judendomens slutfas

Efter mina två inlägg om judendomens ursprung (som många har läst och uppskattat) så tänkte jag det kunde vara intressant att posta ett inlägg om judendomens slutfas ... Kristendomen. judendomens slutfas är alltså Kristendomen.

Sol och moln

Här är bilden jag brukade ha överst på bloggen, men då den inte längre riktigt passar in i den nya mallen (bilden är för liten) så lägger jag in den här i ett eget litet inlägg istället.

Judendomens ursprung

Som jag redan tidigare förklarat så finner judendomen, eller rättare sagt moseismen, sitt ursprung i det gamla faraoniska Egypten.

Att Akhenaton, den beryktade upplyste monoteistiske faraon, är intimt sammankopplad med Moses är alla experter överens om. Men exakt hur de är sammankopplade och till vilken grad så är fallet ... därom tvistar de lärde.

Vi har även Josef , som ju levde i samma veva, att ta med i diskussionen, något som gör det hela än mer spännande och intressant. En sak är dock säker: dagens sk judendom har inget med den urgamla religion som Moses tog med sig ut ur Egypten att göra.

Juden Sigmund Freuds sista bok, utgiven bara halvåret innan hans död, handlar förresten om sambandet mellan Akhenaton och Moses. Freud menade att Moses fick sin monoteistiska lära från Akhenaton, något som högrankade judar ogillade att höra.

Man, de högrankade judarna, försökte tom stoppa Freud från att publicera boken i fråga, ansåg den vara dålig pr för världens alla så redan hatade judar, något han dock vägrade -- trots att han själv alltså var en jude.

Dagens träd: Asken

Asken är ett av våra mest magiska träd. En till bild på detta underbara träd förtjänar därför att postas:-)

Solen är värd att dyrka

Om vi endast får dyrka en sak, ett väsen, här i världen så måste vi - om vi är kloka - dyrka Solen. T.o.m planeterna, dessa gudar och dessa natthimlens eviga vandrare, gör så; och vilka är vi att göra annorlunda?

Solen håller oss alla vid liv, osjälviskt och rättvist, men vad vi sedan gör med dessa våra liv och vår förgängliga tillvaro är upptill oss själva. Solen ger oss dock det stöd på vägen som vi så väl behöver - samt visa råd.

Men ack, stackare, varför lyssnar du inte?

Vad jag gillar bäst är ...

att få vara ensam med mig själv, eller tillsammans med själsfrände, i naturen ... så långt borta från stadens ytliga smutsiga tillvaro och hektiska liv som möjligt. Först i naturen blir vi riktiga människor. Staden förstör oss och gör oss aggressiva och negativa och klipper av banden vi har till vår sanna natur - och till oss själva och naturen.

Naturen

Jag känner stark dragning till vår natur, och till naturen i övrigt. Jag vet att jag intimt hänger ihop med naturen och att jag är ett redskap i dess tjänst. Moder Jord är vår härskarinna, och vi har fått till uppgift att värna om hennes små - allt som lever och verkar i naturen. Genom att värna om naturen gör vi Moder Jords vilja. Att döda är inte hennes önskan. Låt livet få leva.

Akhenaton

Här ser vi en annan fin bild på Egyptens store kung Akhenaton: kungen som betytt så oerhört mycket för oss alla, inte minst judarna, som fått sin tro på EN gudom från just honom, även om man missförstått det mesta. Och med åren har missförstånden ökat och ökat och ökat: bla så hyllar man inte längre Solen som sin Gud, utan planeten Saturnus!

Vi är naturens beskyddare

Vi har blivit utvalda att skydda naturens små och utsatta grupper och invånare, så låt oss utföra vårt arbete på bästa sätt. Vi är lojala arbetare i och för naturens bästa. Det är detta, om något, vi kan uträtta här i världen som är av någorlunda värde. Bevara och försvara vår natur och allt som däri lever och verkar ... är allas vårt heliga kall och stora lycka.

Blommor och hav

Blommor

Underbart

Tillbaka?

När jag alldeles nyss tittade in på min gamla blogg (den här) för första gången på flera månader, så slog det mig att det fanns en hel del intressanta samt kul inlägg här. Och av den anledningen så öppnar jag nu upp den igen (har haft den off-line sedan jag sist tittade in). Kanske kan någon få lite glädje av den. Jag brukade få ungefär 10-12 besök/dag, vilket inte är fy skam i tider som dessa när det säkert finns miljoner andra svenska bloggar. Och vem vet, kanske börjar jag posta lite nya inlägg här igen vad det lider ... om någon så önskar ska ske??

Dagens träd: Eken

Inget träd är mäktigare än eken. Titta bara på eken i bilden: på hur den sträcker sina tunga grenar rakt ut. Få, om ens några, andra träd är kapabla till denna typ av styrkedemonstration. Men för eken så är kraftprov likt det i bilden inget att särskilt.

Malena var bäst

Att Malena var bäst råder det ingen tvekan om, så hur kunde den norska skitlåten gå och vinna i Moskva? Bedrövligt. En gnisslande fiol och en pojkspoling med en tramsig struntlåt från norska bonnlandet valdes istället för en skönsjungande mezzosoprans suveräna danslåt. Vi måste nu dra oss ur den här tävlingen, för den börjar bli pinsam. Jag satt och slölyssnade framför datorn på eländet, men var tvungen att stänga av fem-sex minuter in i röstningen. För redan då insåg jag vart det bar hän.

Är det försent?

Detta är en fråga som många nu ställer sig, för nog verkar det emellanåt vara försent. Så vad ska man göra om det nu är som så många av oss befarar? Om det är försent så finns det ju inget man kan göra. Det finns ju tex ingenstans man kan ta vägen, eftersom vi alla nuförtiden mer eller mindre är övervakade dygnet runt. Var ska denna sorgliga utveckling sluta? Kommer den att sluta? Ja det är frågor man kan ställa sig. Så är det försent eller inte? Det är den stora frågan...

Karaktärsmord

I ett intressant inlägg på Klimatbluffen kunde vi idag läsa att etablissemanget jämfört en svensk forskare med Dr Mengele, en av historiens mest ökända naziförbrytare. Så här inledde Ingvar Åstrand en kommentar till just nämnda inlägg: "Denna ad hominem-metod att eliminera en motståndare kallas karaktärsmord och innebär att allt vad den karaktärsmördade säger eller skriver blir pestflaggat så att ingen vågar ta i hans argument för att då själv bli smittad."

Det finns alltså en anledning till att man sjunker till detta djup inom etablissemanget, en anledning till att man genomför sk "karaktärsmord." Nu vet vi varför, och vad metoden kallas. Vi vet även att metoden är effektiv - synnerligen effektiv dessutom.

Dagens rovdjur: Lejon

Råkade precis snubbla på den här fina lejonfilmen på SVTs hemsida. Måste ses.

Albertus Pictor

Snubblade precis på den här fina filmen om Albertus Pictors fantastiska kyrkomålningar, en kort film som är väl värd att se. Det är i år 500 år sedan han dog, och detta jubileum kommer man att fira i de 30 svenska kyrkor där hans målningar finns. Jubileumsfrimärken kommer även att ges ut.

Dagens träd: Lind

Ett av vår världs allra vackraste träd är linden. Få träd är mer älskade eller mer sagomspunna. Tänk bara på alla vackra lindalléer som återfinns i Europas städer. De ljusgröna, hjärtformade och släta bladen gör linden lätt att känna igen. Formen på bladen har även medfört att linden ofta anses vara kärlekens träd. Och att det är något alldeles speciellt med trädet är det faktum att det blir väldigt gammalt; läste någonstnas att en del lindar kan bli bortåt 1000 år gamla! Hur det är med den saken känner jag inte till. Men att svenska lindar utan problem kan leva i 4-500 år är definitivt sant.

Det nya Babels torn

Här ser vi en bild på Europaparlementet i Strasbourg (bilden ovan): en byggnad som tydligen är tänkt att likna den berömda målningen av Babels torn av Bruegel (se bilden nedan). För som vi ser så är Europaparlamentet inte heller "färdigbyggt", något som förbryllat många? Varför byggde man inte klart huset?

Malena Ernman "La Voix"

Efter att ha tillbringat gårdagskvällen framför dumburken och Andra Chansen, så slog det mig att det kanske blir Malena som vinner hela skiten, och av den anledningen så letade jag nu på morgonen upp studioversionen av hennes låt på You Tube - för att lyssna på den igen (hörde den på radio häromdagen). Och jag måste nu erkänna att Malena låter bra mycket bättre på skiva än hon gjorde i live framträdandet. Hatade låten när jag först hörde den förra veckan, men kanske var jag en aning för hård? Kanske är "La Voix" den bästa låten i hela tävlingen?

Sol Vind och Vatten

Eftersom jag skrivit en del om sol, vind och vatten på sistone så tycktes det passande att posta Ted Gärdestads underbara sång om dessa tre gudomliga gåvor till oss alla. Hittade precis en fin live-inspelning på You Tube från 1993, och den är faktiskt riktigt bra. Den här låten är ju som vi alla säkert vet en av de vackraste svenska popsångerna någonsin. Det är dock en aning ledsamt att se Ted sjunga den här låten ... när man nu vet hur jobbigt han hade det under senare delen av sitt alltför korta och tragiska liv.

Solen är Kärlek

Finns det något vackrare i vår värld än Solen? Tror inte det. Idag på morgonen när jag tittade ut genom fönstret så möttes jag av vår egen kära Moder Sols varma strålar - precis som vanligt, och precis som det ska vara - och med ens så kändes livet helt underbart. Att Solen har den effekten på oss är vi alla väl medvetna om. Någon kallade det sätt som Solen håller oss alla vid liv på för ... kärlek. Och när man tänker på saken så inser man att det sätt som vår vackra sol osjälviskt ger oss livets gåva, så kan man ju inte annat än hålla med.

För mig är det enkelt att förstå varför man förr dyrkade Solen på det vis man gjorde. Lika svårt, och sorgligt, är det faktum att vi idag dyrkar andra gudar, upptagna med den här världens alla lockelser och förströelser som vi är. Vi tar Solen för givet, och reflekterar sällan eller aldrig över vad hon ger till oss, eller vad vår relation till denna gudomligaste av himlakroppar egentligen är. Jag hade utan svårighet bytt bort allt den här världen har att erbjuda för att få en sista skymt av Solen innan jag dör, sa visst någon ... någongång ... någonstans. Kanske var det jag:)

Dagens träd: Ask

Vid sidan av eken så är den sagoomspunna asken ett av min absoluta favoritträd. Vi känner alla till berättelsen om Yggdrasil, världsträdet från den nordiska mytologin, vilket ju var en ... ask. Asken är således mycket speciell och även kringärdad av mystik. Jag minns när jag för en herrans massa år sedan, efter att ha fått en bok om våra svenska träd, begav mig ut i kvarteren runt mitt hus för att försöka finna ett fint exemplar av varje trädsort. Till min stora förvåning så visade det sig att alldeles invid en kyrkogård i närheten så stod det ett par magnifika askar, som jag gått förbi i alla år utan att titta närmare på. Den största av askarna hade en omkrets på bortåt 3 meter och var säkert 30 meter hög. Sicket träd.

Dagens träd: Ek

Finns det något mäktigare i Sveriges sköna natur en rejäl gammal ek? Nej, jag tror inte det. Att vandra runt i en ekskog är en upplevelse. Tyvärr så finns det inte så många ställen där vi så kan göra längre. Problemet är som vi alla vet att det tar åtminstone 200 år för en ek att bli riktigt stor och massiv. Och fastän vi för länge sedan slutat bygga våra handelsfartyg av det starka trädslaget så är eken ännu en bristvara i våra svenska skogar. Har tyvärr aldrig varit på Visingsö, men där lär det finnas en hel del gamla ekar kvar. Egendomligt att jag ännu ej lyckats besöka ön. Kanske beror det på att man måste åka båt dit? I vilket fall som helst så är det plats som jag vill besöka en vacker dag.

En annan kul sak vad gäller ekar är att hela Bohuslän tydligen var en enda stor ekskog en gång för länge sedan, men att skeppsbyggeriet även där gjorde slut på träden. Anledningen att man inte har så många ekar där idag är, vad jag förstår, att man valde att plantera in tall och gran istället: antagligen pga att de växer upp lite fortare? Hur som helst så är eken ett sagolikt vackert träd när den väl har fått blomma ut ordentligt (blivit fullvuxen). Så visst hade det varit fint om vi kunde plantera ut lite ekar på en del av alla våra kalhyggen? Nog hade våra efterkommande uppskatttat några mysiga små ekdungar lite här och var när man beger sig ut på skogspromenad i framtiden?

Mina tips inför Melodifestivalfinalen

I brist på något vettigare att skriva om ikväll så tänkte jag nu snabbt ge er mina tips inför finalrundan av Melodifestivalen. Att vi fortfarande inväntar 3 bidrag från Andra Chansen samt Utländska-juryn kan vi strunta i: ingen av de låtarna kommer att ha med toppstriden att göra. För det handlar nu enbart om 5 låtar: favoriten Molly Sandén; Agnes; EMD; Måns; samt hårdrockarna HEAT (tror inte på Alcazar). Vi ser direkt att Agnes, Måns och EMD kommer att slåss om samma fans, vilket då medför att de tappar röster gentemot de andra två. Molly, som enda svenska låt, kommer som vi alla inser få en hel del röster från de äldre tittarna samtidigt som hon dessutom knycker många röster från popidolerna. Och det är nu vi inser att HEAT - vars låt är bättre än Poodles båda låtar - kommer att ha en verklig outsiderchans, då de är de enda hårdrockarna; och då väldigt många svenskar hatar allt som Melodifestivalen står för, så kommer man att göra allt man kan för att skicka det svenska metalbandet till Moskva. Mitt tips är därför att HEAT kommer att slåss om förstaplatsen tillsammans med Agnes och Molly. Vem som vinner? Hmmmn. Bara för några dagar sedan så var jag tvärsäker på att Molly skulle vinna, men är nu tveksam? Låt mig därför tänka på saken ett litet tag till:)

Velvet "The Queen"

Nu när jag sett alla 32 bidragen från årets tävling så tänkte jag posta videon till ett av de bidrag som floppade - åtminstone i tävlingen: Velvets "The Queen". Den här låten var den som drog igång hela kalaset i den allra första deltävlingen i Göteborg. Jag tyckte den var kass då, men har nu ändrat mig. Tänk hur man kan bära sig åt. Vad jag gillar speciellt med det här framförandet är den fantastiska, fascinerande och fantasifulla dansen. Den för tankarna till en bättre tid, Amadeus tid, när världen var bra mycket med oskuldsfull än den är idag. Och vad gäller själva låten så har jag redan på nätet lyssnat på studioinspelningen, som låter helt suverän."The Queen" är nu, enligt mig, en av hela spektaklets 5 bästa låtar. Den kommer garanterat att bli en stor hit framöver.

En promenad genom parken

I går eftermiddag så tog jag mig en liten promenad i den närbelägna parken. Det var fint väder och luften var klar och frisk. Vid en bänk, som var placerad på en fin plats där utsikten över parken var strålande, så slog jag mig ner. I bortåt en kvart satt jag där i stillhet och njöt av skådespelet framför mig: gräs, träd, fåglar och vackra vita moln som sakta rörde sig över himlen. Den friska luften var ett riktigt livselixir, och varje andetag fyllde upp mig med kraft och fick mig att bli helad från alla de småkrämpor som vi alla dras med. Finns det något bättre här i världen än ren frisk luft? Tror inte det. Och den som har tillgång till den rena friska luften, samt det rena friska vattnet, är tveklöst en mycket lyckligt lottad människa.

Vargens dilemma

Under tusentals år så har vargen varit ett hatat djur av den stora grå massan, mest beroende på oförstånd. Kanske har någon enstaka olycka inträffat någongång, men långt mycket troligare är väl ändå möjligheten att man gett vargen skulden för en hel del mord som vi människor själva utfört? För vem kan bevisa motsatsen? Hur det än ligger till med den saken så var det något annat som slog mig efter att ha läst en synnerligen intressant artikel i BLT om våra vänner vargarna. Läs själva här.

Det jag plötsligt insåg var det här: då vi nu vet att vargen inte är farlig för människan så behöver den svartmålas ändå, och anledningen därtill är att den är bad business. Varför? Jo, ju fler vargar vi har här i landet desto färre älgar finns det för våra jaktlag att fälla; och då vi idag har 265000 jägare, som löser nya jaktkort varje år, och som årligen köper vapen, ammunition och allehanda andra jaktprylar till mångmiljon-belopp, så inser vi säkert vilken otroligt stor affärsverksamhet detta är. Av den anledningen så måste vargen offras. För varför ska man låta ett djur fälla tiotusentals älg och annat vilt i våra skogar gratis, när man kan låta jägare betala ordentligt med kosing för nöjet? Vargen är mao ett skadedjur ... för våra jägare och jaktindustrin.

Molly Sandén: en ny stjärna tänds

Visst var det kul att den unga (16 år) tösen Molly Sandén tog sig till finalen i Globen? Hennes låt var suverän och hon sjöng helt fantastiskt. BWO hade inte mycket att sätta emot och får nu försöka ta sig vidare via Andra Chansen, något som inte blir lätt. EMD, som tog den andra Globen-biljetten, hade turen att slippa möta Molly i duell, men i finalen så kan de 3 grabbarna inte gömma sig längre, och de kommer då att åka ut fortare än kvickt, för jag ser nu ingen som kan hota det nya stjärnskottet, inte ens Måns - eller H.E.A.T...:) Fröken Sandén är helt enkelt alldeles för bra: hon kan sjunga, är väldigt söt och charmig, har en mycket bra låt (som redan är en klassiker), och verkar dessutom vara totalt utan nerver. Mitt tips är sålunda att Molly Sandén tar hem finalen i Globen, och att hon gör så i utklassningsstil? Kan inte vänta:)

I kväll håller jag på Mikael Rickfors

I afton när jag tittar på Melodifestivalen så kommer jag att hålla tummarna för Mikael Rickfors. Det finns alltför mycket genetiskt framtagen popmusik, med alltför många vackra unga stylade popsnören, för min smak. Av den anledningen så känns gamle Herr Rickfors som en frisk fläkt. Hans låt är dessutom rätt så bra och nog behövs det ett ordentligt rocknummer i finalen?

Dags för en paus?

Till de som ev brukar titta in här ibland och undrar varför jag inte skriver särskilt mycket nuförtiden, så beror det bla på tidsbrist. Jag är helt enkelt upptagen med annat. Förhoppningsvis så kommer jag snart att börja posta dagliga inlägg här igen vad det lider, men kan inte lova att så kommer att ske ... och handen på hjärtat så känns det som om den här bloggen kan ha gjort sitt? Lite sporadiska inlägg lutar det nog åt att det blir framöver ändå. Ha det fint i alla fall:)

Melodifestivalen: kort reflektion över resultatet

Tyvärr så var såväl Markoolios som Måns låtar alltför svaga för att kunna gå vidare, men då den sistnämnde hade sin stora supporterskara i bakfickan så tog han, mycket oförtjänt, den ena av direktbiljetterna till Globen. Killarna i Heat tog den andra Globenplatsen, helt på grund av en stark låt och mycket bra sångare. För mig så var dock den starkaste låten Amy Daimonds "It's my Life". Den kommer naturligtvis att ta sig till finalen den med, och väl där så kan vad som helst hända. För mig, så här långt i alla fall, så är det den enda låt som har en reell chans att vinna även i Moskva, speciellt med tanke på att Amy är en så ung och söt (anses det) tjej. I övrigt så kan man tillägga att även Lili & Sussi hade en rätt så stark låt, men längre än till Andra Chansen kommer man inte?

Melodifestivalen

Har de senaste dagarna haft lite svårt att skriva nya inlägg här på bloggen. Det är ju så mycket annat som pockar på uppmärksamhet här i världen, och att sitta och hänga vid datorn dagarna i ända är väl inte världens bästa sysselsättning kan tänka? Ser dock fram emot kvällens Melodifestival, en tävling jag alltid varit lite svag för, inte minst pga av att den är så himla svensk. Att någon ska kunna hota allas vår Måns är så klart omöjligt, men kanske kan någon hota Markoolio när det gäller den andra direktplatsen till Globen. Detta får vi självfallet inte hoppas, för utan den gode Marko så sjunker underhållningsvärdet ordentligt. Men innan jag slår mig tillrätta framför dumburken så måste jag ut och handla lite förnödenheter, kanske blir det även lite lördagsgodis (som jag ska försöka spara till i kväll) då jag varit rätt så snäll denna veckan.

Måns: charmören

Har alltid gillat Måns. Han är så himla trevlig, och ett riktigt proffs ända ut i fingerspetsarna. Om han vinner den svenska finalen, så kan han mycket väl bli en internationell storstjärna. Han har allt som krävs.

Verona "La Musica"

Här är en superlåt med Verona från Melodifestivalen 2007 som totalfloppade, precis som den lika suveräna "Live Forever" med Magnus Carlsson, och inte ens tog sig vidare till Andra Chansen. " Klassiska danslåtar rör det sig dock om i båda fallen. Hur kan man annat än älska Melodifestivalen? Och tänk om Måns floppar på Lördag? Inte kan det väl hända?

Ryska nationalsången i vatten

Här ser vi en liten video från Masaru Emotos Webbsida, där han visar hur vattenkristaller bildas till den kanske vackraste nationalsången av dem alla - den ryska. För den som vill se hur några andra nationalsångers kristaller ser ut så är det bara att klicka här. Tack Arne för att du tipsade mig om den här otroliga mannen och hans arbete.

I Love You

Här ser vi vad som händer med vatten som blivit omgärdat med kärleksfulla tankar, vilket fick den vackra kristallen i bilden att bildas. Så här står det om saken: "The crystal from the water has been exposed to the words I love you." Läs mer om detta fascinerande fenomen på Masaru Emotos Webbsida.

Dagens rovdjur: isbjörn

Det fina med att ha sin egen blogg är att man kan göra lite vad man vill, och då jag de senaste dagarna inte har orkat posta de 2-3 inlägg/dag som jag brukar göra, så väljer jag återigen att visa er en fin isjörnsbild. Den här gången ser vi en vinterbadare som inte går av för hackor. Det mest fascinerande är dock att fotografen av allt att döma enbart befinner sig ett par meter från isbjörnen, antagligen på en mindre båt?

Olika musikstilar: Melodifestivalen

Hörde den här låten på radio häromdagen: Sonja Aldéns "För att du finns". Tyckte aldrig om den när det begav sig, men när jag hörde den nu på nytt så slog det mig hur otroligt vacker melodi det är. Tänk hur fel man kan ha?

Vår på gång?

Visst kan det tyckas en aning tidigt att ropa hej till våren, men när vi nu definitivt går mot ljusare tider, och befinner oss i mitten av februari (nästan), så kan man väl ha rätt att få önska våren välkommen? Är visserligen en stor vän av vintern, och tycker även om snö, men då allt har sin tid så tycker jag nu att det ska bli kul med lite mer värme framöver. Men som vi alla vet så håller ofta vintern i sig ända fram i april, envis som den är, så risken finns att vi får vänta på vårvärmen ett tag till.

Dagens rovdjur: isbjörn

Då jag alltjämt har lite svårt att komma på något vettigt att skriva så tänkte jag lägga in en fin bild. Isbjörnar är alltid kul att titta på (mindre roligt att träffa?). Finns det något rovdjur i världen som har det bättre egentligen? De har oändliga områden att röra sig över, och - det bästa av allt för dem - de behöver så gott som aldrig träffa några människor - det farligaste och mest hänsynslösa rovdjuret.

Melodifestivalen: Göteborg

I brist på annat så tänkte jag att det kunde vara kul att skriva lite om Melodifestivalen. Hade först tänkt lägga in ett nytt inlägg i min serie om olika musikstilar, men då Melodifestivalen onekligen är en alldeles egen musikstil, åtminstone som fenomen sett, så känns dagens skrivövning motiverad. Jag har dessutom alltid varit lite svag för tävlingen, speciellt den svenska, och när man tittar tillbaka på tidigare tävlingar så inser man strax att nästan alla våra stora artister deltagit vid minst ett tillfälle. Tävlingen är nuförtiden bland det svenskaste vi har, och enbart av den anledningen så gillar jag den skarpt. Europafinalen tycker jag dock vi borde dra oss ur. Den är totalt ointressant. Och tiden då man som vinnare kunde göra sig ett namn i Europa är för länge sedan förbi.

När det sedan gäller själv tävlingen så måste jag säga att det var ett synnerligen svagt och trist startfält, inga klassiker bland bidragen - långt därifrån. Att Alcazar gick vidare var det inte så mycket att säga om. Samma sak kan man även säga om Emilia. Överraskande var däremot att Marie Serneholt floppade. Hennes låt var inte sämre än någon av de andra. Vid sidan om dem så var Caroline af Ugglas soullåt den enda udda låten, och den gick välförtjänt vidare. Ingen av deltagarna från Göteborg kommer dock att göra väsen av sig längre fram, för nästa vecka så bjuds vi på Markoolio och Måns - hela tävlingens storfavoriter. Har de bara någorlunda bra låtar så kommer dessa 2 giganter att göra upp om första platsen i Globen om ett par veckor?

Den gudomliga drycken vatten

Det finns mycket som vi kan lära oss från våra vänner djuren, men inte så mycket som djuren kan lära sig från oss. Visst, visst så kan vi lära hundar, katter, papegojor, sjölejon och elefanter en hel del tricks, men att lära dem att läsa eller förstå det talade ordet - förutom enstaka ord - är inte möjligt, eftersom deras hjärnor inte har förmågan till det. De flesta djur har i alla fall en medfödd respekt för oss människor och denna respekt är vad som möjliggör för oss att lära dem vissa färdigheter. Men att det är något visst med oss människor känner vi alla till, och många djur tycker av den anledningen om att befinna sig i snälla människors sällskap, eftersom de ser på oss som gudar. Och att vara bland oss påverkar dessa djur på ett positivt sett, något som vi alla kan se med egna ögon i isbjörnsfilmen jag postade för en tid sedan, där fullvuxna isbjörnshannar mår hur bra som helst där de, vilda som de är, får vila ut i goda människors sällskap...

Insåg precis att jag nu helt har lämnat ämnet för det här inlägget, som var tänkt att handla om den gudomliga drycken vatten, och av den anledningen vill jag nu snabbt redogöra för vad vi människor kan lära oss av djuren: Den kanske allra viktigaste lektionen de ger oss är att dricka vatten - livets dryck - och inget annat, för alla djur gör så, och inte kan väl alla världens djur ha helt totalt fel? Vatten är i sanning den gudomliga drycken, så varför hörsammar vi inte djurens uppmaning till oss? Är själv inte en stor vän av vattendrickande, kanske beroende på att allt jag kan erbjuda mig själv på den fronten är kranvatten, och kanske är det anledningen till att vi måste blanda så många olika ingredienser i det som redan är perfekt?

En annan fin björnbild

Titta på den här fina nallebjörnen. Bilden är som vanligt tagen från Rovdjurscentrets suveräna bildarkiv.

Varför jag följer bloggar som Klimatbluffen?

Jag förnekar inte att världen blir varmare eller kallare, eftersom jag som lekman i ämnet inte har den ringaste aning om hur det egentligen ligger till. Jag är dock mycket väl insatt i hur vår värld fungerar på det politiska planet, och inser numera direkt när man från politikerhåll lägger ut dimridåer för folket, och det är vad man nu gör när det gäller klimatfrågan. Alla vi som läser de stora bloggarna när det gäller det sk klimathotet vet om hur detta ämne censureras å det grövsta av media. Det är så att man häpnar och nästan måste nypa sig själv i armen, för att försäkra sig om att man inte drömmer. Jag har nu för länge sedan sluta nypa mig själv, eftersom jag vet om att det inte är en dröm: censureringen av detta ämne sker på riktigt - här i Sverige, och i resten av världen.

Vår yttrandefrihet är således under attack från våra egna politiker, och av de som äger våra tidningar. Sorgligt men sant. Och vad klimathotet i slutändan handlar om är att införa nya skatter på oss alla, 6 miljarder människor, och det för ett hot som kanske inte ens finns? De flesta människor inser inte att en mycket livlig debatt pågår bland vetenskapsmän i detta ämne, en debatt som inte på långa vägar är avgjord. Tyvärr så litar folk blint på politikerna, i alla lägen, och de har nu slutat tänka efter själva. Av den anledningen så har jag börjat engagera mig lite grann i den här frågan, bla genom att lämna lite kommentarer på bloggar som Klimatbluffen, och genom att skriva egna små inlägg om saken här på min egen blogg. Låt mig slutligen tillägga att vatten är och förblir livets dryck:)

Varför vi skriver (del 2)

Som vi alla vet så är 99 procent av alla bloggar endast ett tillhåll för de närmast sörjande, dvs det är så gott som inga som läser dem. Och inga pengar tjänar man heller på bloggandet. Det hela är egentligen totalt ologiskt, och snudd på sinnesjukt. Så varför bloggar vi när vi kunde använt tiden till så mycket annat bra? Tänk tex på alla fina TV-program vi missar genom att hänga framför datorn i flera timmar varje dag? Nu är jag visserligen en radiomänniska, och föredrar att lyssna på musik - eller intressanta program på radio - istället för att sitta i timmar framför dumburken som en zombie. Det fina med radion är att man kan ha på den medan man jobbar med annat, som med bloggen, och den är ett bra sällskap när man skriver. En påslagen radio stör mig inte, eftersom jag i skrivandets stund inte längre hör musiken, då jag under dessa stunder av koncentration helt försvinner in i min egen lilla tankevärld.

För att nu återgå till varför vi bloggar, så finns det ingen bra föklaring på mysteriet. För mig så handlar det till stor del om att lära mig skriva bättre rent tekniskt, och jag ser min blogg som en skriv-verkstad där jag ges möjlighet att finslipa mina färdigheter inom området svenska-språket. Hur jag lyckats på den fronten så här långt känner jag inte till, men tror att min blogg är en ok läsning - åtminstone grammatiskt? Innehållsmässigt har jag dock retat upp en del folk med mina emellanåt kontroversiella inlägg? Kanske borde jag börja om igen med en ny blogg, en personlig, vardaglig och traditionell sådan - en blogg om mitt dagliga liv? Jag har även funderat på att skriva en på engelska, men hur ska man hinna med allt?

Dagens rovdjur: björn

Insåg precis att det var ett tag sedan jag postade ett inlägg i min fina rovdjursserie, och att jag ännu inte visat er en bild på vårt största (men inte farligaste) rovdjur: björnen. Bilden är som vanligt hämtat från Rovdjurcentrets fantastiska bildsamling, en sajt som alla svenskar borde besöka, för de skulle då lära sig ett och annat om dessa fina djur - djur som inte vill oss illa.

En liten reflektion över medelhavets historia

Här är en intressant och kul liten film som jag just stötte på som ger oss en snabb historielektion om vilka som styrt över medelhavsområdet från det gamla Egyptens tid ... framtill våra dagar. Bildkvaliteten är inte den bästa, men en suverän vacker låt, som sjungs på ett språk som jag inte har en aning om vilket det är, gör ändå de 3 minuterna som videon håller på till fin upplevelse.

Ett sista inlägg om involution. Sen får det vara bra?

Det bortglömda ordet "involution" har idag fascinerat mig å det grövsta, och inte utan anledning, ty ordet är ett av vårt språks allra viktigaste - något jag nu är övertygad om. Att försöka förstå dess innebörd är därför av största vikt för de av oss som vill förstå mer om hur vår värld är uppbyggd. För en liten stund sedan så hittade jag ordet i Svensk Uppslagsbok, det gamla hederliga uppslagsverket som ingen forskare bör vara förutan, speciellt som du kan hitta en fin uppsättning (alla 32 banden) för en billig penning. Själv betalade jag 500 kronor hela härligheten, men det var bortåt 15 år sedan, och böckerna var i nästan nyskick, fast de hade 50 år på nacken. Så skaffa dem om du ser dem någonstans.

I vilket fall som helst så fanns det till min stora förvåning 2 mindre inlägg om ordet involution i SU: dels så används ordet(eller användes i alla fall på 40talet) som en medicinsk term i det fall när ett organ, som pga av ökad funktion blivit förstorat, återgår till den vanliga storleken - som i fallet med livmodern efter en förlossning; och dels så används ordet inom matematiken, men den långa förklaringen -som jag just nu har framför mig - tror jag vi spar till en annan gång:) Avslutningsvis så är mitt råd till er, kära läsare, att sluta köpa en massa "trash". Köp istället böcker som kan lära dig saker av värde - helst hardbacks, då de håller förevigt - som ger dig nya kunskaper. Att läsa en enda sida i en sådan bok är nämligen mer värt än att läsa 100 "trashy paperbacks." Låt mig ge er ett exempel från SU som bevisar att påståendet i meningen innan den här är sant: "involvera" betyder, "inrulla", "insvepa", "i sig innesluta", "innefatta" samt "medföra". Kan du lära dig sådan kunskap från en paperback från stormarknaden eller kiosken på hörnet?

Charles Darwin: stor förnekare?

Då det precis slog mig att det var tisdag så tyckte jag det kunde vara lämpligt med ett nytt inlägg i min fina serie "Stora vetenskapsmän: stora förnekare". Om Darwin var en förnekare eller inte kan visserligen diskuteras, beroende på vilken sida man står när det gäller evolutionen; men att han tveklöst var en stor vetenskapsman gör att han ändå är ett självklart val att hedras vid sidan av Galileo. De båda männen är fö snarlika varandra - åtminstone vad gäller skäggen. Jämför själva?

Några kommentarer rörandes evolution

"Evolution is not a theory, it is a fact, every bit as much as the historical fact that William the Conqueror landed in 1066."

- Sir David Attenborough (engelsk zoolog)



"The Darwinian idea of evolution as a struggle for existence is blind; the philosophic idea sees it as rhythmic unfoldment, following a spiral pattern and accompanied by involution."

- Paul Brunton (engelsk filosof)



"While the rest of the species are descended from apes, redheads are descended from cats."

- Mark Twain (amerikansk författare)



"If we are going to teach creation science as an alternative to evolution, then we should also teach the stork theory as an alternative to biological reproduction."

- Judith Hayes (ingen aning om vem det är, men kul citat)



Hittade de 2 sista citaten här läs vidare själva, finns hur många kul citat som helst:)

Darwin hade rätt?

Efter att ha sett ett program om Charles Darwin på TV häromdagen och läst en som jag tyckte befängd kommentar på en blogg som sa något i stil med att ingen kunde bevisa att apor inte har skapats som apor ... direkt (av Gud?), så letade jag runt lite på nätet om vad det egentligen var som retat upp människor genom åren när det gäller evolutionsteorin, för uppretade blev man minst sagt, något som bilden ovan bevisar. Och då jag i mitt förra inlägg försökte förklara ett av nyckelorden i hela den här härvan, det av "motståndarna" ofta (mest förr) använda "involution", så tänkte jag nu fortsätta med min analys av problematiken. De religiösa "motståndarna" till Darwin använder nuförtiden för det mesta ordet "skapelse" istället för "involution", men då detta har en felaktig värdeladdning så anser jag att det latinska ordet är att föredra, eftersom det är ett ord som vi alla kan acceptera utan att behöva blanda in religion i diskussionen. Man kan sedan självfallet fördjupa sig i en semantisk diskussion om dessa båda ord: är de synonyma med varandra eller inte? För mig så tycks det vare en viss skillnad? Låt mig sedan göra klart för er, kära läsare, att jag inte är något annat än en lekman i ämnet, som dessutom aldrig läst något av Darwins alster.

Vid en första anblick så ter sig Darwins resonemang som totalt logiskt, men om man har ett öppet sinne och är beredd att lyssna till "motståndarnas" argument så kommer saken i ett lite annat läge, för hur man än vänder och vrider på problematiken så måste vi ju alla medge att världen faktiskt skapades (involution) en gång, något vetenskapen inte bara medger, utan även fastlår ... med "The Big Bang". Hela universum kom alltså till genom involution. De stora frågorna är nu hur, och varför, och av vem eller vad hela spektaklet sattes igång? Men som tur är - för tillfället i alla fall - så kan vi lämna dessa svårlösta och explosiva frågor därhän; för i vilket fall som helst så kom världen till stånd genom involution. Faktum! Evolutionen tog först därefter vid. Faktum! Båda sidor har därför på sätt och vis rätt, eftersom involution och evolution är lika viktiga om man vill få klarhet i frågan, och inget av dessa begrepp kan ensamt förklara hur vi människor uppkommit - eller varför vi är här?

Ett synnerligen intressant ord: involution

Efter att ha sett ett program om Darwin på TV för några dagar sedan, och efter att ha läst om honom på en del andra bloggar, så beslöt jag mig för att göra lite egna efterforskningar i ämnet. Ett ord som jag då stötte på och som jag inte riktigt förstod innebörden på var det här: "involution". Detta är ett synnerligen viktigt ord, och ett ord som nu av allt att döma inte längre används - åtminstone inte i Sverige. Hittade det tex inte i något av mina svenska lexikon, inte ens på nätet. Det enda ord vi har är verbet "involvera", som kommer från "involution"; precis som verbet "evolvera" kommer från "evolution". Vi börjar nu ana vad "involution" betyder, men bara ana, för det sätt som vi använder "involvera" på är ett felaktigt sätt. Vi använder nämligen ordet på ett vardagligt sätt som döljer den djupare och sanna innebörden, lite grann som hur vi idag använder ord som "deppig" - som kommer från ordet från "depression", ett ord som från början inte alls har med nedstämdhet att göra.

För att nu återgå till ordet "involution" så hittade jag det til sist i en engelsk-svensk ordbok (Nordsteds Stora), och vi kan där läsa att det betyder: "inveckling", "förveckling", "trasslighet", "krånglighet", "oreda", "inrullning", "instjälpning" samt "degeneration". Som vi nu ser så kan vi skönja 2 olika typer av innebörd hos ordet, och där det framgår (för mitt kritiska intellekt) att ord som "trasslighet", "krånglighet" och "oreda" har övergått gränsen för ordet "involutions" sanna innebörd. Av de återsående orden är "inrullning" det som bäst översätter det latiska ursprungsordet till vad det egentligen betyder. Vi känner alla till att "volvo" betyder "jag rullar". "Involve" (som används i engelskan) betyder helt enkelt att något rör sig inne i sig själv - en sk "in-rullning".

Ordet "inveckling" talar om för oss exakt samma sak: att något "vecklas-in". Vad som menas med det inser vi snart om vi tittar på ordet "utveckling", där något "vecklas-ut", vilket alltså handlar om hur något skapas eller förändras (utanför?) sig själv. "Inveckling" betyder då att något skapas eller förändras inom sig själv. Vi inser nu att när vi idag använder ordet "invecklad" om något som är svårt så är det totalt åt helskotta fel. Ordet har ingenting med den saken att göra? Även med ordet "instjälpning" leds vi till samma slutsats (som med inrullning och inveckling), för där talas det om för oss att något stjälps in i något, något hälls in i något, eller läggs i något - kanske likt hur luft blåses in i en ballong? Och alla dessa ord kommer från samma rot - "involution". När vi till vardags använder ordet "involvera" så betyder ju även det att vi låter någon eller något komma in i en gemenskap av något slag: vi släpper in något eller någon i något. "Involution" är alltså ett urgammalt djupt filosofiskt grundord som vi idag inte längre har en aning om vad det betyder, och jag måste säga att jag trots den här lilla analysen fortfarande inte är riktigt säker på vad ordet står för, men en aning mindre konfunderad har jag definitivt blivit .... fortsättning följer:)

Snöstorm i England

England befinner sig idag i kaos, man har nu den kallaste vintern på 18 år, vilket är en smula underligt med tanke på att det idag borde vara snöfritt där året om. Exakt vad det beror på (att det är kallt när det borde vara varmt) är det ingen som har en bra förklaring på. Faktum är att ingen ens verkar prata om saken, men en sak kan vi vara säkra på: hade några sommarblommor istället dykt upp i någon av Londons parker så hade man hävdat att det hade med växthuseffekten att göra?

Gör ditt eget dricksvatten

Hittade precis den här fina filmen om hur man kan göra sitt eget dricksvatten. En i all sin enkelhet facinerande film från en You Tube kanal som heter Greenpowerscience.

Vatten: livets dryck

Så snart jag postat mitt förra inlägg så fick jag för mig att leta lite på nätet efter en norrländsk skylt om det drickbara vattnet. Tyvärr gick jag bet på den uppgiften, men tyckte ändå att en blid på det för oss alla så livsviktiga vattnet kunde vara värt att ladda upp. Visst ser det gott ut? När man ser vatten på de här viset så undrar man lite smått för sig själv varför man blandar så mycket "skit" i det som redan är perfekt? Och med "skit" så kan man ju förutom kemikalier även inkludera kaffe, te, socker och ... höll på att glömma alla läskedrycker. Är verkligen Coca-cola och Fanta godare än rent klart kallt källvatten? Det är definitivt inte nyttigare, den saken är säker?

Norrländskt vatten: ett makalöst faktum

På en av mina vandringar i de norrländska skogarna härom året så stötte jag på en skylt där det stod att vattnet i bäckarna var drickbart (önskar nu jag tagit en bild på skylten, önskar dessutom jag haft en kamera, måste köpa en snart), något som ställde mig helt. Visserligen så kände jag till att så var fallet, men att få se det skrivet på en skylt och med mina egna ögon gjorde på något underligt vis att jag plötsligt insåg vad det verkligen betydde, och hur totalt åt totalt fel håll vi människor nu är på väg. Tänk bara på saken själva en stund: du kan dricka vattnet i närmaste bäck. Det är nästan så att man behöver nypa sig själv i armen. Inte kan man väl det? Jo, man kan faktiskt det. Vattnet där är renare än det du har hemma i kökets vattenkran. Och detta faktum är helt enkelt makalöst, speciellt när man som stadsbo tvingas dricka detta kranvatten - som innehåller ... ja, vad det egentligen innehåller (förutom vatten) vill nog helst inte veta? Vi människor har glömt vilka vi är - varelser som var menade att leva nära naturen - och vi lever nu i disharmoni med oss själva och vår omvärld.

Dwight Yoakam

Efter att ha postat Garth Brooks videon så slog det mig att den kunde vara del 1 i min nya serie om bra låtar från olika musikstilar. Så här kommer nu del 2 i avdelningen country-musik: Dwight Yoakam med sin fantastiska jättehit, "Ain't that lonely yet", från 1993. I vilket fall som helst så är den här låten en av mina absoluta favoriter alla kategorier: köpte faktiskt skivan när det begav sig. Och när det gäller själva videon så måste man säga att Dwight är supercool.

Garth Brooks i julklapp

Till min stora förvåning så fick jag en skiva med Garth Brooks i julklapp av en god vän. Skivan heter "No Fences" och kom ut för snart 20 år sedan. Och trots att jag, som alla andra, känner till den amerikanska country-superstjärnan så har jag aldrig, till i julas, i min ägo haft någon av hans skivor. I häftet som medföljer CDn så står det att "No Fences" av många nuförtiden räknas som ett av de bästa countryalbum som någonsin gjorts (har dessutom sålt i 20 miljoner ex). Om så är fallet kan jag inte avgöra, men att det är ett verkligt höjdaralbum är bortom all diskussion. Och på vissa av de flertaliga balladspåren så måste jag tillstå att Garth sjunger på ett så otroligt vackert vis att man häpnar. Han är tveklöst en av populärmusikens allra bästa sångare. I You Tube klippet sjunger Garth sin signaturmelodi "Friends in low places", en låt som fö ingår på "No Fences".

Om trötthet och lögner

Ibland blir man bara så trött på folks inskränkthet, deras brist på att kunna se de stora dragen, istället för att enbart se vad som finns precis rakt framför näsan. Att det är totalt lönlöst att försöka övertyga den som inte är redo att släppa taget om sina illusioner är ett välkänt faktum, men trots det så gör man vad man kan för att skänka en gnutta ljus i mörkret - fastän det inte tjänar något till? Att folk trots det misstror en är inget som upprör. Tvärtom, det får mig enbart att skratta åt hela den här sorgliga situationen: där alla har öron ... men ingen lyssnar, och där alla har ögon ... men ingen ser det jag och så många andra med öppna ögon ser alltför klart. Jag är dock full av förståelse för de som inte vill se eller höra, eftersom det inte är en behaglig upplevelse att göra det - långt därifrån. För saken är nämligen den att när man genomskådat en stor lögn så inser man strax att den endast är den första i lång rad av andra stora lögner, vars antal vida överstiger vad man ens i sina vildaste fantasier hade kunnat föreställa sig på förhand. De stora lögnernas antal är i sanning stort, och omfattande är det vis som de är konstruerade på.

Tyvärr så är vi människor alltför godtrogna. Vi litar på de som vi inte borde lita på - på personer vi inte känner och som till råga på allt ljuger till oss när så behövs, och det utan minsta betänkligheter. Dessa personer är, som försvare av de stora lögnerna, i själ och hjärta själva stora lögnare och gör således endast det som ligger i deras natur att göra - ljuga. Vi är för snälla - dumsnälla - och blir av den anledningen utnyttjade av lögnarna. Men kom ihåg, kära vänner läsare, att bara för att solen skiner idag, och livet är toppen, så betyder inte det att morgondagen kommer att vara likadan. Lögnarna ljuger till oss av en anledning, och vad den anledningen är får vi veta en vacker dag, för det är dagen då lögnarna kommer att tala om det för oss, för det är en dag när de talar klarspråk, och det är en dag som inte är så långt borta?...... Nej, nu räcker det för idag. Väl mött igen framåt morgonkvisten. God natt.

Är rovdjur farliga?

Så hur är det egentligen: är rovdjur farliga?
Svaret är så klart att de inte är farliga. Det farliga är vår rädsla och okunskap om dem. Med kunskap så kan vi snart skingra alla de illusioner och lögner om djuren som vi sedan barnsben fått lära oss från skola och media. Vi lever nu i en tid när nästan allting är farligt. Det är nästan så att man snart inte ens vågar gå ut av rädlsa för att något hemskt ska hända. Att detta är ren och skär fantasi-rädsla är ingen överdrift. Och vad är farligare än vår egen natur - platsen där vi tveklöst är säkrare än någon annanstans - för där kan vi gå vilse, ramla och slå oss, fastna under en rotvälta, eller kanske bli attackerade av rovdjur.

På en halvtimme kan man snabbt och enkelt ta reda på hur det verkligen ligger till, enbart genom att gå till You Tube och titta på några filmer om hur mycket respekt som varg och björn har för oss människor. Kolla tex den fina isbjörnsfilmen jag postade den 24 jan. Isbjörnarna där håller sig på behörigt avstånd (minimun 20 meter) från människorna, vilket jag iofs tycker är en aning för nära, åtminstone i fallet isbjörn, men tydligen är det aldrig någon fara. I vilket fall som helst så har våra björnar och vargar såpass mycket respekt för oss att de helst undviker oss om de kan, för dessa båda djur är synnerligen intelligenta. De är intelligenta nog att förstå att det är vi - det första av Sveriges fem rovdjur - som är de obestridda kungarna i skogen, och de inser vidare att de gör klokt i att hålla sig undan om de vill klara livhanken, för det är vi som är farliga för de andra rovdjuren och inte tvärtom.

Dagens rovdjur: järv

Hade så när glömt bort att ladda upp en ny bild i min serie om våra rovdjur, men efter ett litet besök på Rovdjurscentrets fina sajt så är ordningen nu återställd. Järven är ett av mina absoluta favoritdjur, för hur kan man inte bli fascinerad av vad den här kanaljen hittar på? Att djuret allmänt anses vara skogens tuffaste gör ju inte saken sämre. Det finns tex flera fina filmer på You Tube där man kan se hur järven vägrar att flytta på sig för något så oansenligt som en grizzlybjörn. Kanske har järven inte vett att förstå att det i ett sådant läge är bäst att dra sig undan? Hur det än är med den saken så är åtminstone jag full av beundran för dess mod/dumdristighet.

