Mental ohälsa: ett olösligt problem?

Jag tillhör kategorin personer som beklagar det faktum att läkare blev inblandade i psykvården, då det oundvikligen kom att leda till att läkemedelsindustrin blev inblandad i behandlingen. Idag har man där en av sina mest lukrativa marknader. Om teologer och filosofer hade varit de som drivit forskningen vidare helt på egen hand så tror jag att mycket onödigt lidande hade kunnat undvikas. Nu handlar det istället nästan uteslutande om profit. Psykvården är big - and very good - business, thank you very much. Att pumpa människor fulla med droger för att stilla deras ångest är inget jag är en vän av. Men att det är en suverän affärsverksamhet förstår vi alla, eftersom den deprimerade endast kan må bra så länge som han/hon får sin medicin. För läkemedelsföretagen finns det således ingen anledning att få en permanent lösning på problemet till stånd, då det betyder slutet på deras egen verksamhet. Detta är en av medicineringsmetodens baksidor och dess tillsynes olösliga problem. Om teologer och andra med filosofisk inblick i människans psyke hade fått leda forskning så hade den säkerligen sett helt annorlunda ut idag - och den hade varit långt bättre, och definitivt humanare.