En liten blogg om mina iaktagelser och funderingar kring lite av varje. En del filosofi blandat med samhällskritik, kultur och historia kommer det att bjudas på, men även lite mer lättsamt material. Välkommen.
onsdag 26 november 2008
Rymden hägrar - men inte för oss
Då min blogg ligger i vetenskapsavdelningen så tänkte jag att det kunde vara lämpligt att skriva ett inlägg om just vetenskap - eller rättare sagt om något ämne som ofta brukar klassificeras som vetenskap, som tex rymden. Att människan nu är på väg att ta steget fullt ut i Solsystemet är den allmänna uppfattningen. Men är det en reell möjlighet? Är vi verkligen redan kapabla att göra det? Vem vet. Jag är skeptisk. Det har länge talats om att en expedition till Mars skulle kunna genomföras inom en inte är alltför avlägsen framtid - om en 15-20 år så där. Min fråga är: Hur har man tänkt genomföra det, när man inte har varit tillbaka på månen sedan 1972? Att vissa tom tvivlar på att man var där överhuvudtaget kan man ju förstå. Själv har jag många gånger undrat varför ingen satt sin fot på månytan på nästan 40 år. Nog är det egendomligt alltid.
En enkelresa till Mars lär förresten ta bortåt 8 månader? Att då ens överväga att skicka en bemannad farkost dit är uteslutet - åtminstone i dagsläget. Och vad är det som kommer att ha förändrats om 20 år? Säkert en hel del, men inte tillräckligt mycket. Nej, med fakta i handen så kan vi lugnt konstatera att Mars kommer att bli ett äventyr för framtida generationer, inte för vår egen, eller ens den nästkommande, eller den efter det. Mars, och Venus med för den delen, är och kommer att förbli ouppnåeliga mål för oss under lång tid framöver. Inte förrän man har permanenta månbaser kan en ev Mars-resa ens kontempleras. Fast vad vet jag om saken. Kanske kan NASA överraska oss alla och dra iväg till Mars redan nästa sommar? (Obs. De sista 2 meningarna var sarkasmer)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar