onsdag 4 februari 2009

Varför vi skriver (del 2)

Som vi alla vet så är 99 procent av alla bloggar endast ett tillhåll för de närmast sörjande, dvs det är så gott som inga som läser dem. Och inga pengar tjänar man heller på bloggandet. Det hela är egentligen totalt ologiskt, och snudd på sinnesjukt. Så varför bloggar vi när vi kunde använt tiden till så mycket annat bra? Tänk tex på alla fina TV-program vi missar genom att hänga framför datorn i flera timmar varje dag? Nu är jag visserligen en radiomänniska, och föredrar att lyssna på musik - eller intressanta program på radio - istället för att sitta i timmar framför dumburken som en zombie. Det fina med radion är att man kan ha på den medan man jobbar med annat, som med bloggen, och den är ett bra sällskap när man skriver. En påslagen radio stör mig inte, eftersom jag i skrivandets stund inte längre hör musiken, då jag under dessa stunder av koncentration helt försvinner in i min egen lilla tankevärld.

För att nu återgå till varför vi bloggar, så finns det ingen bra föklaring på mysteriet. För mig så handlar det till stor del om att lära mig skriva bättre rent tekniskt, och jag ser min blogg som en skriv-verkstad där jag ges möjlighet att finslipa mina färdigheter inom området svenska-språket. Hur jag lyckats på den fronten så här långt känner jag inte till, men tror att min blogg är en ok läsning - åtminstone grammatiskt? Innehållsmässigt har jag dock retat upp en del folk med mina emellanåt kontroversiella inlägg? Kanske borde jag börja om igen med en ny blogg, en personlig, vardaglig och traditionell sådan - en blogg om mitt dagliga liv? Jag har även funderat på att skriva en på engelska, men hur ska man hinna med allt?

Inga kommentarer: