tisdag 3 februari 2009

Ett synnerligen intressant ord: involution

Efter att ha sett ett program om Darwin på TV för några dagar sedan, och efter att ha läst om honom på en del andra bloggar, så beslöt jag mig för att göra lite egna efterforskningar i ämnet. Ett ord som jag då stötte på och som jag inte riktigt förstod innebörden på var det här: "involution". Detta är ett synnerligen viktigt ord, och ett ord som nu av allt att döma inte längre används - åtminstone inte i Sverige. Hittade det tex inte i något av mina svenska lexikon, inte ens på nätet. Det enda ord vi har är verbet "involvera", som kommer från "involution"; precis som verbet "evolvera" kommer från "evolution". Vi börjar nu ana vad "involution" betyder, men bara ana, för det sätt som vi använder "involvera" på är ett felaktigt sätt. Vi använder nämligen ordet på ett vardagligt sätt som döljer den djupare och sanna innebörden, lite grann som hur vi idag använder ord som "deppig" - som kommer från ordet från "depression", ett ord som från början inte alls har med nedstämdhet att göra.

För att nu återgå till ordet "involution" så hittade jag det til sist i en engelsk-svensk ordbok (Nordsteds Stora), och vi kan där läsa att det betyder: "inveckling", "förveckling", "trasslighet", "krånglighet", "oreda", "inrullning", "instjälpning" samt "degeneration". Som vi nu ser så kan vi skönja 2 olika typer av innebörd hos ordet, och där det framgår (för mitt kritiska intellekt) att ord som "trasslighet", "krånglighet" och "oreda" har övergått gränsen för ordet "involutions" sanna innebörd. Av de återsående orden är "inrullning" det som bäst översätter det latiska ursprungsordet till vad det egentligen betyder. Vi känner alla till att "volvo" betyder "jag rullar". "Involve" (som används i engelskan) betyder helt enkelt att något rör sig inne i sig själv - en sk "in-rullning".

Ordet "inveckling" talar om för oss exakt samma sak: att något "vecklas-in". Vad som menas med det inser vi snart om vi tittar på ordet "utveckling", där något "vecklas-ut", vilket alltså handlar om hur något skapas eller förändras (utanför?) sig själv. "Inveckling" betyder då att något skapas eller förändras inom sig själv. Vi inser nu att när vi idag använder ordet "invecklad" om något som är svårt så är det totalt åt helskotta fel. Ordet har ingenting med den saken att göra? Även med ordet "instjälpning" leds vi till samma slutsats (som med inrullning och inveckling), för där talas det om för oss att något stjälps in i något, något hälls in i något, eller läggs i något - kanske likt hur luft blåses in i en ballong? Och alla dessa ord kommer från samma rot - "involution". När vi till vardags använder ordet "involvera" så betyder ju även det att vi låter någon eller något komma in i en gemenskap av något slag: vi släpper in något eller någon i något. "Involution" är alltså ett urgammalt djupt filosofiskt grundord som vi idag inte längre har en aning om vad det betyder, och jag måste säga att jag trots den här lilla analysen fortfarande inte är riktigt säker på vad ordet står för, men en aning mindre konfunderad har jag definitivt blivit .... fortsättning följer:)

1 kommentar:

Bengt Sjöström sa...

När jag började i psykiatrin 1967 använde en del kliniker begreppet involutionsdepression för depressiva tillstånd under ålderdomen/seniet. Depressioner under ålderdomen (efter 65 år) är relativt vanliga och man bör notera att suicid är vanligast i gruppen män 65-70 år. Involution beskrevs då som att "livet rullar tillbaka". Jag slog i en modern psykiatribok av den mest kunnige av alla psykiatrer - Jan-Otto Ottosson - och läste följande:

"Depressiva episoder med debut i högre ålder ansågs tidigare utgöra en särskild klinisk enhet som benämndes involutionsdepression eller involutionsmelankoli (latin involutio, tillbakabildning)." Ottosson, Jan-Otto: Psykiatri, Liber, Stockholm, 5:e upplagan 2000, sid. 244

Bengt Sjöström, Helsingborg