Darwin hade rätt

Om den gode Darwin hade rätt när det gäller den berömda evolutionsteorin känner jag inte till, men att han hade helt rätt när det gäller följande lilla teori tror jag vi alla inser: "The survival of the fittest". För när det gäller den tanken i konjunktion med finansvärlden så är han till 100 procent korrekt. Vi inser nämligen, om vi törs tänka tanken ut, att bankväsendet är det mest hänsynslösa påfund som någonsin existerat i vår värld, eftersom det är bankerna som i praktiken äger allting - fastän vi kanske inte inser att så är fallet - och att dessa banker krossar allt motstånd som har fräckheten att stå i deras väg. Vi kan då fråga oss hur det kan komma sig att det är så mycket elände i vår värld, och vem som tjänar pengar på saken?

Vem bankerna arbetar för

För en tid sedan då jag befann mig utomlands (England) så råkade jag lyssna på en intressant diskussion på radio där den välkända engelska ekonomiexperten Martin Lewis förklarade vem bankerna arbetar för. Svaret är något överraskande, för den stora allmänheten i alla fall, att våra kära banker enbart arbetar för sina ägare. Låt mig säga det igen: de arbetar enbart för sina ägare och inte för sina kunder, anställda eller hemländer. De arbetar enbart för de som äger bankerna, dvs de som förvaltar våra löner. Att detta är en minst sagt skrämmande tanke inser säkert alla som tar sig tid att fundera över saken. Men så här är det: våra banker äger ingenting, för allt de "äger" kommer ursprungligen från oss. De lever på våra pengar och på vårt arbete. De lånar sedan ut våra pengar, det som vi äger, till andra - så långt allt väl. Problemet idag är att bankerna nu har ett sådant överfullt kassaskåp att Joakim von Anka inte längre på långa vägar är rikast i världen. Man har nu så mycket pengar (som man lånat från oss) att man inte riktigt vet vad man ska göra med dem. Av den anledningen så lånar de ut en del av allt de nu äger (vilket egentligen vi äger) tillbaka till oss - fastän vi inte behöver det. Men då man trots det har hur mycket kosing som helst kvar, så använder man dessa slantar till att köpa upp (via bulvaner) allt man kan lägga vantarna på, men man sköter den biten snyggt så att det inte märks - av den stora grå massan. Om någon trots det lägger märke till något skumt, som tex att utländska intressen köper upp stora markområden i Norrland, så bjuds vi på lite "bröd och skådespel". Dagens banker är totalt bortom all kontroll, och ägarna till dessa banker spelar nu monopol med världen som spelbräde och med oss som insats.

Dagens fråga

Om vi alla nu bevisligen är skuldsatta för livet, och nedtyngda till knäna av dessa skulder - som vi aldrig kan, pga av att vi inte får, betala tillbaka till fullo - så vad betyder det? Är vi fria människor ... eller något annat?

Det största brottet

Det finns en sak som inte tolereras här i världen, en sak sak som du inte får göra, eftersom du då råkar illa ut: att inte betala tillbaka dina skulder - eller åtminstone räntan på skulderna. För om du inte betalar tillbaka din skulder så kan du inte fungera i samhället. I dagsläget finns det visserligen att socialt skyddsnät som tar hand om dig och ger dig mat för dagen om du blir hemlös, men en sak som du kan vara helt säker på är att dina skulder inte kommer att betalas av någon annan - såvida du inte har rika föräldrar - för dem måste du betala tillbaka vad du än hittar på. Och inte ens hjälper det att fly iväg till ett annat land, kanske till Sydamerika, för en vacker dag så hittar man dig där. Så vad händer om man inte har några skulder och skaffar sig ett hus på landet och lever på det som naturen ger en? Svaret är att ett sådant liv inte längre är möjligt att leva, eftersom du som ägare till egendom måste betala in en rad med avgifter och skatter. Det är således inte möjligt att göra sig skuldfri vad man än hittar på. Så vad betyder det? Jo, det betyder att vi är tvungna att arbeta tills vi dör. Att pensionärer ska få leva på allmosar från staten i framtiden kan vi inte förlita oss på. I en värld där "the big business" styr så har man säkert redan funderat på hur man kan lösa det lilla problemet, eller är jag alltför cynisk idag?

Dagens citat

"Den som inte intresserar sig för politik riskerar att styras av dårar" - Aristofanes.

När jag sökte efter den bästa översättningen på det välkända citatet ovan, så råkade jag på ett annat citat om politik (nedan). Har dock ingen aning om vem som yttrade de orden först. Men bra är det.

"Politik är konsten att se till att folk inte intresserar sig för det som berör dem"

Antarktis blir ... kallare.

Läste precis på Klimatbluffen en intressant artikel om hur iskontinenten Antarktis blir kallare - istället för varmare (som den borde bli?). Detta lite kända faktum tystas dock ner av etablissemanget. Det censureras bort från media. Man ljuger till oss med flit. Anledningen till att det som sker i Antarktis tystas ner beror, som alla säkert inser, på att ... ja, det inser ni säkert allesamman? Klimathotet är till 100 procent ren och skär business, och inget annat. Detta är väldigt svårt att förstå, eftersom man så gärna vill tro politikerna om gott. Tyvärr så måste vi idag för att kunna tro dem om gott göra oss av med vårt eget sunda förnuft, det lilla vi har kvar av den varan. Till de personer som vill försöka förstå vad som nu pågår, så kan jag säga som så här: fråga er själva om någon kommer att tjäna pengar på klimathotet? Om svaret blir ett ja, så finns det därefter en rad nya följdfrågor; och efter man har ställt ett antal av dem, så börjar man se saken på ett annat vis - från ett annat perspektiv. Och det är först då man inser vad det hela handlar om.

En intressant stad: Hamburg

För några år sedan så var jag på besök i Hamburg. Det är en på många vis fascinerande stad som innehåller en hel del arkitektur av minst sagt högsta klass, för om man befinner sig vid ett av de centrala torgen, minns inte namnet, så kan man se 5 stycken över 100 meter höga torn utan att behöva göra någonting annat än att vrida på huvudet, något jag inte tror man kan göra någon annanstans i världen? Och inte nog med det; avståndet mellan dessa byggader är inte mer än ett par hundra meter. Så på en halvtimme kan du ta dig en snabb titt på dem alla. De fem tornen tillhör de fyra gamla stadskyrkorna (St Petri, St Nikolai (bilden ovan), St Katarinen, St Jacobi) samt Rådhuset. Det högsta tornet tillhör St Nikolai kyrkan(147 m), och detta kyrktorn var i slutet av 1800 talet, under några års tid, världens högsta byggnad. Tyvärr, så blev den fantastiska byggnaden totalförstörd under kriget. Det enda som nu återstår är själva tornet. Detta torn är för mig den kanske sorgligaste syn jag någonsin sett. Och att tillbringa en stund i dess närhet, på det som en gång var kyrkgolvet, är en omtumlande upplevelse. Förhoppningsvis så kommer man att bygga upp kyrkan igen en vacker dag. Det är åtminstone vad jag hoppas, och något som staden Hamburg förtjänar och behöver för att kunna gå vidare.

Om belåning

Vägen ur den ekonomiska krisen: Belåning? Visst låter det som en klok lösning på dagens ekonomiska krissituation? När vi inte har pengar så vi klarar av att ta hand om oss själva och våra egna hemländer ... så väljer/tvingas dagens politiker att ta stora lån av de internationella storbankerna, vilka ägs av ... ingen vet? För att göra saken än intressantare för oss vanliga medborgare så är det inte våra politiker som tar lånen - det är vi, för det är vi som ska betala tillbaka dem med våra skattepengar. Nu kan man ju fråga sig varför jag vill ta ett lån från de internationella storbankerna, speciellt som jag inte tycks ha något att vinna på affären? Alla lån måste nämligen betalas tillbaka, eller rättare sagt, man behöver göra inbetalningar som tack för de lånade pengarna, något som kallas för ränta; och det är denna ränta man från bankhåll är ute efter - man vill inte ha de lånade pengarna tillbaka, eftersom man då inte längre får någon ränta inbetald. Vad vi här har är således inget annat än ren och skär utpressning av hela nationer. Vi har alltså lån som aldrig kan, eller får betalas tillbaka. De enda, förutom räntan, som storbankerna är intresserade av är låntagarnas tillgångar, men endast om inte själva lånet minskar. Tillgångarna säljs ut för att förhindra att lånen ökar. Men som vi alla vet så kommer det efter en tid av ränte-inbetalningar en tid när man faktiskt börjar skönja ett ljus i mörkret, men när så sker så är detta tyvärr inget annat än en villfarelse, ty i detta läge av ljus så händer följande ... man tar nya lån. Och så håller det på. Och detta gott folk är big business i ett nötskal, och det är en sådan fantastiskt fin affärsverksamhet att den aldrig någonsin kommer att gå omkull, speciellt inte som storbankerna inte är något annat än världens största kartell. Det är den eviga businessen. Islands ekonomi knäcktes ju som bekant för en tid sedan, och lösningen för våra bröder i väster blev inte oväntat ... att belåna hemlandet upp över öronen. Men Island var bara förrätten. Storbankerna håller nu som bäst på att ta på sig finkläderna, för man ska snart gå på galakväll där en festmåltid av sällan tidigare skådat slag väntar. Och detta kalas kommer att hållas i Norge, och under festmåltiden där så kommer man att diskutera värdlandets EU medlemskap, och hur hög räntan ska bli på de nya lån som norrmännen tänker/tvingas ta.

En ovanligt vacker melodi: Der Lindenbaum

En av den tyska musikskattens vackraste juveler: Schuberts "Der Lindenbaum". Dietrich Fisher-Dieskau sjunger. Alfred Brendel spelar piano. Lyssna och njut.

Prometheus

Prometheus (vilket betyder, "den som tänker före") gav oss elden, något gudarna inte uppskattade. Och vem vet, kanske hade vi haft det bättre idag om gudarna fått bestämma?

De ljuva mörkret

Jag har med åren blivit allt mer förtjust i mörkret, och har svårt att somna om det inte är någorlunda mörkt i sovrummet. Inget konstigt med det kan tyckas. Det underliga är dock att jag som barn var precis tvärtom, och kunde då under inga omständigheter somna om inte en lampa var tänd i närheten. Att jag var mörkrädd är inget jag skäms över att erkänna, även om jag idag har svårt att förstå exakt vad det var som var så hemskt. Tänk hur man förändras ändå - med tiden, och med insikt i vad livet handlar om. Nuförtiden så anser jag nattens mörker vara underbart och en guds gåva till oss människor; och ibland - efter en tung dag - så ser jag tom dagens "mörka" avslutning som en riktig högtidstund: dagens höjdpunkt. För ett par år sedan, när jag tillbringade ett par veckor i Norrland, så hade jag väldiga problem med att somna, eftersom jag var där i juni, då det i princip är ljust dygnet runt. Där gällde det att ha ordentliga rullgardiner i fönstren, om man inte ville bli väckt redan klockan 3 av morgonsolens sken, men när man lärt sig att hålla solljuset ute så gick det hur bra som helst att även där få sova ut.

Om våra årstider

Jag tror att det skulle vara svårt för mig att bo alltför långt söderut, eftersom man då - när man når en viss latitud - förlorar vintern. Istället för den underbara årstiden så får man en extra lång höst ... som därefter följs direkt av vår, och det utan att man fått se en enda liten snöflinga dingla ned mot marken. Att många svenskar, och andra nordeuropeer, tycker en sådan snöfri tillvaro låter absolut toppen vet vi alla om; men när man väl har det där drömhuset i Spanien eller Sydfrankrike, och har bott där några "vintrar", så är det säkert inte lika kul längre? Nästan lika svårt tror jag att det måste vara att bo på södra halvklotet, och vara tvungen att fira jul mitt på sommaren, när kortbyxor och t-shirt är plaggen som gäller. Har aldrig riktigt förstått hur man kan få den där härliga julkänslan i Australien, men kanske är det inte det minsta konstigt för de som är födda och uppvuxna "downunder"? I vilket fall som helst så är jag likt de flesta andra svenskar förtjust i vintern och kan inte tänka mig att bo någonstans där jag inte varje år får genomleva mina fyra så underbara årstider. Vilken årstid jag gillar bäst? Alla.

Isbjörnar med ... kompisar

Då dagens rovdjur var puman så hade jag tänkt att lägga in det där klippet om hur en pumamamma jagar bort en stor busig grizzlybjörn när denne kom en aning för nära ungarna. Men jag råkade istället snubbla på den här helt underbara filmen om isbjörnar med ... kompisar. Om man inte såg det som här utpselar sig med egna ögon så hade man inte trott att det var sant. Att det dessutom är ganska gulligt gör ju inte saken sämre.

Dagens rovdjur: puma

Kärt barn har som bekant många namn, så vad sägs då om puman, som även kallas för "cougar" samt "mountain lion" borta i Nordamerika. Nog är den ett kärt barn alltid, även om en del olyckor skett de senaste åren. Men vid jämföresle med hur många som råkar illa ut i den amerikanska vildmarken ändå, och av helt andra orsaker, så är puman i det närmaste helt ofarlig. Men, ett litet tips, stör den inte om dess ungar är små och i närheten. Då finns det risk att morsan blir en aning putt.

Kan man vara vän med en pirat?

Frågan i rubriken är allvarligt menad, och min undran är den här: kan man i dagsläget verkligen vara vän med de som utmanar de etablerade partierna: de partier som tagit hand om vårt fosterland sedan 1800talet, och som framtill idag gjort så med den äran. Kan man verkligen vara vän med en pirat? För piraternas agenda går ju helt emot det som är rätt och riktigt: det ligger i piratens natur att stjäla - att ta från andra och behålla det själv. Pirater är banditer och mördare. Vi kan således inte umgås med dem ... eller? De är i vilket fall som helst inte som Robin Hodd, som stal från de rika för att ge till de fattiga? Eller har jag kanske fel? Kanske är de svenska piraterna inte alls pirater? Kanske är de precis som Robin Hood och hans mannar. Kanske är de hjältar och inte pirater. Kanske borde de byta namn till Hjältarnas parti? Men nog med skämt om det nu. Låt oss istället fråga hur är det med piratpartimedlemmar; de kan vi väl fortfarande umgås med? De kan vi väl ännu ha i vänkretsen? De är ju visserligen förnekare då de förnekar etablissemangets välvilja gentemot oss - befolkningen. Kan man vara vän med en förnekare, som dessutom är en pirat? Idagsläget är svaret - ja. Men i morgon kan svaret vara av ett annat och mindre tilltalande slag, för i morgon tillhör de etablerade partierna, för det är dessa som har vind i seglen, för det är dessa som kontrollerar media, för det är dessa som älskas av EU.

Gränsen för vänskap

Så var går gränsen för när man ej längre har något annat val än att säga upp bekantskapen med någon - i fallet när det gäller olika uppfattningar i frågor av vikt? Kan tex en vegetarian eller vegan vara vän med en köttätare? Svaret på den frågan är som vi alla vet ... ja, eftersom den stackars växtätaren annars antagligen blev tvungen att säga upp bekantskapen med hela sin familj och alla sina vänner. Men hur är det när det gäller tex en vän av demokrati och en vän av högerexterma (eller vänsterdito) åsikter - typ fascistiska sådana? Hade en sådan vänskap kunnat överleva? Även i det fallet tror jag att man kan ha överseende med varandras fel och brister? Och så borde det väl också vara i ett samhälle som värnar om yttrandefrihet? Jag är nämligen för total yttrandefrihet, i alla lägen. Vill man inte höra det som sägs så kan man gå därifrån. Av den anledningen gillar jag det "setup" man har i USA. Även den allra galnaste av åsikt kan man där helt lugnt ge uttryck för. Man gör det dock till ett pris, en inbiten rasist kan tex inte kräva att få arbeta kvar i en miljö där hans åsikter upprör arbetskollegorna, vilket är förståeligt.

Ett annat exempel är det här: kan en sk förnekare vara vän med en etablissemang-sympatisör? I det här speciella fallet så har vi många olika grenar, som tex: förnekare av Förintelsen; förnekare av månlandningen; förnekare av det sk klimathotet ... bara för att ta 3 av de mest kända exemplen. Så vilka av dessa 3 grupper är det ännu ok att umgås med? Låt se: i fallet vad gäller Förintelsen så är den frågan numera så totalt tabú-belagd att tom historiker undviker ämnet. Och den som förnekar att Förintelsen ägt rum räknas inte enbart som galen utan stämplas dessutom omedelbart som nazist. Att umgås med en sådan person är således inte bra för hälsan, eller karriären. När det gäller månlandningen så är det en fråga som många verkar tycka är kul att diskutera, speciellt efter några öl en fredagskväll. Så dessa förnekare är alltjämt ok att umgås med, och inte sällan dessutom ganska så kul?

Men i klimatfrågan så är det annorlunda. På bara några få år så har en hel industri byggts upp kring problemet, och redan från tidig ålder indoktrineras nu våra barn i den "sanna" läran, medan föräldrarna inget kan göra åt saken. De personer som förnekar att vår värld blir varmare är inte nazister, rasister, eller onda på något sätt, men de har nu blivit svartmålade på det mest otäcka vis, enbart pga att de inte tror på något som inte är bevisat. Och vad som gör deras övertygelse än djupare är det faktum att man försöker att bekämpa uppvärmingen av vårt klimat med extra skattepengar, något som är totalt skrattretande: för hur kan mina skattepengar förhindra att isen i Arktis smälter? I vilket fall som helst så kan man, ännu i alla fall, som troende på att klimatet blir varmare pga av våra utsläpp vara vän med den som anser att klimathotet inte är något annat än en stor bluff?

Intresserad av geografi

Jag har alltid varit mycket intresserad av geografi, och kunde redan vid unga år rabbla upp namnen på världens alla länder och huvudstäder - förutom Afrikas, och en del andra mindre och tämligen ointressanta platser. Jag kan än idag utan problem underhålla mig själv under långa perioder enbart med en kartbok som sällskap. Föga förvånande kan det därför tyckas att jag har en världskarta som skrivunderlägg framför min keyboard, och på det vilar jag nu mina underarmar alltmedan mina flinka fingrar skriver ut detta lilla inlägg till er, kära läsare. En liten kul detalj när det gäller denna, och alla andra kartor, är att Europa alltid befinner sig mitt i händelsernas centrum - i kartans mitt - och (vad än bättre är och något som borde göra alla svenskar stolta) överst av samtliga världens länder (tillsammans med Norge och Finland). När jag nu blickar ner på skrivunderlägget så inser jag hur många av dessa platser jag skulle vilja besöka och hur få jag tills dags dato besökt. Tur vi har böcker, TV och internet, så vi kan ta oss dit i våra drömmar.

Dagens stora problem

Läste idag ett intressant blogginlägg där man noggrant beskrev dagens stora problem här i västvärlden och övriga I-länder. Jag blev slagen med häpnad när jag insåg vad det rörde sig om, för i all sin enkelhet var det bland det mest djävulska påfund jag någonsin hört talas om. Vad som gjorde vårt stora problem så synnerligen elakartat var att ytterst få av oss, en skara jag själv tyvärr inte tillhör, lyckats igenkänna denna parasit som lever i så gott som varje hem (svenska intet ont anande hem) ofta i dess mörkaste skrymslen. Att jag inte själv insett vilket detta problem var är något jag nu skäms över, speciellt som jag som alltid ansett mig själv vara en stor genomskådare. Men hur kunde jag förväntas se det som var så väl fördolt - trots att det fanns rakt framför näsan - att inte ens de allra mest skarpsynta, av vilka jag känner ett par stycken, kunde igenkänna detta mänsklighetens stora gissel, och det fastän samtliga (har precis kollat upp saken) av dem har ett eget exemplar strax innanför ytterdörren. Jag var således i fint sällskap, och det fick mig att må aningen bättre. Men nu när jag insett mina tillkortakommanden så har jag åtminstone ånyo fått mig en lektion i ödmjukhet, och det var inte en dag för tidigt. Detta, som nu igår inträffade, slog ner som en blixt från klar himmel, och väckte mig och de av mina fränder som läst inlägget. Som en liten ljusglimt i mörkret så kan jag avslutningsvis tillägga att det inträffade i alla fall en gång för alla nu slutgiltigt bevisat att det jag skrev i mitt förra inlägg, rörandes vandringen på den hårda vägen, är helt alldeles sant.

Om att välja väg

I tider som dessa är det få av de otaliga råd vi får från andra som det är någon större idé att lyss till, då dessa råd alltför ofta kommer från de vilka ej ha kännedom om annat än vad de själva hört från andra håll; och då hörsägen inte är en självupplevd insikt, så gör vi därför inte sällan klokt i att vända bort blicken från den utstakade väg som föreslagits oss, för att istället välja den väg vi själva föredrar att vandra - även om vi inte på förhand med säkerhet kan avgöra om den är värd att ta, eller om den ens är den rätta. Det viktiga är inte om vägen är rätt för andra, utan att den är rätt för mig, och bara mig - och att jag vill ta den. Och det enda sätt att få veta om vägen jag vill ta är rätt ... är genom att styra kosan dithän, på eget initiativ. Och om vägen sedan blir svårare än den av andra föreslagna, så blev vi i alla fall rikare i lärdomar av de misstag vi begått. Ty den enda väg som leder till lärdomar är den hårda vägen, och den hårda vägen är därför vägen som leder till självkännedom och insikt. Att våga vara sig själv och lita på sitt eget förnuft är det enda som är av vikt här i världen när det gäller att välja sin väg.

Dagens rovdjur: lodjur

Idag tänkte jag det kunde var fint med en bild på några gulliga lodjur. Tyvärr så är jakt på det här vackra djuret ännu tillåten i vårt land. Läste precis att nära 5000 personer ansökt om tillstånd att få göra så i år! Otroligt men sant. Läs själva här

Mer om Obama

Om Obama hade varit en europeisk politiker så hade hans politiska karriär för länge sedan varit över. Trots det så hyllas han här i vår världsdel som en ny messias. Visst är det underligt? Hade tex en person som var motståndare till såväl abort som homo-äktenskap kunnat jobba som politiker i Europa idag, annat än i något extremparti? Tror inte det. Och detta är bara början. Obama har dessutom precis samma grundsyn i allt väsentligt som George Bush, och kommer därför inte att dra hem några trupper från de 2 krig USA är inblandat i, eftersom det är bad business att göra så. Han är dessutom en storrökare, något det talas tyst om. Varför talas det tyst om hans beroende? Faktum är, slog det mig precis, att det talas tyst om rökning när det gäller alla världens politiker. Kanske har Larry Hagman något med det att göra, eftersom han så fint påpekade att man inte kan lita på en som röker - en som är fast i ett drogberoende? Och som vi alla vet så vill inga politker att vi ska se dem för vad de är: opålitliga. Nu är det ju som bekant inte så lätt att sluta röka, men det går (vet av egen erfarenhet). Så vad betyder då Obamas löfte om förändring "change". Många har redan sagt det, men en upprepning av sanningen är aldrig fel. Förändringen skedde igår ... när man bytte president.

Obama: reflektioner kring installationen

Igår så tillbringade jag ett par timmar framför dumburken, lätt road och intresserad som jag var av att för första gången följa en amerikansk president installation direkt - från början tills slut. Precis som alla andra så hade även undertecknad dragits med i den masshysteri, antagligen beroende på genererad masspsykos, som circus Obama är. Jippot var i all sin enkelhet en avslagen historia, för med facit i hand så var det rätt så trist - inget spektakulärt hände - det var ju tex ingenting i programmet som ens på långa vägar förde tankarna till en OS-invigning. Istället så bjöds vi på en kavalkad av gamla presidenter, där en av dem, George Bush nr 1, påminde mig om en levande död.

Obamas tal, det så i förväg hypade, var inget annat än trist, och innehöll inte ens särskilt många tillfällen för de 2 miljoner åskådarna att klappa händerna. En del gamla klyschor dammades så klart av, men inget nytt av värde kom oss till del. Istället så fann jag den så i förväg kritiserade Frank Warrens lilla predikan vara betydligt mer genomtänkt och upplyftande, och när han drog "Fader vår" så var det antagligen hela ceremonins höjdpunkt. Att USA är ett synnerligen religiöst land fick vi då alla klart för oss, och nog var det fint att se dignitärerna i VIP avdelningen sitta tysta och stilla med slutna ögon under bönen. Tänk om de kunde visa samma ödmjukhet och medkänsla idag när de är tillbaka på jobbet igen. Kanske finns det ännu en smula hopp för världen ändå?

Ännu en fin vargbild

I brist på tid, och något att skriva om idag, så laddar jag nu bara upp ännu en fin bild från Rovdjurscentrets fina bildarkiv. På tal om rovdjur förresten, så drog jag mig just till minnes varför vi människor är såpass respekterade av de övriga djuren. Jan Lindblad sa någonstans, om jag minns rätt, att det berodde på att vi till skillnad från dem gick upprätta vilket då fick oss att se större ut. Djuren inser även att vi inte är vanliga djur.

En kul sajt om våra rovdjur

Om du likt jag är intresserad av våra 5 stora rovdjur så finns det en superbra sajt där du kan fördjupa dig i ämnet, Rovdjurscentret, de fem stora. Alla våra 5 stora rovdjur finns där omskrivna, i detalj och med många mycket fina bilder att avnjuta - i lugn och ro, och inte att förglömma, i total säkerhet framför datan, i hemmets ljuva vrå. Någon outbildad läsare av detta inlägg kanske undrar vilka de 5 stora rovdjuren är, samtidigt som någon utbildad läsare av detta inlägg kanske bara får antalet stora rovdjur till 4. Låt mig ge er svaret på gåtan. De 5 stora rovdjuren är: björn, varg, lodjur, järv och ... människa. Och tydligen, enligt de experter vilka sköter sajten, är det femte och sista djuret på listan det absolut farligaste. Verkar otroligt, men kanske har experterna rätt? Man kan ju, slog det mig precis, fråga sig om en ensam kvinna på skogspromenad hellre hade mött en varg eller en ulv i fårakläder (läs okänd karlslok)? I vilket fall som helst så är ett besök på den här fina sajten inte en dum idé.

På tal om våra stora rovdjur

På tal om våra stora rovdjur förresten, så har jag alltid varit väldigt fascinerad av dem, inte minst järven. Det finns mängder med otroliga klipp på You Tube där man kan se dem i aktion, i vissa håller tom ensamma järvar stora björnar i schack! Och ett sådant klipp hade jag inledningsvis för avsikt att lägga upp på bloggen idag, men då jag stötte på en fin inhemsk film i stället, från Lappland - utan action - så kändes den av någon anledning vara mer lämpad. Här ser vi hur först en björn, och sedan en järv, raskar över isen.

De stora rovdjurens framtid

Att våra stora rovdjur, inte minst björnen, nu stadigt verkar öka i antal är inget nytt, men frågan är hur länge denna trend kommer tillåtas att fortgå. Av förklarliga skäl är man i björn och vargtäta områden bekymrade över situationen, speciellt med tanke på de så uppmärksammade björnattackerna de senaste åren; och om man är en småbarnsförälder så är man kanske än mer bekymrad, vilket även det är fullt förståeligt. Men satt i sitt rätta perspektiv så förblir ändå björnen ett för oss "ofarligt" djur, och man måste ha extrem otur för att bli allvarligt skadad eller värre.

Visserligen så kan jag förstå hur jag, som ej boende i storskogen eller dess närhet, egentligen inte borde ha rätt att kritisera de som lever nära naturen, men det tycks mig trots det som om Sverige är tillräckligt stort för att kunna inhysa ett par tusen björn och varg. Att dessa båda djur inte, såvida de inte är sjuka eller skadade på något vis, söker att skada människor är jag fullständigt övertygad om, då det är allmänt känt att isbjörnen är den enda björn som är livsfarlig (i vilt tillstånd) för människan.

När det sedan gäller vargen så glömmer jag aldrig en film jag såg på TV för många år sedan, där några kanadensiska forskare, som studerade vargar och följde efter dem med helikopter, vid ett tillfälle landade strax efter det att vargflocken de studerade hade slagit en hjort. Ensam och obeväpnad så gick en av forskarna rakt mot vargarna, vilka då samtliga drog sig undan ett par meter, vilket gjorde det möjligt för forskaren att undersöka bytet, vilket han gjorde under uppsikt av de vilda och så farliga rovdjuren. När han var färdigt vände han lugnt på klacken och gick tillbaka till sina kollegor som väntade vid helikoptern, samtidigt som vargarna fortsatte med sina förberedelser för middagsmålet.

Idén till det här inlägget fick jag efter att ha sett några fina bilder på björn och varg i bloggen Djurbiologens bildgalleri. Bilderna där Heidi sitter och gosar med vargar är suveräna. Jag vill tro att jag själv besitter tillräckligt med mod för att själv kunnat göra samma sak, men är inte säker på saken. Fast, slog det mig nu, kanske är det inte en fråga om mod, utan en fråga om att använda det sunda förnuftet, istället för att leva kvar i villfarelsen om den så farliga vargen?