Dwight Yoakam

Efter att ha postat Garth Brooks videon så slog det mig att den kunde vara del 1 i min nya serie om bra låtar från olika musikstilar. Så här kommer nu del 2 i avdelningen country-musik: Dwight Yoakam med sin fantastiska jättehit, "Ain't that lonely yet", från 1993. I vilket fall som helst så är den här låten en av mina absoluta favoriter alla kategorier: köpte faktiskt skivan när det begav sig. Och när det gäller själva videon så måste man säga att Dwight är supercool.

Garth Brooks i julklapp

Till min stora förvåning så fick jag en skiva med Garth Brooks i julklapp av en god vän. Skivan heter "No Fences" och kom ut för snart 20 år sedan. Och trots att jag, som alla andra, känner till den amerikanska country-superstjärnan så har jag aldrig, till i julas, i min ägo haft någon av hans skivor. I häftet som medföljer CDn så står det att "No Fences" av många nuförtiden räknas som ett av de bästa countryalbum som någonsin gjorts (har dessutom sålt i 20 miljoner ex). Om så är fallet kan jag inte avgöra, men att det är ett verkligt höjdaralbum är bortom all diskussion. Och på vissa av de flertaliga balladspåren så måste jag tillstå att Garth sjunger på ett så otroligt vackert vis att man häpnar. Han är tveklöst en av populärmusikens allra bästa sångare. I You Tube klippet sjunger Garth sin signaturmelodi "Friends in low places", en låt som fö ingår på "No Fences".

Om trötthet och lögner

Ibland blir man bara så trött på folks inskränkthet, deras brist på att kunna se de stora dragen, istället för att enbart se vad som finns precis rakt framför näsan. Att det är totalt lönlöst att försöka övertyga den som inte är redo att släppa taget om sina illusioner är ett välkänt faktum, men trots det så gör man vad man kan för att skänka en gnutta ljus i mörkret - fastän det inte tjänar något till? Att folk trots det misstror en är inget som upprör. Tvärtom, det får mig enbart att skratta åt hela den här sorgliga situationen: där alla har öron ... men ingen lyssnar, och där alla har ögon ... men ingen ser det jag och så många andra med öppna ögon ser alltför klart. Jag är dock full av förståelse för de som inte vill se eller höra, eftersom det inte är en behaglig upplevelse att göra det - långt därifrån. För saken är nämligen den att när man genomskådat en stor lögn så inser man strax att den endast är den första i lång rad av andra stora lögner, vars antal vida överstiger vad man ens i sina vildaste fantasier hade kunnat föreställa sig på förhand. De stora lögnernas antal är i sanning stort, och omfattande är det vis som de är konstruerade på.

Tyvärr så är vi människor alltför godtrogna. Vi litar på de som vi inte borde lita på - på personer vi inte känner och som till råga på allt ljuger till oss när så behövs, och det utan minsta betänkligheter. Dessa personer är, som försvare av de stora lögnerna, i själ och hjärta själva stora lögnare och gör således endast det som ligger i deras natur att göra - ljuga. Vi är för snälla - dumsnälla - och blir av den anledningen utnyttjade av lögnarna. Men kom ihåg, kära vänner läsare, att bara för att solen skiner idag, och livet är toppen, så betyder inte det att morgondagen kommer att vara likadan. Lögnarna ljuger till oss av en anledning, och vad den anledningen är får vi veta en vacker dag, för det är dagen då lögnarna kommer att tala om det för oss, för det är en dag när de talar klarspråk, och det är en dag som inte är så långt borta?...... Nej, nu räcker det för idag. Väl mött igen framåt morgonkvisten. God natt.

Är rovdjur farliga?

Så hur är det egentligen: är rovdjur farliga?
Svaret är så klart att de inte är farliga. Det farliga är vår rädsla och okunskap om dem. Med kunskap så kan vi snart skingra alla de illusioner och lögner om djuren som vi sedan barnsben fått lära oss från skola och media. Vi lever nu i en tid när nästan allting är farligt. Det är nästan så att man snart inte ens vågar gå ut av rädlsa för att något hemskt ska hända. Att detta är ren och skär fantasi-rädsla är ingen överdrift. Och vad är farligare än vår egen natur - platsen där vi tveklöst är säkrare än någon annanstans - för där kan vi gå vilse, ramla och slå oss, fastna under en rotvälta, eller kanske bli attackerade av rovdjur.

På en halvtimme kan man snabbt och enkelt ta reda på hur det verkligen ligger till, enbart genom att gå till You Tube och titta på några filmer om hur mycket respekt som varg och björn har för oss människor. Kolla tex den fina isbjörnsfilmen jag postade den 24 jan. Isbjörnarna där håller sig på behörigt avstånd (minimun 20 meter) från människorna, vilket jag iofs tycker är en aning för nära, åtminstone i fallet isbjörn, men tydligen är det aldrig någon fara. I vilket fall som helst så har våra björnar och vargar såpass mycket respekt för oss att de helst undviker oss om de kan, för dessa båda djur är synnerligen intelligenta. De är intelligenta nog att förstå att det är vi - det första av Sveriges fem rovdjur - som är de obestridda kungarna i skogen, och de inser vidare att de gör klokt i att hålla sig undan om de vill klara livhanken, för det är vi som är farliga för de andra rovdjuren och inte tvärtom.

Dagens rovdjur: järv

Hade så när glömt bort att ladda upp en ny bild i min serie om våra rovdjur, men efter ett litet besök på Rovdjurscentrets fina sajt så är ordningen nu återställd. Järven är ett av mina absoluta favoritdjur, för hur kan man inte bli fascinerad av vad den här kanaljen hittar på? Att djuret allmänt anses vara skogens tuffaste gör ju inte saken sämre. Det finns tex flera fina filmer på You Tube där man kan se hur järven vägrar att flytta på sig för något så oansenligt som en grizzlybjörn. Kanske har järven inte vett att förstå att det i ett sådant läge är bäst att dra sig undan? Hur det än är med den saken så är åtminstone jag full av beundran för dess mod/dumdristighet.

Darwin hade rätt

Om den gode Darwin hade rätt när det gäller den berömda evolutionsteorin känner jag inte till, men att han hade helt rätt när det gäller följande lilla teori tror jag vi alla inser: "The survival of the fittest". För när det gäller den tanken i konjunktion med finansvärlden så är han till 100 procent korrekt. Vi inser nämligen, om vi törs tänka tanken ut, att bankväsendet är det mest hänsynslösa påfund som någonsin existerat i vår värld, eftersom det är bankerna som i praktiken äger allting - fastän vi kanske inte inser att så är fallet - och att dessa banker krossar allt motstånd som har fräckheten att stå i deras väg. Vi kan då fråga oss hur det kan komma sig att det är så mycket elände i vår värld, och vem som tjänar pengar på saken?

Vem bankerna arbetar för

För en tid sedan då jag befann mig utomlands (England) så råkade jag lyssna på en intressant diskussion på radio där den välkända engelska ekonomiexperten Martin Lewis förklarade vem bankerna arbetar för. Svaret är något överraskande, för den stora allmänheten i alla fall, att våra kära banker enbart arbetar för sina ägare. Låt mig säga det igen: de arbetar enbart för sina ägare och inte för sina kunder, anställda eller hemländer. De arbetar enbart för de som äger bankerna, dvs de som förvaltar våra löner. Att detta är en minst sagt skrämmande tanke inser säkert alla som tar sig tid att fundera över saken. Men så här är det: våra banker äger ingenting, för allt de "äger" kommer ursprungligen från oss. De lever på våra pengar och på vårt arbete. De lånar sedan ut våra pengar, det som vi äger, till andra - så långt allt väl. Problemet idag är att bankerna nu har ett sådant överfullt kassaskåp att Joakim von Anka inte längre på långa vägar är rikast i världen. Man har nu så mycket pengar (som man lånat från oss) att man inte riktigt vet vad man ska göra med dem. Av den anledningen så lånar de ut en del av allt de nu äger (vilket egentligen vi äger) tillbaka till oss - fastän vi inte behöver det. Men då man trots det har hur mycket kosing som helst kvar, så använder man dessa slantar till att köpa upp (via bulvaner) allt man kan lägga vantarna på, men man sköter den biten snyggt så att det inte märks - av den stora grå massan. Om någon trots det lägger märke till något skumt, som tex att utländska intressen köper upp stora markområden i Norrland, så bjuds vi på lite "bröd och skådespel". Dagens banker är totalt bortom all kontroll, och ägarna till dessa banker spelar nu monopol med världen som spelbräde och med oss som insats.

Dagens fråga

Om vi alla nu bevisligen är skuldsatta för livet, och nedtyngda till knäna av dessa skulder - som vi aldrig kan, pga av att vi inte får, betala tillbaka till fullo - så vad betyder det? Är vi fria människor ... eller något annat?

Det största brottet

Det finns en sak som inte tolereras här i världen, en sak sak som du inte får göra, eftersom du då råkar illa ut: att inte betala tillbaka dina skulder - eller åtminstone räntan på skulderna. För om du inte betalar tillbaka din skulder så kan du inte fungera i samhället. I dagsläget finns det visserligen att socialt skyddsnät som tar hand om dig och ger dig mat för dagen om du blir hemlös, men en sak som du kan vara helt säker på är att dina skulder inte kommer att betalas av någon annan - såvida du inte har rika föräldrar - för dem måste du betala tillbaka vad du än hittar på. Och inte ens hjälper det att fly iväg till ett annat land, kanske till Sydamerika, för en vacker dag så hittar man dig där. Så vad händer om man inte har några skulder och skaffar sig ett hus på landet och lever på det som naturen ger en? Svaret är att ett sådant liv inte längre är möjligt att leva, eftersom du som ägare till egendom måste betala in en rad med avgifter och skatter. Det är således inte möjligt att göra sig skuldfri vad man än hittar på. Så vad betyder det? Jo, det betyder att vi är tvungna att arbeta tills vi dör. Att pensionärer ska få leva på allmosar från staten i framtiden kan vi inte förlita oss på. I en värld där "the big business" styr så har man säkert redan funderat på hur man kan lösa det lilla problemet, eller är jag alltför cynisk idag?

Dagens citat

"Den som inte intresserar sig för politik riskerar att styras av dårar" - Aristofanes.

När jag sökte efter den bästa översättningen på det välkända citatet ovan, så råkade jag på ett annat citat om politik (nedan). Har dock ingen aning om vem som yttrade de orden först. Men bra är det.

"Politik är konsten att se till att folk inte intresserar sig för det som berör dem"

Antarktis blir ... kallare.

Läste precis på Klimatbluffen en intressant artikel om hur iskontinenten Antarktis blir kallare - istället för varmare (som den borde bli?). Detta lite kända faktum tystas dock ner av etablissemanget. Det censureras bort från media. Man ljuger till oss med flit. Anledningen till att det som sker i Antarktis tystas ner beror, som alla säkert inser, på att ... ja, det inser ni säkert allesamman? Klimathotet är till 100 procent ren och skär business, och inget annat. Detta är väldigt svårt att förstå, eftersom man så gärna vill tro politikerna om gott. Tyvärr så måste vi idag för att kunna tro dem om gott göra oss av med vårt eget sunda förnuft, det lilla vi har kvar av den varan. Till de personer som vill försöka förstå vad som nu pågår, så kan jag säga som så här: fråga er själva om någon kommer att tjäna pengar på klimathotet? Om svaret blir ett ja, så finns det därefter en rad nya följdfrågor; och efter man har ställt ett antal av dem, så börjar man se saken på ett annat vis - från ett annat perspektiv. Och det är först då man inser vad det hela handlar om.

En intressant stad: Hamburg

För några år sedan så var jag på besök i Hamburg. Det är en på många vis fascinerande stad som innehåller en hel del arkitektur av minst sagt högsta klass, för om man befinner sig vid ett av de centrala torgen, minns inte namnet, så kan man se 5 stycken över 100 meter höga torn utan att behöva göra någonting annat än att vrida på huvudet, något jag inte tror man kan göra någon annanstans i världen? Och inte nog med det; avståndet mellan dessa byggader är inte mer än ett par hundra meter. Så på en halvtimme kan du ta dig en snabb titt på dem alla. De fem tornen tillhör de fyra gamla stadskyrkorna (St Petri, St Nikolai (bilden ovan), St Katarinen, St Jacobi) samt Rådhuset. Det högsta tornet tillhör St Nikolai kyrkan(147 m), och detta kyrktorn var i slutet av 1800 talet, under några års tid, världens högsta byggnad. Tyvärr, så blev den fantastiska byggnaden totalförstörd under kriget. Det enda som nu återstår är själva tornet. Detta torn är för mig den kanske sorgligaste syn jag någonsin sett. Och att tillbringa en stund i dess närhet, på det som en gång var kyrkgolvet, är en omtumlande upplevelse. Förhoppningsvis så kommer man att bygga upp kyrkan igen en vacker dag. Det är åtminstone vad jag hoppas, och något som staden Hamburg förtjänar och behöver för att kunna gå vidare.

Om belåning

Vägen ur den ekonomiska krisen: Belåning? Visst låter det som en klok lösning på dagens ekonomiska krissituation? När vi inte har pengar så vi klarar av att ta hand om oss själva och våra egna hemländer ... så väljer/tvingas dagens politiker att ta stora lån av de internationella storbankerna, vilka ägs av ... ingen vet? För att göra saken än intressantare för oss vanliga medborgare så är det inte våra politiker som tar lånen - det är vi, för det är vi som ska betala tillbaka dem med våra skattepengar. Nu kan man ju fråga sig varför jag vill ta ett lån från de internationella storbankerna, speciellt som jag inte tycks ha något att vinna på affären? Alla lån måste nämligen betalas tillbaka, eller rättare sagt, man behöver göra inbetalningar som tack för de lånade pengarna, något som kallas för ränta; och det är denna ränta man från bankhåll är ute efter - man vill inte ha de lånade pengarna tillbaka, eftersom man då inte längre får någon ränta inbetald. Vad vi här har är således inget annat än ren och skär utpressning av hela nationer. Vi har alltså lån som aldrig kan, eller får betalas tillbaka. De enda, förutom räntan, som storbankerna är intresserade av är låntagarnas tillgångar, men endast om inte själva lånet minskar. Tillgångarna säljs ut för att förhindra att lånen ökar. Men som vi alla vet så kommer det efter en tid av ränte-inbetalningar en tid när man faktiskt börjar skönja ett ljus i mörkret, men när så sker så är detta tyvärr inget annat än en villfarelse, ty i detta läge av ljus så händer följande ... man tar nya lån. Och så håller det på. Och detta gott folk är big business i ett nötskal, och det är en sådan fantastiskt fin affärsverksamhet att den aldrig någonsin kommer att gå omkull, speciellt inte som storbankerna inte är något annat än världens största kartell. Det är den eviga businessen. Islands ekonomi knäcktes ju som bekant för en tid sedan, och lösningen för våra bröder i väster blev inte oväntat ... att belåna hemlandet upp över öronen. Men Island var bara förrätten. Storbankerna håller nu som bäst på att ta på sig finkläderna, för man ska snart gå på galakväll där en festmåltid av sällan tidigare skådat slag väntar. Och detta kalas kommer att hållas i Norge, och under festmåltiden där så kommer man att diskutera värdlandets EU medlemskap, och hur hög räntan ska bli på de nya lån som norrmännen tänker/tvingas ta.

En ovanligt vacker melodi: Der Lindenbaum

En av den tyska musikskattens vackraste juveler: Schuberts "Der Lindenbaum". Dietrich Fisher-Dieskau sjunger. Alfred Brendel spelar piano. Lyssna och njut.

Prometheus

Prometheus (vilket betyder, "den som tänker före") gav oss elden, något gudarna inte uppskattade. Och vem vet, kanske hade vi haft det bättre idag om gudarna fått bestämma?

De ljuva mörkret

Jag har med åren blivit allt mer förtjust i mörkret, och har svårt att somna om det inte är någorlunda mörkt i sovrummet. Inget konstigt med det kan tyckas. Det underliga är dock att jag som barn var precis tvärtom, och kunde då under inga omständigheter somna om inte en lampa var tänd i närheten. Att jag var mörkrädd är inget jag skäms över att erkänna, även om jag idag har svårt att förstå exakt vad det var som var så hemskt. Tänk hur man förändras ändå - med tiden, och med insikt i vad livet handlar om. Nuförtiden så anser jag nattens mörker vara underbart och en guds gåva till oss människor; och ibland - efter en tung dag - så ser jag tom dagens "mörka" avslutning som en riktig högtidstund: dagens höjdpunkt. För ett par år sedan, när jag tillbringade ett par veckor i Norrland, så hade jag väldiga problem med att somna, eftersom jag var där i juni, då det i princip är ljust dygnet runt. Där gällde det att ha ordentliga rullgardiner i fönstren, om man inte ville bli väckt redan klockan 3 av morgonsolens sken, men när man lärt sig att hålla solljuset ute så gick det hur bra som helst att även där få sova ut.

Om våra årstider

Jag tror att det skulle vara svårt för mig att bo alltför långt söderut, eftersom man då - när man når en viss latitud - förlorar vintern. Istället för den underbara årstiden så får man en extra lång höst ... som därefter följs direkt av vår, och det utan att man fått se en enda liten snöflinga dingla ned mot marken. Att många svenskar, och andra nordeuropeer, tycker en sådan snöfri tillvaro låter absolut toppen vet vi alla om; men när man väl har det där drömhuset i Spanien eller Sydfrankrike, och har bott där några "vintrar", så är det säkert inte lika kul längre? Nästan lika svårt tror jag att det måste vara att bo på södra halvklotet, och vara tvungen att fira jul mitt på sommaren, när kortbyxor och t-shirt är plaggen som gäller. Har aldrig riktigt förstått hur man kan få den där härliga julkänslan i Australien, men kanske är det inte det minsta konstigt för de som är födda och uppvuxna "downunder"? I vilket fall som helst så är jag likt de flesta andra svenskar förtjust i vintern och kan inte tänka mig att bo någonstans där jag inte varje år får genomleva mina fyra så underbara årstider. Vilken årstid jag gillar bäst? Alla.

Isbjörnar med ... kompisar

Då dagens rovdjur var puman så hade jag tänkt att lägga in det där klippet om hur en pumamamma jagar bort en stor busig grizzlybjörn när denne kom en aning för nära ungarna. Men jag råkade istället snubbla på den här helt underbara filmen om isbjörnar med ... kompisar. Om man inte såg det som här utpselar sig med egna ögon så hade man inte trott att det var sant. Att det dessutom är ganska gulligt gör ju inte saken sämre.

Dagens rovdjur: puma

Kärt barn har som bekant många namn, så vad sägs då om puman, som även kallas för "cougar" samt "mountain lion" borta i Nordamerika. Nog är den ett kärt barn alltid, även om en del olyckor skett de senaste åren. Men vid jämföresle med hur många som råkar illa ut i den amerikanska vildmarken ändå, och av helt andra orsaker, så är puman i det närmaste helt ofarlig. Men, ett litet tips, stör den inte om dess ungar är små och i närheten. Då finns det risk att morsan blir en aning putt.

Kan man vara vän med en pirat?

Frågan i rubriken är allvarligt menad, och min undran är den här: kan man i dagsläget verkligen vara vän med de som utmanar de etablerade partierna: de partier som tagit hand om vårt fosterland sedan 1800talet, och som framtill idag gjort så med den äran. Kan man verkligen vara vän med en pirat? För piraternas agenda går ju helt emot det som är rätt och riktigt: det ligger i piratens natur att stjäla - att ta från andra och behålla det själv. Pirater är banditer och mördare. Vi kan således inte umgås med dem ... eller? De är i vilket fall som helst inte som Robin Hodd, som stal från de rika för att ge till de fattiga? Eller har jag kanske fel? Kanske är de svenska piraterna inte alls pirater? Kanske är de precis som Robin Hood och hans mannar. Kanske är de hjältar och inte pirater. Kanske borde de byta namn till Hjältarnas parti? Men nog med skämt om det nu. Låt oss istället fråga hur är det med piratpartimedlemmar; de kan vi väl fortfarande umgås med? De kan vi väl ännu ha i vänkretsen? De är ju visserligen förnekare då de förnekar etablissemangets välvilja gentemot oss - befolkningen. Kan man vara vän med en förnekare, som dessutom är en pirat? Idagsläget är svaret - ja. Men i morgon kan svaret vara av ett annat och mindre tilltalande slag, för i morgon tillhör de etablerade partierna, för det är dessa som har vind i seglen, för det är dessa som kontrollerar media, för det är dessa som älskas av EU.

Gränsen för vänskap

Så var går gränsen för när man ej längre har något annat val än att säga upp bekantskapen med någon - i fallet när det gäller olika uppfattningar i frågor av vikt? Kan tex en vegetarian eller vegan vara vän med en köttätare? Svaret på den frågan är som vi alla vet ... ja, eftersom den stackars växtätaren annars antagligen blev tvungen att säga upp bekantskapen med hela sin familj och alla sina vänner. Men hur är det när det gäller tex en vän av demokrati och en vän av högerexterma (eller vänsterdito) åsikter - typ fascistiska sådana? Hade en sådan vänskap kunnat överleva? Även i det fallet tror jag att man kan ha överseende med varandras fel och brister? Och så borde det väl också vara i ett samhälle som värnar om yttrandefrihet? Jag är nämligen för total yttrandefrihet, i alla lägen. Vill man inte höra det som sägs så kan man gå därifrån. Av den anledningen gillar jag det "setup" man har i USA. Även den allra galnaste av åsikt kan man där helt lugnt ge uttryck för. Man gör det dock till ett pris, en inbiten rasist kan tex inte kräva att få arbeta kvar i en miljö där hans åsikter upprör arbetskollegorna, vilket är förståeligt.

Ett annat exempel är det här: kan en sk förnekare vara vän med en etablissemang-sympatisör? I det här speciella fallet så har vi många olika grenar, som tex: förnekare av Förintelsen; förnekare av månlandningen; förnekare av det sk klimathotet ... bara för att ta 3 av de mest kända exemplen. Så vilka av dessa 3 grupper är det ännu ok att umgås med? Låt se: i fallet vad gäller Förintelsen så är den frågan numera så totalt tabú-belagd att tom historiker undviker ämnet. Och den som förnekar att Förintelsen ägt rum räknas inte enbart som galen utan stämplas dessutom omedelbart som nazist. Att umgås med en sådan person är således inte bra för hälsan, eller karriären. När det gäller månlandningen så är det en fråga som många verkar tycka är kul att diskutera, speciellt efter några öl en fredagskväll. Så dessa förnekare är alltjämt ok att umgås med, och inte sällan dessutom ganska så kul?

Men i klimatfrågan så är det annorlunda. På bara några få år så har en hel industri byggts upp kring problemet, och redan från tidig ålder indoktrineras nu våra barn i den "sanna" läran, medan föräldrarna inget kan göra åt saken. De personer som förnekar att vår värld blir varmare är inte nazister, rasister, eller onda på något sätt, men de har nu blivit svartmålade på det mest otäcka vis, enbart pga att de inte tror på något som inte är bevisat. Och vad som gör deras övertygelse än djupare är det faktum att man försöker att bekämpa uppvärmingen av vårt klimat med extra skattepengar, något som är totalt skrattretande: för hur kan mina skattepengar förhindra att isen i Arktis smälter? I vilket fall som helst så kan man, ännu i alla fall, som troende på att klimatet blir varmare pga av våra utsläpp vara vän med den som anser att klimathotet inte är något annat än en stor bluff?

Intresserad av geografi

Jag har alltid varit mycket intresserad av geografi, och kunde redan vid unga år rabbla upp namnen på världens alla länder och huvudstäder - förutom Afrikas, och en del andra mindre och tämligen ointressanta platser. Jag kan än idag utan problem underhålla mig själv under långa perioder enbart med en kartbok som sällskap. Föga förvånande kan det därför tyckas att jag har en världskarta som skrivunderlägg framför min keyboard, och på det vilar jag nu mina underarmar alltmedan mina flinka fingrar skriver ut detta lilla inlägg till er, kära läsare. En liten kul detalj när det gäller denna, och alla andra kartor, är att Europa alltid befinner sig mitt i händelsernas centrum - i kartans mitt - och (vad än bättre är och något som borde göra alla svenskar stolta) överst av samtliga världens länder (tillsammans med Norge och Finland). När jag nu blickar ner på skrivunderlägget så inser jag hur många av dessa platser jag skulle vilja besöka och hur få jag tills dags dato besökt. Tur vi har böcker, TV och internet, så vi kan ta oss dit i våra drömmar.

Dagens stora problem

Läste idag ett intressant blogginlägg där man noggrant beskrev dagens stora problem här i västvärlden och övriga I-länder. Jag blev slagen med häpnad när jag insåg vad det rörde sig om, för i all sin enkelhet var det bland det mest djävulska påfund jag någonsin hört talas om. Vad som gjorde vårt stora problem så synnerligen elakartat var att ytterst få av oss, en skara jag själv tyvärr inte tillhör, lyckats igenkänna denna parasit som lever i så gott som varje hem (svenska intet ont anande hem) ofta i dess mörkaste skrymslen. Att jag inte själv insett vilket detta problem var är något jag nu skäms över, speciellt som jag som alltid ansett mig själv vara en stor genomskådare. Men hur kunde jag förväntas se det som var så väl fördolt - trots att det fanns rakt framför näsan - att inte ens de allra mest skarpsynta, av vilka jag känner ett par stycken, kunde igenkänna detta mänsklighetens stora gissel, och det fastän samtliga (har precis kollat upp saken) av dem har ett eget exemplar strax innanför ytterdörren. Jag var således i fint sällskap, och det fick mig att må aningen bättre. Men nu när jag insett mina tillkortakommanden så har jag åtminstone ånyo fått mig en lektion i ödmjukhet, och det var inte en dag för tidigt. Detta, som nu igår inträffade, slog ner som en blixt från klar himmel, och väckte mig och de av mina fränder som läst inlägget. Som en liten ljusglimt i mörkret så kan jag avslutningsvis tillägga att det inträffade i alla fall en gång för alla nu slutgiltigt bevisat att det jag skrev i mitt förra inlägg, rörandes vandringen på den hårda vägen, är helt alldeles sant.

Om att välja väg

I tider som dessa är det få av de otaliga råd vi får från andra som det är någon större idé att lyss till, då dessa råd alltför ofta kommer från de vilka ej ha kännedom om annat än vad de själva hört från andra håll; och då hörsägen inte är en självupplevd insikt, så gör vi därför inte sällan klokt i att vända bort blicken från den utstakade väg som föreslagits oss, för att istället välja den väg vi själva föredrar att vandra - även om vi inte på förhand med säkerhet kan avgöra om den är värd att ta, eller om den ens är den rätta. Det viktiga är inte om vägen är rätt för andra, utan att den är rätt för mig, och bara mig - och att jag vill ta den. Och det enda sätt att få veta om vägen jag vill ta är rätt ... är genom att styra kosan dithän, på eget initiativ. Och om vägen sedan blir svårare än den av andra föreslagna, så blev vi i alla fall rikare i lärdomar av de misstag vi begått. Ty den enda väg som leder till lärdomar är den hårda vägen, och den hårda vägen är därför vägen som leder till självkännedom och insikt. Att våga vara sig själv och lita på sitt eget förnuft är det enda som är av vikt här i världen när det gäller att välja sin väg.

Dagens rovdjur: lodjur

Idag tänkte jag det kunde var fint med en bild på några gulliga lodjur. Tyvärr så är jakt på det här vackra djuret ännu tillåten i vårt land. Läste precis att nära 5000 personer ansökt om tillstånd att få göra så i år! Otroligt men sant. Läs själva här

Mer om Obama

Om Obama hade varit en europeisk politiker så hade hans politiska karriär för länge sedan varit över. Trots det så hyllas han här i vår världsdel som en ny messias. Visst är det underligt? Hade tex en person som var motståndare till såväl abort som homo-äktenskap kunnat jobba som politiker i Europa idag, annat än i något extremparti? Tror inte det. Och detta är bara början. Obama har dessutom precis samma grundsyn i allt väsentligt som George Bush, och kommer därför inte att dra hem några trupper från de 2 krig USA är inblandat i, eftersom det är bad business att göra så. Han är dessutom en storrökare, något det talas tyst om. Varför talas det tyst om hans beroende? Faktum är, slog det mig precis, att det talas tyst om rökning när det gäller alla världens politiker. Kanske har Larry Hagman något med det att göra, eftersom han så fint påpekade att man inte kan lita på en som röker - en som är fast i ett drogberoende? Och som vi alla vet så vill inga politker att vi ska se dem för vad de är: opålitliga. Nu är det ju som bekant inte så lätt att sluta röka, men det går (vet av egen erfarenhet). Så vad betyder då Obamas löfte om förändring "change". Många har redan sagt det, men en upprepning av sanningen är aldrig fel. Förändringen skedde igår ... när man bytte president.

Obama: reflektioner kring installationen

Igår så tillbringade jag ett par timmar framför dumburken, lätt road och intresserad som jag var av att för första gången följa en amerikansk president installation direkt - från början tills slut. Precis som alla andra så hade även undertecknad dragits med i den masshysteri, antagligen beroende på genererad masspsykos, som circus Obama är. Jippot var i all sin enkelhet en avslagen historia, för med facit i hand så var det rätt så trist - inget spektakulärt hände - det var ju tex ingenting i programmet som ens på långa vägar förde tankarna till en OS-invigning. Istället så bjöds vi på en kavalkad av gamla presidenter, där en av dem, George Bush nr 1, påminde mig om en levande död.

Obamas tal, det så i förväg hypade, var inget annat än trist, och innehöll inte ens särskilt många tillfällen för de 2 miljoner åskådarna att klappa händerna. En del gamla klyschor dammades så klart av, men inget nytt av värde kom oss till del. Istället så fann jag den så i förväg kritiserade Frank Warrens lilla predikan vara betydligt mer genomtänkt och upplyftande, och när han drog "Fader vår" så var det antagligen hela ceremonins höjdpunkt. Att USA är ett synnerligen religiöst land fick vi då alla klart för oss, och nog var det fint att se dignitärerna i VIP avdelningen sitta tysta och stilla med slutna ögon under bönen. Tänk om de kunde visa samma ödmjukhet och medkänsla idag när de är tillbaka på jobbet igen. Kanske finns det ännu en smula hopp för världen ändå?

Ännu en fin vargbild

I brist på tid, och något att skriva om idag, så laddar jag nu bara upp ännu en fin bild från Rovdjurscentrets fina bildarkiv. På tal om rovdjur förresten, så drog jag mig just till minnes varför vi människor är såpass respekterade av de övriga djuren. Jan Lindblad sa någonstans, om jag minns rätt, att det berodde på att vi till skillnad från dem gick upprätta vilket då fick oss att se större ut. Djuren inser även att vi inte är vanliga djur.

En kul sajt om våra rovdjur

Om du likt jag är intresserad av våra 5 stora rovdjur så finns det en superbra sajt där du kan fördjupa dig i ämnet, Rovdjurscentret, de fem stora. Alla våra 5 stora rovdjur finns där omskrivna, i detalj och med många mycket fina bilder att avnjuta - i lugn och ro, och inte att förglömma, i total säkerhet framför datan, i hemmets ljuva vrå. Någon outbildad läsare av detta inlägg kanske undrar vilka de 5 stora rovdjuren är, samtidigt som någon utbildad läsare av detta inlägg kanske bara får antalet stora rovdjur till 4. Låt mig ge er svaret på gåtan. De 5 stora rovdjuren är: björn, varg, lodjur, järv och ... människa. Och tydligen, enligt de experter vilka sköter sajten, är det femte och sista djuret på listan det absolut farligaste. Verkar otroligt, men kanske har experterna rätt? Man kan ju, slog det mig precis, fråga sig om en ensam kvinna på skogspromenad hellre hade mött en varg eller en ulv i fårakläder (läs okänd karlslok)? I vilket fall som helst så är ett besök på den här fina sajten inte en dum idé.

På tal om våra stora rovdjur

På tal om våra stora rovdjur förresten, så har jag alltid varit väldigt fascinerad av dem, inte minst järven. Det finns mängder med otroliga klipp på You Tube där man kan se dem i aktion, i vissa håller tom ensamma järvar stora björnar i schack! Och ett sådant klipp hade jag inledningsvis för avsikt att lägga upp på bloggen idag, men då jag stötte på en fin inhemsk film i stället, från Lappland - utan action - så kändes den av någon anledning vara mer lämpad. Här ser vi hur först en björn, och sedan en järv, raskar över isen.

De stora rovdjurens framtid

Att våra stora rovdjur, inte minst björnen, nu stadigt verkar öka i antal är inget nytt, men frågan är hur länge denna trend kommer tillåtas att fortgå. Av förklarliga skäl är man i björn och vargtäta områden bekymrade över situationen, speciellt med tanke på de så uppmärksammade björnattackerna de senaste åren; och om man är en småbarnsförälder så är man kanske än mer bekymrad, vilket även det är fullt förståeligt. Men satt i sitt rätta perspektiv så förblir ändå björnen ett för oss "ofarligt" djur, och man måste ha extrem otur för att bli allvarligt skadad eller värre.

Visserligen så kan jag förstå hur jag, som ej boende i storskogen eller dess närhet, egentligen inte borde ha rätt att kritisera de som lever nära naturen, men det tycks mig trots det som om Sverige är tillräckligt stort för att kunna inhysa ett par tusen björn och varg. Att dessa båda djur inte, såvida de inte är sjuka eller skadade på något vis, söker att skada människor är jag fullständigt övertygad om, då det är allmänt känt att isbjörnen är den enda björn som är livsfarlig (i vilt tillstånd) för människan.

När det sedan gäller vargen så glömmer jag aldrig en film jag såg på TV för många år sedan, där några kanadensiska forskare, som studerade vargar och följde efter dem med helikopter, vid ett tillfälle landade strax efter det att vargflocken de studerade hade slagit en hjort. Ensam och obeväpnad så gick en av forskarna rakt mot vargarna, vilka då samtliga drog sig undan ett par meter, vilket gjorde det möjligt för forskaren att undersöka bytet, vilket han gjorde under uppsikt av de vilda och så farliga rovdjuren. När han var färdigt vände han lugnt på klacken och gick tillbaka till sina kollegor som väntade vid helikoptern, samtidigt som vargarna fortsatte med sina förberedelser för middagsmålet.

Idén till det här inlägget fick jag efter att ha sett några fina bilder på björn och varg i bloggen Djurbiologens bildgalleri. Bilderna där Heidi sitter och gosar med vargar är suveräna. Jag vill tro att jag själv besitter tillräckligt med mod för att själv kunnat göra samma sak, men är inte säker på saken. Fast, slog det mig nu, kanske är det inte en fråga om mod, utan en fråga om att använda det sunda förnuftet, istället för att leva kvar i villfarelsen om den så farliga vargen?

Vad Beethoven värderade högst

Näst kärleken så värdesatte Beethoven överraskningar högst här i livet.

Storförnekarnas konsistens

Att allt gott har en avart, som är mindre god, kände redan de gamla grekerna till. En kung hade tex tyrannen som sin avart, en aristokrat hade oligarken - bara för att ta några exempel. Nu när etablissemangets oligarker gör en gemensam attack på den goda sidans förespråkare, dvs vi aristokrater, genom att kalla oss för förnekare, så har vi inget annat val än att sätta hårt mot hårt, och det var med den målsättningen jag påbörjade detta inlägg; men då jag precis nu - i just detta ögonblick - drog mig till minnes vad en annan berömd sk förnekare sa (att man ska be för de som förföljer en) så väljer jag nu istället att låta nåd gå före rätt, men att be för fariséernas barn är dock något jag inte mäktar med att göra. Herre, förlåt mig för min tillkorta-kommanden.

Insåg precis en annan sak: jag har inte skrivit ett endaste dyft om vad jag i inläggets titel antydde att jag skulle göra, så då gör jag det nu, i korta drag: Storförnekaren (hederstitel som utdelas av förnekare) skiljer sig från den vanliga förnekaren (hederstitel som utdelas till sanningssökare av etablissemangets apostlar, vilka då alltsomoftast själva får hederstiteln "storförnekare" som belöning) på det vis att han är oförmögen att igenkänna sanningen när den finns inom synhål. Storförnekaren kan enbart igenkänna sanningens skugga, vilket då lämpligt nog gör storförnekaren till en skuggvarelse, eller åtminstone till en varelse som älskar det oklara och det smutsiga. Förnekaren å andra sidan älskar det klara och rena.

Utifall att du undrar om det månhända finns en storförnekare i din närhet, eller om du ev är en sådan figur själv, så har jag här ett litet sätt som du kan ta reda på hur det ligger till på den fronten: Fylls du upp av vrede, ilska eller irritation när du befinner dig i närheten av en erkänd förnekare ... så är du antagligen en tvättäkta storförnekare och kan då ansöka om att få din hederstitel officiellt erkänd av oss vid Akademin för sann vetenskap.

Dagens tanke

Just det här med hur våra stora företag bestämmer och är inblandade i allt vi företar oss är något endast ett fåtal människor har insett till fullo, men saken är den att ingenting av det som sker i dagens värld sker utan anledning. Vi lever idag i en värld som mer eller mindre helt och hållet är i händerna på finansvärldens elit.

Nasa är en del av USAs krigsmaskin

Precis när jag skrivit färdigt kommentaren nedan på "Klimatbluffen" så slog det mig hur viktig den var, så jag sparade den och lägger nu upp den här på min egen blogg:
"Oj då, det verkar visst som om min lilla, och som jag trodde harmlösa kommentar, retat upp en storförnekare av rang, en av etablissemangets finaste förespråkare. Nu är det dock på det här viset, bäste Torbjörn Storförnekare, att vad Nasa pysslar med inte är allmän egendom, för precis som när det gäller all annan big business så har man vid Nasa många hemligheter, vilka man inte lämnar ut vind för våg till vem som helst - gratis. Hur vet vi det? Vi vet det för det är en del av alla framgångsrika företags princip. Man behåller så mycket man kan av ens egna tillgångar, i det här fallet forskning, för sig själv. Detta borde vi alla kontemplera innan vi blint accepterar allt som kommer från Nasa som det sanna evangeliet. Problemet när det gäller många vetenskapsmän är att de inte är insatta i hur stora företag fungerar, för om de visste det så hade de insett att man där investerar pengar i projekt för att få en avkastning, en vinst, och detta kan man inte få om man avslöjar allt man vet, och precis så är det i fallet Nasa. Vi bör även komma ihåg att Nasa är ett verktyg för USAs krigsmakt och INTE tillhör hela mänskligheten, något som 99 procent av alla människor dåraktigt tycks tro. Nasa är ett militärt organ och en del av USAs krigsmaskin. Och som vi alla vet så gäller helt andra spelregler för krigsindustrin än för övrig industri, och helt andra spelregler för forskning som kan användas i militärt syfte än för forskning i övrigt. Den som vill lita på allt som Nasa säger får naturligtvis göra så, men ta först reda på vem det är som bestämmer över organisationen, och var den får sina pengar ifrån.

Hello, Mr Bush?

Då jag häromdagen läste i en av blaskorna att George Bush den äldre sagt att George Bush den yngres lillebror, Jeb Bush, kunde bli ett bra framtida val som amerikansk president, så tänkte jag att det kunde vara värt att meddela det till er redan idag, kära läsare - så att ni är beredda på det när/om det sker. Och när storebror även fick en fråga om lillebror under sin intervju med Larry King, så gör vi nu alla klokt i att inse att detta verkligen är en reell möjlighet och inget skämt. Om Obama lyckas hänga kvar (läs överleva) i 8 år så kan vi då mycket väl få Jeb Bush som hans ersättare, men om Obama inte lyckas hänga kvar så länge så kan vi ha lillebror som president rätt så snart. OBS inget skämt.

Man blir så himla trött på alla dessa politiska dynastier. Snart har vi liknande dynastier även här? Hemska tanke. På tal om politiska dynastier förresten så ska det bli intressant att följa Caroline Kennedys (JFKs dotter) försök att bli ny senator. Om hon lyckas med det så kan hon mycket väl segla upp som Demokraternas motkandidat till lillebror i ett framtida presidentval. I bilden ovan ser vi förutom storebror och lillebror även lillebrors son ... som passande nog heter George, och som jag redan nu förutspår kommer bli amerikansk president en vacker dag: kanske redan om 16 år?

Goodbye, Mr Bush?

Efter att ha tittat på Larry Kings sk "exit-inteview" med herrskapet Bush så kan man ju inte annat än häpna över det minst sagt ofattbara, men ack så sanna, faktum att George Bush nr 2 varit USAs president i hela 8 år. Hur har det varit möjligt? Mannen är nätt och jämt normalbegåvad. Hans svar på Larry Kings frågor var ofta extremt korta och innehållslösa, vilket iofs inte är ett brott. Kanske är det att föredra när det gäller politiker, vilka i vanliga fall älskar att prata, prata, prata ... men tyvärr utan att få något vettigt sagt. I fallet Bush jr så slipper vi lyssna på eländet som uttalanden utan substans alltid är. Men nog om det nu. Låt oss i stället glädjas åt att han nu är borta, eller åtminstone nästan borta.

En annan sak som slog mig under intervjun var hur arrogant presidenten var, inte så mycket beroende på vad han sa, utan pga hur han sa det han sa. Jag fick känslan av att han satt och log i mjugg åt alla idioter som gått på bluffen, på alla de klantskallar som inte fattat att USA är ett land i kris och inblandat i alla Mellanösterns krig pga Bush-administrationen och de närmast föregående administrationerna. Att han därför satt och hånlog emellanåt, även (tycktes det mig) när han berättade om 9/11, är väl förståeligt; eftersom han klarat sig, och det trots att många amerikaner vill åtala honom för brott mot den amerikanska konstitutionen - en konstitution presidenten allvarligt naggat i kanten.

Så vad sker härnäst, blir det en förbättring under Obama? Troligen inte. USA är nuförtiden alltför insyltat i den internationella storpolitiken för att kunna göra en reträtt därifrån, något som de flesta amerikaner tycks beklaga. Men med Obama får vi till tröst en på ytan mer sympatisk president, med en vokabulär som för tankarna till den gamla tidens ledare, men under den fina fasaden så fruktar jag att det ändå bara rör sig om mer av samma gamla elände?

Flyg mera: bra för miljön?

Jag läste alldeles nyss på nätet att man idag i London - trots massivt motstånd från miljöaktivister, och en hel del parlamentsledamöter - kommer att ge klartecken till byggandet av en tredje landningsbana vid Heathrows flygplats. Den redan idag gigantiska flyplatsen kommer då som vi alla förstår bli än mer gigantisk. Så varför bygger man den nya landningsbanan? Man bygger den för att flygtrafiken kommer att öka så klart, den för miljön så farliga flytrafiken med alla sina giftiga utsläpp. Att de brittiska politikerna inte bryr sig det minsta om miljön är inte sant, men vad som är sant är följande: vår miljö är inte hotad av flyplanens utsläpp, för hur ska man annars tolka dagens beslut? Om läget för vår världs klimat var kritiskt så hade man gjort något åt saken, och att man inte gör så är inget misstag ... utan business: big business. Och precis som tillbyggnaden av Heathrow är bra business, så är klimathotet det, och i kärva tider likt dessa så kommer man inte försumma chansen att försöka lura skjortan av varenda människa i världen som köper lögnen. Planen är att införa en klimatskatt där allt du företar dig i slutändan kommer att registreras och där du sedan blir tvungen att betala för det. Varenda gång vi andas så andas vi ut växthusgaser. Hur ska vi lösa det lilla problemet? Andningsskatt?

Intressant statistisk jämförelse mellan England och Irland

För 200 år sedan hade England (exkl. Skottland och Wales) 9 miljoner invånare, samtidigt som Irland (hela ön) hade 5 miljoner invånare. Idag har England 50 miljoner invånare, medan den irländska befolkningen inte har ökat ... någonting: det bor alltjämt 5 miljoner (lite drygt) människor på ön!

Att detta är ett mysterium som nästan får en att börja misstänka någon form att brottslighet av aldrig tidigare skådat slag är ingen underdrift. Att Irland varit ockuperat av England sedan urminnes tid är väl dokumenterat, och att irländarna har blivit mycket illa behandlade av sina härskare kan vi läsa om i vilken historiebok som helst; men nog borde Irland idag i rimlighetens namn haft en befolkning på åtminstone 10-12 miljoner? Om ökningen hade varit lika hög (procentuellt sett) som Englands, så hade Irland idag haft nära 30 miljoner invånare. Den engelska befolkningen har mer än 5-dubblats på 200 år, medan den irländska inte har ökat alls. Mystiskt?

Intressant statistik vad gäller olika länders befolkningsökning

För lite drygt 100 år sedan hade Sverige, Holland och Egypten lika stora befolkningar: 5 miljoner.
Idag har vår befolkning inte ens fördubblats, och då har vi ändå fått extra tillökning av 1 miljon invandrare från världens alla hörn. Hollands befolkning har tredubblats, även där med hjälp av ett stort antal invandrare (känner inte till de exakta siffrorna). När det sedan gäller Egypten, och det är nu det blir riktigt intressant, så har man idag nära 80 miljoner invånare! Jag säger det igen: åttio miljoner invånare!

Den naturliga frågan blir nu hur kan det komma sig att ett fattigt afrikanskt land har ökat sin befolking på ett sådant explosionsartat vis? Saken blir än mer underlig när man inser hur litet landet är. Visserligen så är Egypten dubbelt så stort som Sverige, men som vi alla vet så är 95 procent av landet obeboeligt, åtminstone för annat än beduiner. Egypten har under hela sin existens haft en befolking på runt 2-3 miljoner, om ens det, så vad betyder dagens stora invånarantal? Ingen vet? Samma befolkningsökning pågår som vi alla känner till i världens övriga fattiga länder, vilket då tyvärr medför att deras prekära ekonomiska situation kommer att förbli prekär.

För att nu återgå till Sverige, så kan man fråga sig varför inte även vi har en befolkning på 80 miljoner. Vi bor i ett land som har resurser nog för att kunna ta hand om dem, men trots det förblir antalet hemma hos oss lågt. Att det är en gåta är inget annat än ett "understatement".

Obamas ... problem?

Jag tillhör den skara personer som tycker att det är en smula underligt att den annars så pratglade mannen med det stora ordförrådet, Barack Obama, på sista tiden tycks ha drabbats av tunghäfta. Exakt vad det beror på är det ingen som riktigt har lyckats klura ut ännu, men inte kan det väl ha något med mördandet i Gaza att göra?Förhoppningsvis hinner Obama bli bra igen från sitt ... ja, vad det nu är för något han drabbats av ... sitt problem. Och vi får hoppas att så sker snart, så att han kan medverka vid sin egen installation som president. Han kan ju visserligen nicka till svar på frågorna, eller visa upp i förhand skrivna lappar - om rösten inte har hunnit återhämta sig - men nog vore det ändå bäst om hans ... problem var löst; eftersom vi alla är så otroligt nyfikna på vad hans tal kommer att innehålla. Jag har på känn att det kommer att bli djävulskt bra. Ja, just det, det kommer att bli helt djävulskt bra.

Gaza och vikten av att göra något

Situationen i Gaza har totalt spårat ut, nära 1000 döda palestinier. Exakt varför Israel fortsätter med dödandet är det ingen som riktigt vet. Att det inte är PK att kritisera Israel, eller åtminstone judarna, känner vi alla till, vilket försvårar vår möjlighet att hjälpa till. En fredlig lösning på problematiken är världens lättaste sak att genomföra, eftersom vanliga människor inte är intresserade av att kriga och döda varandra, och av den anledningen vill leva i fred. Vi förstår då att en fred inte är på agendan, och att vanliga människor inte är de som styr och ställer i vår värld. Vilken typ av människor det är som styr och ställer vill vi antagligen inte veta, men att de är kapitalt skilda från 99,9 procent av alla oss andra tror jag de flesta kan skriva under på. Att de dessutom har en helt annan religiös läggning jämfört med världens vanliga människor vet vi, eftersom kärleksbudet som ligger till grund för alla trosuppfattningar inte hedras av denna styrande elit av banditer. Det är tyvärr inte så mycket vi kan göra åt situationen i Gaza, men det lilla vi kan göra är värt att göra, eftersom det oftast är bättre att göra något än att inget göra alls.

Ett citat av vikt från Cristopher Walken

En intressant film jag såg för några år sedan, som handlade om kampen mellan det goda och det onda, innehöll flera fina dialoger. Ett citat jag drog mig till minnes nu på morgonen var det här:
"What going on here?"
"You have no idea what's going on!"(C.W)

Och precis så är det idag. Vi har ingen aning om vad det är som pågår. Det är större och oändligt mycket mer komplext än vad folk inser ... och vad värre är, det är inte så mycket vi kan göra åt saken längre.

Judendomens ursprung

Farao Akhenaton - här avbildad tillsammans med sin vackra drottning Nefertiti - var den första kända förespråkaren för monotheismen. Hans lära lever kvar än idag i judendomen, och vår egen kära gamla kristendom. Ett ödets ironi är att judarna än i dag ser på Egypten som ett ondskefullt land, som med sin elaka farao (Ramses II?) höll hebréerna förslavade ... när deras egen tro kommer därifrån: en tro som i allt väsentligt är ren och skär egyptisk religion och filosofi.

Ett intressant uttalande på utrikiska från 10 juni 1932

Ett intressant uttalande av Louis T. McFadden på utrikiska från 10 juni 1932:
"Mr. Chairman, we have in this country one of the most corrupt institutions the world has ever known. I refer to the Federal Reserve Board and the Federal reserve banks. The Federal Reserve Board, a Government board, has cheated the Government of the United States out of enough money to pay the national debt. The depredations and the iniquities of the Federal Reserve Board and the Federal reserve banks acting together have cost this country enough money to pay the national debt several times over. This evil institution has impoverished and ruined the people of the United States; has bankrupted itself, and has practically bankrupted our Government. It has done this through defects of the law under which it operates, through the maladministration of that law by the Federal Reserve Board and through the corrupt practices of the moneyed vultures who control it".

Är en ny istid nära förestående?

Efter att ha funderat kring det sk klimathotet en smula nu på morgonen så slog det mig att vi inte alls står inför en varmare värld ... utan en kallare sådan. Och det är därför man nu från etablissemangets håll så infernaliskt nerkämpar alla kättare till den "sanna" (från ekonomisk synvikel sett) läran. Att en ny istid är nära förestående avvisar man genom att käckt hävda raka motsatsen, eftersom man på så vis döljer sanningen (den sanna sanningen) bakom en lögn av det större slaget. Och då jag inte tror att vår värld inom en snar framtid kommer att bli obeboelig pga ökad temperatur, så återstår endast 2 andra alternativ: att det blir kallare, eller att ingen förändring mot hur vi har det i dag kommer att ske. Vilket av de 2 alternativen som är det rätta kan vi så klart inte veta, men då istiden nuförtiden tycks vara helt ute i kylan så väljer jag att bli en förkämpe för den. Kanske borde jag även bilda ett nytt parti: Istidspartiet. Sen gäller det bara att rekrytera lite medlemmar, då det är en bra investering för framtiden, om man vill leva gott - om jag förstått saken riktigt. Tydligen kan man som partiledare leva väldigt gott på övriga partimedlemmars allmosor?

En film jag såg i afton: 300

En film jag i afton såg på DVD hette kort och gott "300" och handlade om Kung Leonidas strid mot perserna vid Thermopylae. Berättelsen är som vi alla vet en av den västerländska civilisationens allra mest berömda, och har under tusentals år inspirerat människor i deras kamp mot övermakten. De 300 nobla spartanerna lyckades att hålla tillbaka hela den persiska armén, en armé som enligt legenden bestod av flera hundratusen man, vilket säkerligen är en överdrift. Tyvärr blev spartanerna förrådda av en av sina egna, men istället för att fly så valde man hjältemodigt att förbli vid sin post och kämpa in i döden. De ondskefulla perserna vann så den första sammandrabbningen, men i slutändan blev de slagna i grund. Detta ledde till den grekiska, och hela den västerländska, civilisationens storhetstid.

Hur konstigt det än kan verka så befinner vi oss i dag i ett liknande läge som det modige Kung Leonidas, grekernas största hjälte, befann sig i för 2500 år sedan: även vi är idag hotade av en övermäktig och ondskefull fiende, och även vi har idag att välja mellan att bli slavar eller att leva som fria människor; och som alltid så är rätten till frihet inget man får gratis - man måste kämpa för den, eftersom den annars tas ifrån en.

En film jag såg häromdagen

Tittade på en kul film häromdagen, "The day after tomorrow", en amerikansk blockbuster från ett par år tillbaka. Den handlade om hur den globala uppvärmningen fick till resultat ... en ny istid? Och jag måste säga att filmen var ett suveränt nytt inslag i debatten, även om den krystade slutklämmen var att vi människor helt och hållet var anledningen till att katastrofen ägde rum (pga av våra utsläpp av de livsgivande växthusgaserna); men något annat var så klart inte att vänta från en film som sponsrats av etablissemanget, och som var menad att visas för den nerdummade biopubliken, en biopublik som går på vad som helst.

Det intressanta var ändå hur människorna i filmen (precis som människorna i verkliga livet?) lurades att tro på etablissemangets propaganda; speciellt trist var det när man insåg att den vetenskapliga fakta som allmänheten hade delgivits inte var något annat än obevisade och - som det visade sig - felaktiga teorier, vilket ledde till miljoner människors död. Som vi alla "vet" så kommer den globala uppvärmingen leda till att norra halvklotet i framtiden får ett behagligt medelhavsklimat, men det kan istället bli precis som i filmen ... början på en ny istid, samma gamla istid vi har gått och väntat på i 10000 år, och som jag fick lära om i skolan, och som var läran som gällde ända in på 80talet. Att vi numera lurats tro på uppvärmingsscenariot istället, när det snarare verkar bli kallare, är något som ger mig "kalla kårar".

Ett annat perspektiv på vår tillvaro, del 2

Det är något av den här inställningen som behövs för att kunna få en förändring till stånd av vår minst sagt prekära situation: ödmjukhet inför ens öde och kall, samt en fast beslutsamhet när det gäller det världsliga arbetet. Vi inser nu att det idag inte är särskilt troligt att personer likt dessa just beskrivna återfinns i vårt land, eller i världen i övrigt - åtminstone inte i tillräckligt stort antal.

Ett annat perspektiv på vår tillvaro

Den här fina bilden hittade jag på nätet. Den ger oss lite bättre perspektiv på tillvaron, och på hur totalt obetydliga vi och våra små meningslösa liv är?

Censored News Network

De senaste dagarnas Larry King har handlat om allt möjligt, som tex: John Travoltas sons dödsfall, och Oprah Winfreys vikt-problem. Och visst är det sorgligt att höra om hur den blott 16 år gamle Jett Travolta dog, men i jämförelse med de nu nära 700 (enligt den senaste rapporten) som fått sätta livet till i Gaza, så kan man knappast motivera att spendera nästan en hel timme på hur sorgligt det är för John Travolta, när man inte ens nämner världens för tillfället överlägset största nyhet. Uppenbarligen så sörjer många amerikaner nu tillsammans med familjen Travolta. Hur många som lider med stackarna i Gaza har Larry King inte berättat för oss; kanske gör han det i morgon?

OK, kanske kan det vara motiverat att använda upp hela programtiden i Jett Travoltas fall, men att göra samma sak när det gällde Oprah Winfrey, bara för att hon lagt på sig 10-12 kg? För att göra situationen än mer absurd så hade man tom ett flertal olika experter (när det gällde bantning, depression och fysiskträning) med i programmet, allt för att söka lösa Oprahs så sorgliga tillstånd? Det är verkligen synd om henne. Hela världen - eller åtminstone hela USA - lider med henne, och hennes vikt problem. Och synd är det att kvinnans viktökning råkade sammanfalla med invasionen av Gaza. Hoppas nu bara att hon hinner gå ner några kilo den närmaste veckan, för annars kommer Obamas president-installation kanske behöva skjutas på framtiden?

Värdet av dagspressen

Här ser vi en kul bild på en person som inser det sanna värdet på våra dagstidningar: gör en pappershatt av tidningen, och ta dig sen en liten tupplur. Jag har dock lite svårt och se hur man kan sova sittande på en stol, men med tanke på hur läget i världen är idag så kanske det inte är så svårt?

I det gamla Sparta

Ett land som väst alltid har hyst stor beundran för är som vi alla vet det gamla Grekland, och då inte bara den Atenska statsstaten, utan även Sparta - det krigiska Sparta, stadstaten med de oövervinnliga soldaterna, de som aldrig gav vika och inte visste vad fruktan var. Och då Europa med omnejd sedan tidernas begynnelse har badat i blod, så inser vi varför dessa krigare än i dag vördas av våra ledare, eftersom krig är mänskighetens religion.

En fin bild från en bättre värld, och en bättre tid: Dionysos tid

Nog var det bättre förr ändå, när man kunde segla ut på havet - utan bekymmer och utan ännu mer bekymmer, som det är idag. För idag är vi dränkta i elände, och vart man än vänder sin blick så ser man mörkret dra in mot kusten. Vad vi nu behöver mer än någonsin tidigare är för Dionysos, eller någon av hans fränder, att segla in till vår hemmahamn för att där dela med sig av sin visdom och bjuda oss på det goda vinet, så att vi slipper det sura och förgiftade vatten vi nu tvingas dricka.

1453

Insåg precis att det var tisdag idag. Såvaddådå? Jo, tisdag är ju sedan en tid tillbaka den dag då jag brukar posta ett nytt inlägg i min serie om stora förnekare. Men då jag idag inte har förberett ett nytt inlägg, så tänkte jag istället dra igång en ny följetong: intressanta årtal. Dagens årtal är 1453. Det fina med den här serien är att man lätt kan göra den till en "gör det själv serie"; och det är vad jag gör med dagens inlägg. Allt den som är intresserad av 1453 behöver göra är att googla in de 4 siffrorna och ta reda på vad det hela handlar om. Året är ett av historiens allra mest berömda/ökända, så vad som hände då vet ni så klart redan ändå?

Bankväsendet: en "Stor Lögn"?

Är det verkligen på det vis som många tycks tro, att världens alla centralbanker gemensamt arbetar för sina ägare istället för de länder vilkas ekonomi de är satta att sköta? I så fall har politiken nu spelat ut sin roll. Att USAs egen centralbank sköter sig själv, utan att ta hänsyn till kongressen, är ett välkänt faktum? Att då ta steget vidare till att även inkludera världens övriga centralbanker är inget ologiskt steg, utan snarare det enda logiska steg som finns kvar att ta. Detta betyder vidare att inga politiker längre har någon reell makt, eftersom deras egna löner i så fall betalas ut av ägarna till dessa centralbanker, och som vi alla vet så måste man lyda den man är anställd hos. Våra egna politiker arbetar i så fall inte för oss, utan för det internationella bankväsendet.

Så vad betyder det rent konkret? Svar: om vi inte gör det som vi blir uppmanade till att göra av bankernas ägare så kommer våra lån att börja återkrävas, och som vi alla vet så kan vi här i Sverige (precis som i alla andra länder) inte betala dem tillbaka. Vi befinner oss därför under konstant utpressning från det internationella bankväsendet, vilket inte känner någon samhörighet med något enskilt land, utan enbart känner samhörighet med ägarna. Vi kan då bättre förstå varför våra politiker är "tvungna" att utföra alla nya EU-direktiv som skickas till Stockholm.

Ett problem som inte kan lösas med hjälp av pengar

Ett problem som inte kan lösas med hjälp av pengar kan därför enbart lösas utan hjälp av pengar, och ett sådant problem är klimathotet. Inga pengar i världen kan få Arktis is att sluta smälta. Inte ens om vi allesammans teleporterade bort oss själva till en annan planet i 100 år så hade Arktis is slutat att smälta, eftersom vår egen kära sol är orsaken till att isen smälter - och att den bildas igen. Och inga pengar i världen kan heller få Solen att sluta skina på oss, precis hur den vill. Vi är att likna vid myror, eller kanske snarare vid små obetydliga mikroskopiska organismer, inför Solen; så vad vi tycker och tänker om saker och ting bryr sig inte Solen om, inte det minsta.

Tydligen så var hela Jorden en gång täckt av is (något jag såg i ett vetenskapsprogram på TV för ett par år sedan). Fenomenet kallades "Snowball Earth", om jag minns rätt. Och gissa vad som hände? All, eller åtminstone nästan all, is smälte bort igen, och allt blev därefter bara helt och hållet helt prima, och helt hur bra som helst - utan att någon betalade in ett enda öre till någon organisation för att så skulle ske. Vår planet är en del av ett oändligt kosmos, och långt mycket viktigare - och visare - än oss; och Moder Jord står över bankväsendet, och tur är väl det.

2 olika typer av problem

Enligt CNNs ekonomiska expert så har vi 2 olika typer av problem här i världen: vi har dels de som kan lösas med hjälp av pengar, och dels de som inte kan lösas med hjälp av pengar. Den ekonomiska krisen kan tydligen lösas med hjälp av pengar. Synd bara att det inte finns någon som har några pengar för tillfället? Om du tycker det låter en aning pessimistiskt så kanske det är bäst att inte börja tala om problemen som inte kan lösas med hjälp av pengar? Men om man är optimistisk så är problemen som inte kan lösas med hjälp av pengar nyckeln till att lösa även problemen av den andra sorten, och detta kan man göra, gott folk, genom att fortsätta att vara optimistisk samt godhjärtad, eftersom inget ont i slutändan kan drabba en god människa.

Är "The Fed" en privatägd bank?

Tillbringade ett par timmar på You Tube i afton, och tänkte att det kunde vara intressant för er, kära läsare, att höra vad Ron Paul har att säga till The Feds chef, Ben Bernanke. Dr Paul beklagar här inledningsvis det sorgliga faktum att The Fed numera (som alltid?) sköter sina egna affärer, utan att låta Kongressen få ta del i vad som pågår. Om den amerikanska centralbanken är privatägd - vilket den tycks vara - så vad betyder det för USA och för övriga världen? Att det är mindre bra för oss, inser vi säkert alla, eftersom den som kontrollerar bankväsendet är den som bestämmer.

Tillhörduetablissemangettest1

Här är ett litet test till dig som känner dig lite smått irriterad på etablissemanget, eller det som du tror är etablissemanget.

Om du blir irriterad av några av mina inlägg här ... och anser att de borde tas bort från Blogger och Cyberspace ... så är du en tvättäkta medlöpare till etablissemanget och allt som de står för, kanske utan att ens veta om det?

Är det försent?

Att studera historia handlar inte enbart om att lära sig en massa årtal, och namn på kungar och politiker; det handlar om att se de stora skeendena: de stora cyklerna vilka ger varje tidsepok sin egen speciella prägel. Med jämna mellanrum upprepas samma gamla misstag, men i dagsläget är det risk att inga mer misstag kommer att begås, eftersom folk nu verkar vara totalt bortgjorda och blint tror på vartenda ord som etablissemangets profeter kommer med. Tyvärr så blir dock konsekvenserna av stora lögner, när det slutligen avslöjas, alltid stora och kostsamma; och då ett stort antal människor, inom en rad olika områden, nu sätter hårt mot hårt mot etablissemangets propaganda så är avslöjandets tid snart vid handen, men antagligen inte tillräckligt snart, då det alltid infinner sig en tid när det är för sent även för sanningen att komma fram, och vid en sådan tidpunkt befinner vi oss nu - antagligen?

Vikten av historia

Alla som är oförstående inför dagens prekära situation borde studera lite historia, eller rättare sagt, studera mycket historia; för den som gör så inser snart att ingenting förändras: våra ledare förblir inkompetenta, och lögnerna förblir omfattande. I dagens värld är det dock, som vi alla säkert förstår, inte längre svärd och spjut som används vid kris-situationer, vilket medför att konsekvenserna av våra ledares beslut kommer att bli katastrofala för oss alla, och i slutändan beror detta helt och hållet på deras lögner och på vår oförmåga att genomskåda dessa lögner i tid.

De som jämför dagens politiker med fascister är inte helt fel ute, något som bevisas av politikernas behandling av medborgarna och deras rättigheter i FRA och Ipred frågorna. Den som kan sin historia vet att vad makthavare fruktar över allt annat är den egna befolkningen, och han förstår även att man av den anledningen är beredda att göra vad som helst för att hålla dem i okunskap om vad som egentligen pågår. Av den anledningen ger de oss bröd och skådespel för att hålla oss lugna, vilket har funkat bra framtills nu, men nya tider kräver nya former av pacifisering och passivisering och det är där de nya formerna av övervakning kommer in. Vad vi än hittar på här i Sverige så kommer dessa lagar att drivas igenom, då EU vill så. Vi bor därför inte längre i en demokrati. Så vad bor vi nu i för samhälle egentligen? Min personliga syn på saken: Vi vill inte veta svaret.

Om att vara en politiker

Våra politiker är tyvärr inte experter på någonting - förutom att vara politiker. De vet inte mer om hur saker och ting förhåller sig i världen än vem som helst, men trots det så uttalar de sig med bestämda ordalag om frågor av det mest skilda slag, inte sällan även när det gäller synnerligen allvarliga saker som berör oss alla, typ klimatet. De har ingen utbildning i ämnet men lyckas ändå att framstå som experter, och vi - de klantskallar vi är - går på det. Konsekvenserna kommer att bli olustiga - för oss alla.