"Det var så roligt jag måste skratta", hade jag lust att börja det här inlägget med, men då det här är en seriös blogg så visste jag bättre än att tramsa sönder mitt goda rykte inför alla mina 4-5 läsare - av vilken jag är åtminstone 1 - så det avstog jag klokt nog ifrån. Men kvällens lilla skrattsalva utbröt när jag kom att tänka på det absurda scenario som vi har idag med det "Nya Arbetarpartiet" och "Socialmoderaterna"(ett ord jag inte kan få nog av, det är så himla kul). Vem hade kunnat förutse en sådan bisarr utveckling för bara något årtionde sedan? Inte många, den saken är klar.
Egentligen är, som vi alla säkert förstår, situationen inte riktigt lika kul som den först tycks vara till ett otränat öga och ett slötänkande intellekt (likt det jag har), eftersom våra politiska läger numera alltsomoftast tycks arbeta i tandem, åtminstone i EU-sanktionerade frågor av vikt. Vi får därför hoppas att några inom resp läger lyckas att dra sig undan från den gemensamma lägerelden snart och söka sig iväg en bra bit från centrum - där alla nu tycks ha gaddat ihop sig i en gemytlig sommarlägerliknande tillvaro, vilken verkar vara av det uppsluppna slaget - för i annat fall så har vi snart bara ett enda parti kvar, och vilka ska vi då rösta på? Har de inte tänkt på det? Men nog om politiska bekymmer för i afton; huvudsaken är väl trots allt att pojkarna och flickorna vid lägerelden har det bra, så låt oss därför istället glädjas åt deras nya skojiga namn. Vilket som är skojigast? Svår fråga, men om jag måste välja så får det nog bli "Socialmoderaterna":D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar