Läste häromdagen att någon menade att informationskriget nu var förlorat. Hemska tanke. Efter att ha läst det blev jag en aning nedstämd. Personen som skrev det var nämligen någon som kämpat länge och hårt i denna kamp, så att läsa hans dystra profetia var allt annat än upplyftande. Han skrev att informationskriget inte bara var förlorat, utan påpekade vidare att vi nu inte längre har något annat val än att förbereda oss för ett liv i en värld där vårt inflytande drastiskt har minskat - kanske rentav upphört helt och hållet?
Men kan det verkligen vara så illa? Har vi verkligen inte längre någon reell möjlighet att lyckas göra sanningen hörd i media? För om det är på det viset så betyder det att vi nu i praktiken lever i en tyranni, och det kan väl ändå enkelt konstateras vara ett felaktigt antagande, eftersom våra politiker ännu till synes arbetar vidare som vanligt - inom sina respektive block - och som de vänliga-fiender till varandra de alltid har varit.
Efter att ha begrundat det hela en stund så drog jag dock slutsatsen att ... det antagligen är sant: Kriget är förlorat. Så vad betyder det rent praktiskt? För gemene man? Ingenting. Han kommer inte ens att förstå vad det är som har skett.
Men kan det verkligen vara så illa? Har vi verkligen inte längre någon reell möjlighet att lyckas göra sanningen hörd i media? För om det är på det viset så betyder det att vi nu i praktiken lever i en tyranni, och det kan väl ändå enkelt konstateras vara ett felaktigt antagande, eftersom våra politiker ännu till synes arbetar vidare som vanligt - inom sina respektive block - och som de vänliga-fiender till varandra de alltid har varit.
Efter att ha begrundat det hela en stund så drog jag dock slutsatsen att ... det antagligen är sant: Kriget är förlorat. Så vad betyder det rent praktiskt? För gemene man? Ingenting. Han kommer inte ens att förstå vad det är som har skett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar