan lögn; och med lögn så menar jag i det här fallet att vi inte har fått ta del av alla fakta: ingen öppen diskussion i frågan har pågått. Vi har istället bara fått hela paketet serverat framför oss och förväntas numera att sluta fundera vidare över saken, eftersom våra politiker säger så. Av den anledningen så är det av stor vikt att stödja de som ifrågasätter den officiella linjen: de som håller debatten vid liv, inte minst här på nätet. De slår nämligen inte bara ett slag för sin egen agenda, de gör även så för yttrandefriheten. För mig personligen, som varit med ett tag, så har jag under hela livet - framtill de sista 10-15 åren - trott att en ny istid stod framför dörren. Nu vet vi bättre, "global cooling" var bad business och har nu bytt namn till "global warming". Varför? Antagligen är det lättare att övertyga afrikaner och asiater om att det håller på att bli varmare än att det snart kommer att börja snöa i deras öknar?

Om att vara Ture Sventon

Ett tanke-experiment: Ture Sventon kan vid en första anblick te sig som vilken annan svensk person som helst. Inga direkt avvikande drag från allmänheten finner vi hos honom rent utseende-mässigt eller på det vis han för sig bland gemene man i övrigt. Men när det gäller en brottsplats så finns det en skillnad mellan mästerdetektiven och alla vi andra: han ser saker som inte vi andra ser. Detta har inget med hans ögon att göra, utan med hans väsen. Han har helt enkelt en djupare syn på saker och ting när det gäller brott, vilket gör att han ser bortom det som vi med våra otränade ögon ser. Denna högt skattade egenskap lämpar sig helt förträffligt till att lösa brott med, och av den anledningen är han förtjänt av vår uppskattning.

På ett liknande vis så skiljer sig vanliga människor från de av oss som har genomskådat vart vi nu är på väg; de av oss som, när andra hör ljuv musik, istället hör en osalig kakafoni av oväsen. Våra öron är inte annorlunda än någon annans, men någonting inom oss hör ändå klart disharmonierna som nästan inga andra uppfattar. Att denna talang inte är något som världen uppskattar är tyvärr sant. Inga pengar kan man tjäna på den. Ingen berömmelse heller, eller åtminstone inte här och nu. Likväl är det något av en ära att höra musikens sanna toner, eftersom man vet att det är få förunnat att få göra så.

Och vem är den här mannen egentligen?

Att personen på bilden ovan heter Fredrik Reinfeldt känner vi alla till; att han dessutom är en rätt så charmig kille - som ser hyfsat bra ut (enligt bla hustrun hans) - är även det välkänt, men vem är denna figur egentligen? Uppenbarligen så är han inte en vanlig "en av oss" då han hela tiden tar parti emot de sina. Idag så läste jag tex att Fredrik tycker att de nya övervakningsrutinerna i den sk "Datalagringslagen", där allas uppgifter ska sparas under (till att börja med) 2 års tid, är bra? Man börjar ju då på nytt att ställa frågan - varför? Av vilken anledning måste allt som hederliga och skötsamma svenskar gör lagras? 99.9 procent av oss är skötsamma och inga brottslingar, men trots det så anser Fredrik att det är av största vikt att vi behöver hållas under uppsikt. Mannen är en gåta, men uppenbarligen totalt driven av att göra karriär, och han är nu framme vid sina drömmars mål - som Sveriges statsminister. En positiv sak när det gäller den gode Fredrik är dock att han helt öppet talar om för oss att han inte litar på oss.

Vem är den här mannen egentligen?

Att personen på bilden ovan heter Thomas Bodström känner vi alla till; att han dessutom är en rätt så charmig kille - som ser hyfsat bra ut - är även det välkänt, men vem är denna figur egentligen? Uppenbarligen så är han inte en vanlig "en av oss" då han hela tiden tar parti emot de sina. Idag så läste jag tex i SvD att Bodis tycker att de nya övervakningsrutinerna i den sk "Datalagringslagen", där allas uppgifter ska sparas under (till att börja med) 2 års tid, är bra? Man börjar ju då på nytt att ställa frågan - varför? Av vilken anledning måste allt som hederliga och skötsamma svenskar gör lagras? 99.9 procent av oss är skötsamma och inga brottslingar, men trots det så anser Bodis att det är av största vikt att vi behöver hållas under uppsikt. Mannen är en gåta, men uppenbarligen totalt driven av att göra karriär, och han är nu nästan framme vid sina drömmars mål. Jag har länge tippat honom som ny statsminister, och han var ju som vi säkert minns Göran Perssons guldgosse. En positiv sak när det gäller den gode Thomas är dock att han helt öppet talar om för oss att han inte litar på oss.

Ett annat intressant uttalande

Efter att ha återläst uttalandet i mitt förr-förra inlägg så tänkte jag att det kunde vara på sin plats att posera en annan fråga till läsarna: Är vi för godtrogna? Litar vi kanske för mycket på de vilka vi egentligen borde misstro? Har vi kanske glömt bort ett annat gammalt uttalande, som de här berömda orden från John Dalberg-Acton: "Power tends to corrupt; absolute power corrupts absolutely. Great men are almost always bad men".

Ord och inga visor detta uttalande är. Så vad betyder dessa ord i sammanhanget? Det är som vi förstår en svår och olustig frågeställning, men om det som Lord Acton säger är sant, så borde vi definitivt ifrågasätta vartenda ord som personer i maktpositioner säger, och när det gäller politiker så måste vi i så fall utgå från att de far med osanning? Visst låter det illa, men inte kan det väl vara på det viset? Svaret är så klart att vi inte vet hur illa det är. Kanske är allt frid och fröjd, eller så är det långt mycket värre än vi kan föreställa oss, men eftersom vi inte med säkerhet kan avgöra hur läget egentligen är så gör vi klokt i att vara öppna i frågan?

Om vi sedan, för att göra problematiken än "intressantare", går tillbaka till Hitlers teorier vad gäller små och stora lögner så ........
Nej ... låt oss inte gå dit idag; det blir för hemskt, speciellt som det bara är lite drygt en vecka kvar till jul:)

Ett intressant uttalande av Adolf Hitler

Läste de här högintressanta raderna på Buddy Jesus blogg igår. De flesta av oss har naturligtvis hört dem förr, men jag tänkte att det kunde vara värt att inkludera dem i ett litet inlägg även här:

"The size of the lie is a definite factor in causing it to be believed, for the vast masses of a nation are in the depths of their hearts more easily deceived than they are consciously and intentionally bad. The primitive simplicity of their minds renders them a more easy prey to a big lie than a small one, for they themselves often tell little lies, but would be ashamed to tell big lies" - Adolf Hitler

Ju större lögn, ju enklare att lura befolkningen. Låter vansinnigt, men att det är sant vet vi, speciellt nu med facit i hand. Hade tänkt lägga in en länk här till Buddy Jesus blogg, men har ännu inte riktigt klurat ut hur man gör, så jag ber att få återkomma med det.

Är Ipred Gustav Wasa?

Låt mig inledningsvis be om ursäkt för den något underliga titeln på inlägget. Jag hade tänkt skriva något annat, men mitt lilla skrivfel är ändå rätt så kul, så av den anledningen får det bli kvar. Tanken var från början att jämföra Ipred med Regalskeppet Wasa. Vi känner alla till berättelsen om det storstilade skeppet, vilket skandalöst sjönk inför ögonen på hela Stockholm. Kan det vara som så att Ipred är ett nytt Wasa, ett skepp som alltjämt ligger så fint i hemmahamnen i väntan på att få sätta segel och börja jaga ikapp piraternas båtar vilka man vill skjuta i sank? På papperet så verkar stockholmarnas plan kunna fungera perfekt, men vad kommer att ske när åbäket ska ut på sjön? Från vad vi sett och läst, från tex Danmark, så tycks det mig som om mycket ännu återstår att reda ut i Ipred-frågan - alltför mycket, för att våga släppa ut ett fartyg av Ipred-klassen på våra inhemska farvatten. Att folk har insett att så verkligen är fallet, och nu är upprörda som sällan tidigare skådat, är vi alla medvetna om. Att det mycket väl även kommer att gå åt pipan är därför troligt, eftersom många av de personer vilka nu öppet ventilerat sina farhågor i media inte tycks vara inblandade i fildelning själva utan enbart ser hela Ipred projektet som ett alltför farligt verktyg att släppas lös i privata händer. Risken att vår ömtåliga demokrati allvarligt kommer att skadas är uppenbar. Den som inte kan se det kan inte se det, och borde kanske av den anledningen inte vara med och fatta beslut i frågan. Om du inte är medveten om ett problem, så kan du ju inte objektivt befatta dig med att lösa det. Kan det vara på det viset att våra politiker inte kan se vad som nu står på spel (inte troligt), eller kan vara på det viset att de kan se men inte bryr sig (troligt)?

Ett inlägg i Ipred debatten

Att man, om/när den nya lagen träder i kraft, även tycks ha planer på att låta fildelarjägarna jaga privatpersoner retroaktivt, dvs för nedladdningar man gjort innan det blev förbjudet, är något som bekymrar mig. Det slog mig nämligen att hela bloggosfären är en enda stor guldgruva med lättåtkomliga offer, eftersom den är full med bloggar som innehåller, inte bara musik och filmsnuttar, utan även bilder, vilka kan vara copyrightade av någon. Att vi med Ipred då säkerligen kommer att bjuda in privata fildelarjägarfirmor i stort antal är inte bortom det som är logiskt och möjligt. Men drar jag inte nu saken till sin spets? Inte vet jag, men saken är den att finns det pengar att tjäna någonstans så kan man ge sig den på att någon ganska så snart kommer att vara där för att försöka tjäna in sig ett par hackor. Då många personer (om man får tro situationen i Danmark) hellre verkar vilja betala, än att behöva genomlida ett domstolsbesök - med allt vad det innebär, som kostnader rent ekonomiskt, samt emotionellt - gör att vi snart kan ha försatt oss i en mycket obehaglig sits där vi kan komma att bli utpressade av fildelarjägare för något som vi gjort helt oskyldigt. Läste dessutom ett "kul" inlägg på en blogg där en viss Dr Flum hade haft en lyssnade affärsidé där han skulle sprida sin undermåliga musik till folk för att därefter kräva dem på skadestånd. Det var så klart bara ett tankeexperiment, men i mina öron så lät det genomförbart. Med 9 miljoner surfande svenskar så finns det som sagt en hel del personer man kan jaga. Och det räcker ju att sätta dit en eller ett par varje vecka för att kunna leva ett väldans gott liv.

Ett dilemma för Obama

Tydligen så kommer man nu, om Obama får bestämma, att snart stänga fånglägret i Guantanamo på Kuba, men ett annat litet dilemma återstår för den blivande presidenten: de som där hålls fångna. Flera av de huvudmisstänkta bakom Elfte September attackerna, vilka hålls inlåsta på Kuba, har av allt att döma bestämt sig för att erkänna brottet. Detta får till följd att de kommer att dömas till döden. Men, och detta är poängen, dödstraffet måste godkännas av presidenten innan de dömda kan avrättas. Obama har således hamnat i en ytterst olustig situation; dels så vill han naturligtvis inte skicka oskyldiga människor i döden, dels så måste han som regeringschef underteckna dokument likt den ev ordern om dödstraff. Att han, om han gör det som krävs, kommer att förlora en stor del av sin popularitet är uppenbart, men om han inte gör det som förväntas av honom så underminerar han det amerikanska domstolsväsendet.

Dödstraff är som vi alla vet olagligt inom EU, men det är en del av den amerikanska vardagen. Vanliga amerikaner kommer inte att nöja sig med långa fängelsestraff för de misstänkta terroristerna, om de blir dömda för brotten. Att skjuta problemet på framtiden är visserligen möjligt, men att göra så i 8 år? Nej, det är inget alternativ. George Bush hade garanterat skrivit ut ordern omedelbart, och han kommer säkert att vädra sitt missnöje med efterträdaren om denne försöker att slingra sig ur dilemmat. En annan intressant poäng i det hela är att de misstänkta terroristerna av allt att döma, likt Bali-terroristerna, vill dö - för att på så vis bli martyrer. Man kan därför ana att Obama i sitt hjärta nu hoppas att ingen av de misstänkta kommer att dömas för brotten. Personligen så tror inte jag att han kommer att ha sådan tur. Obamas dilemma är verkligt, och ett stort problem för hela nationen; det är ett dilemma som kommer att ge honom många sömnlösa nätter framöver, och det beslut som han i slutändan fattar kommer att förändra vår värld och hans eget öde.

Lincoln, Kennedy och ... Obama?

Dessa 3 män är lika varandra på många vis, samtidigt som de som personer tycks vara diametralt olika. Exakt hur de första 2 var som personer vet vi naturligtvis inte, eftersom vi inte ens i den så överexponerade Obamas fall med säkerhet kan påstå att vi känner honom. Vi lever istället i illusionen av att känna honom, och hans familj. Att det är någonting gott - och rentav oskyldigt - som emanerar från hans väsen tror jag de flesta av oss insett, men om det är ett plus återstår att se, då en alltför god president antagligen kommer att få det svårt i den ytterst brutala värld som vi alla nu befinner oss i. Många svåra beslut förväntas han ta, speciellt vad gäller USA:s krig. Han får då inte drabbas av samvetskval. Många liv står på spel, men pengarna inblandade i de båda krigen i Mellanöstern gör dagspriset på människoliv billigt, även när det gäller amerikanska soldater. Tanken är att man ska ta hem trupperna snart, som det sägs, men att det inte är logiskt möjligt inser vi säkert alla. Krigen kommer att fortsätta längre än utlovat. Om Obama försöker ändra på detta sorgliga faktum så kommer det antagligen att bringa olycka över honom själv och hans familj. Många fruktar redan för hans liv, och det gör man inte utan anledning.

Socialmoderaternas dilemma

Inom en snar framtid måste man bestämma sig för vilken kurs man bör välja inom det nya parti som sakta men säkert håller på att bildas inför våra ögon. Vi har redan bevittnat det intressanta fenomenet där, som det tycks, socialister och moderater bytt tröjor med varandra och numera spelar vidare under sina gamla namn, men som i praktiken nya lag, med helt ny spelstil. Att moderaterna - eller var det socialdemokraterna?(det spelar kanske ingen roll vem det var?) - nu ofta även kallas för socialmoderater och deras spelstil för moderatsocialism är enbart ett tidens tecken: ett tecken på vår nya intressanta politiska elitserie där "anything goes". Att inte ens jag kunde erinra mig vilket av partierna socialmoderater var är kanske ett skäl att nu introducera det enda namn som behövs nuförtiden, åtminstone i EU-frågor, nämligen namnet som är det mest logiska i dagsläget: Partiet.
När man tänker efter lite grann så inser man snart att det är den enda vägen framåt: Partiet, visst låter det bra.
Partiet: inga mer besvärliga debatter på TV.
Partiet: ingen mer tidsödande valrörelse.
Partiet: enkelt att stava och komma ihåg.
Partiet: lätt att hitta numret till i telefonkatalogen.
Partiet: kommer bland de första inläggen under bokstaven P i NE.
Partiet: rimmar med kansliet, slöseriet, spioneriet - bra så här i julrimstider.
Partiet: rimmar även med hyckleriet, slaveriet, förtryckeriet, tyranniet, bedrägeriet, skådespeleriet samt självbedrägeriet, mm, mm
(det fanns även flera andra rim, som dock inte lämpade sig för tryck - red.anm.)

Ett litet kvällsskratt

"Det var så roligt jag måste skratta", hade jag lust att börja det här inlägget med, men då det här är en seriös blogg så visste jag bättre än att tramsa sönder mitt goda rykte inför alla mina 4-5 läsare - av vilken jag är åtminstone 1 - så det avstog jag klokt nog ifrån. Men kvällens lilla skrattsalva utbröt när jag kom att tänka på det absurda scenario som vi har idag med det "Nya Arbetarpartiet" och "Socialmoderaterna"(ett ord jag inte kan få nog av, det är så himla kul). Vem hade kunnat förutse en sådan bisarr utveckling för bara något årtionde sedan? Inte många, den saken är klar.

Egentligen är, som vi alla säkert förstår, situationen inte riktigt lika kul som den först tycks vara till ett otränat öga och ett slötänkande intellekt (likt det jag har), eftersom våra politiska läger numera alltsomoftast tycks arbeta i tandem, åtminstone i EU-sanktionerade frågor av vikt. Vi får därför hoppas att några inom resp läger lyckas att dra sig undan från den gemensamma lägerelden snart och söka sig iväg en bra bit från centrum - där alla nu tycks ha gaddat ihop sig i en gemytlig sommarlägerliknande tillvaro, vilken verkar vara av det uppsluppna slaget - för i annat fall så har vi snart bara ett enda parti kvar, och vilka ska vi då rösta på? Har de inte tänkt på det? Men nog om politiska bekymmer för i afton; huvudsaken är väl trots allt att pojkarna och flickorna vid lägerelden har det bra, så låt oss därför istället glädjas åt deras nya skojiga namn. Vilket som är skojigast? Svår fråga, men om jag måste välja så får det nog bli "Socialmoderaterna":D

Är det dags att hissa piratflaggan?

Det verkar som om vi inte längre kan få till stånd en riktig politisk debatt av värde, och med värde så menar jag där diskussionerna leder till något konkret och någonting nytt - och inte bara till en ny dos av samma gamla elände. I dagsläget så tycks det mig snarare som om allt prat politiker emellan endast leder till ... ja, vadå? Svaret är naturligvis att deras prat inte leder någonstans - och till ingenting. Vi har nu av allt att döma hamnat i en återvändsgränd där det inte längre är möjligt att söka sig för långt åt höger eller vänster. Vi är och förblir alltid på samma kurs som skepparna på Sverigeskutan siktat in sig på ändå.

Av den anledningen så tilltalar pirattanken mig. Vi behöver lite rebeller bland all tröttsam svensk politikerlunk. Det är dags för politikerna att börja svettas lite grann igen. Alltför länge har de fått sin vilja igenom, eftersom ingen har utmanat dem och tryckt upp dem mot väggen. Kanske kan pirathotet kan få dem att skärpa till sig. Låt oss hoppas på det. Men Piraterna kan inte segla iväg för långt från moderskeppet, utan bör hålla sig inom synhåll, och - inte oviktigt - inom skotthåll, så att de med jämna mellanrum kan leverera den bredsida som politikerna med vänner så väl behöver.

Är informationskriget förlorat?

Läste häromdagen att någon menade att informationskriget nu var förlorat. Hemska tanke. Efter att ha läst det blev jag en aning nedstämd. Personen som skrev det var nämligen någon som kämpat länge och hårt i denna kamp, så att läsa hans dystra profetia var allt annat än upplyftande. Han skrev att informationskriget inte bara var förlorat, utan påpekade vidare att vi nu inte längre har något annat val än att förbereda oss för ett liv i en värld där vårt inflytande drastiskt har minskat - kanske rentav upphört helt och hållet?

Men kan det verkligen vara så illa? Har vi verkligen inte längre någon reell möjlighet att lyckas göra sanningen hörd i media? För om det är på det viset så betyder det att vi nu i praktiken lever i en tyranni, och det kan väl ändå enkelt konstateras vara ett felaktigt antagande, eftersom våra politiker ännu till synes arbetar vidare som vanligt - inom sina respektive block - och som de vänliga-fiender till varandra de alltid har varit.

Efter att ha begrundat det hela en stund så drog jag dock slutsatsen att ... det antagligen är sant: Kriget är förlorat. Så vad betyder det rent praktiskt? För gemene man? Ingenting. Han kommer inte ens att förstå vad det är som har skett.