En av frukterna man hoppas skörda från den pågående ekonomiska krisen är, anser jag, att få engelsmännen att nu äntligen allvarligt överväga att överge sitt kära gamla pund. Att öriket ännu håller fast vid sin urgamla valuta är inget man ser på från Brysselhåll med blida ögon. England är juvelen i EU-kronan, och det faktum att euron ännu inte gäller där är en smärre skandal. Hur "problemet" ska lösas är oklart, men att man vill gå smidigt tillväga är bortom all diskussion. De övriga EU-länderna vill nämligen av förklarliga skäl inte vrida om tumskruvarna med full kraft på de brittiska rebellerna - åtminstone inte än - eftersom det kommer att få en advers effekt, vilken i sin tur kan leda till ytterliggare försvårning av euroseringen av Nordeuropa.
Exakt vilken tidsplan man arbetar efter är okänt, men inom de närmaste 5-10 åren så kan vi nog räkna med att euron har blivit den enda giltiga valutan inom Unionen? Nu betyder ju det att även vi här i Sverige snart kommer att "erbjudas" att själva ta steget över in i eurovalutans "underbara" värld. Ju längre vi håller ut, dessto finare inbjudningskort kommer vi att få. Men om vi håller ut för länge så kan man komma att bli lite smått irriterade på oss här uppe. Så det gäller nu för våra politiker att välja den optimala tiden för "anschluss" så att vi får de bästa möjliga förutsättningarna för framtiden.
Det finns visserligen ett annat alternativ för Sverige och de andra eurotvivlarländerna: att säga "Nej tack" vänligt men bestämt. Av någon outgrundlig anledning så tror jag dock inte att det kommer gå så långt? Allt hänger på vad som sker i London, för det är där eurons framtid kommer att avgöras. Nordeuropa har visserligen satt sig på tvären förr gentemot resten av kontinenten, vid rätt så många tidigare tillfällen faktiskt, men nu står alltför mycket på spel för en upprepning av ett av våra så enerverande (för kontinentalisterna) känsloutbrott?
Exakt vilken tidsplan man arbetar efter är okänt, men inom de närmaste 5-10 åren så kan vi nog räkna med att euron har blivit den enda giltiga valutan inom Unionen? Nu betyder ju det att även vi här i Sverige snart kommer att "erbjudas" att själva ta steget över in i eurovalutans "underbara" värld. Ju längre vi håller ut, dessto finare inbjudningskort kommer vi att få. Men om vi håller ut för länge så kan man komma att bli lite smått irriterade på oss här uppe. Så det gäller nu för våra politiker att välja den optimala tiden för "anschluss" så att vi får de bästa möjliga förutsättningarna för framtiden.
Det finns visserligen ett annat alternativ för Sverige och de andra eurotvivlarländerna: att säga "Nej tack" vänligt men bestämt. Av någon outgrundlig anledning så tror jag dock inte att det kommer gå så långt? Allt hänger på vad som sker i London, för det är där eurons framtid kommer att avgöras. Nordeuropa har visserligen satt sig på tvären förr gentemot resten av kontinenten, vid rätt så många tidigare tillfällen faktiskt, men nu står alltför mycket på spel för en upprepning av ett av våra så enerverande (för kontinentalisterna) känsloutbrott?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar