När jag läst inlägget man hade överst på Uppsalainitiativets blogg, så skrev jag en rätt så lång kommentar, men valde av någon anledning inte att posta den, kanske beroende på att den ändå inte säkert skulle publiceras. Så här har ni den nu:
"Mycket fint inlägg som klart beskriver ert psykiska tillstånd. Det gav mig en intressant inblick i hur er förstenade inblick på tillvaron fungerar. Ni är överdrivet intellektuella och kan inte förstå annat än det skrivna ordet. Ni är övertygade om att ni har rätt, vilket skiljer er från mig, då jag är öppen i alla frågor, även då det gäller klimatet. Inga nyskapare finns bland er, då ni är en samling figurer utan intuition, utan idéer. Ni kan inte skapa och då heller inte förstå det skapade. Ni kan liknas vid fariséer, bokstavstrogna personer vilka det - likt robotar - inte går att resonera med, eftersom ni inbilskt fasthåller vid det gamla, i alla lägen och oberoende av vilka argument som presenteras för er. I klimatfrågan är jag övertygad om att ni inte kan omvändas, eftersom det inneburit slutet på den akademiska karriären. Ni är helt enkelt fega. Det kan vara svårt för er att förstå det här, men det är faktiskt er sort som motarbetar sanningen. Ni är i sanning bakåtsträvare och tillhör en exklusiv liten klubb för inbördes beundran. Ni är inte intresserade av sanningen, utan motarbetar den med allt ni har, och det gör ni från era fina kontor där ni sitter så bekvämt på skattebetalarnas bekostnad i väntan på pensionen. Men tack och lov så kastas ni då ut på gatan, där ni hör hemma, för att ge plats åt nya förmågor, vilka förhoppningsvis är av ett bättre slag. Att kalla dem som ifrågasätter det som ännu är obevisat för förnekare är ett underligt - och ologiskt - ordval, då det rimligtvis borde vara den som inbilskt fasthåller vid obevisade fakta som är förnekaren, då den personen förnekar sanningen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar