Att våra stora rovdjur, inte minst björnen, nu stadigt verkar öka i antal är inget nytt, men frågan är hur länge denna trend kommer tillåtas att fortgå. Av förklarliga skäl är man i björn och vargtäta områden bekymrade över situationen, speciellt med tanke på de så uppmärksammade björnattackerna de senaste åren; och om man är en småbarnsförälder så är man kanske än mer bekymrad, vilket även det är fullt förståeligt. Men satt i sitt rätta perspektiv så förblir ändå björnen ett för oss "ofarligt" djur, och man måste ha extrem otur för att bli allvarligt skadad eller värre.
Visserligen så kan jag förstå hur jag, som ej boende i storskogen eller dess närhet, egentligen inte borde ha rätt att kritisera de som lever nära naturen, men det tycks mig trots det som om Sverige är tillräckligt stort för att kunna inhysa ett par tusen björn och varg. Att dessa båda djur inte, såvida de inte är sjuka eller skadade på något vis, söker att skada människor är jag fullständigt övertygad om, då det är allmänt känt att isbjörnen är den enda björn som är livsfarlig (i vilt tillstånd) för människan.
När det sedan gäller vargen så glömmer jag aldrig en film jag såg på TV för många år sedan, där några kanadensiska forskare, som studerade vargar och följde efter dem med helikopter, vid ett tillfälle landade strax efter det att vargflocken de studerade hade slagit en hjort. Ensam och obeväpnad så gick en av forskarna rakt mot vargarna, vilka då samtliga drog sig undan ett par meter, vilket gjorde det möjligt för forskaren att undersöka bytet, vilket han gjorde under uppsikt av de vilda och så farliga rovdjuren. När han var färdigt vände han lugnt på klacken och gick tillbaka till sina kollegor som väntade vid helikoptern, samtidigt som vargarna fortsatte med sina förberedelser för middagsmålet.
Idén till det här inlägget fick jag efter att ha sett några fina bilder på björn och varg i bloggen Djurbiologens bildgalleri. Bilderna där Heidi sitter och gosar med vargar är suveräna. Jag vill tro att jag själv besitter tillräckligt med mod för att själv kunnat göra samma sak, men är inte säker på saken. Fast, slog det mig nu, kanske är det inte en fråga om mod, utan en fråga om att använda det sunda förnuftet, istället för att leva kvar i villfarelsen om den så farliga vargen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar