Finns det något vackrare i vår värld än Solen? Tror inte det. Idag på morgonen när jag tittade ut genom fönstret så möttes jag av vår egen kära Moder Sols varma strålar - precis som vanligt, och precis som det ska vara - och med ens så kändes livet helt underbart. Att Solen har den effekten på oss är vi alla väl medvetna om. Någon kallade det sätt som Solen håller oss alla vid liv på för ... kärlek. Och när man tänker på saken så inser man att det sätt som vår vackra sol osjälviskt ger oss livets gåva, så kan man ju inte annat än hålla med.
För mig är det enkelt att förstå varför man förr dyrkade Solen på det vis man gjorde. Lika svårt, och sorgligt, är det faktum att vi idag dyrkar andra gudar, upptagna med den här världens alla lockelser och förströelser som vi är. Vi tar Solen för givet, och reflekterar sällan eller aldrig över vad hon ger till oss, eller vad vår relation till denna gudomligaste av himlakroppar egentligen är. Jag hade utan svårighet bytt bort allt den här världen har att erbjuda för att få en sista skymt av Solen innan jag dör, sa visst någon ... någongång ... någonstans. Kanske var det jag:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar