Att vi här i väst tjänar alldeles på tok för mycket pengar för vårt arbete är något som man länge har velat få bukt med, men hur? Att samma arbete kan utföras i Kina och Indien till en bråkdel av priset det kostar här känner vi alla till. För tillfället tjänar vi på affären, men hur länge kan den ekonomiska obalansen hållas igång? Kinas ekonomi kan inte hållas i schack hur länge som helst. Nya intäkter behövs till vår redan svårt pressade ekonomi, och dessa intäkter kommer inte oväntat att komma från oss - via vårt arbete.
De stora lån som nu delas ut till krisdrabbade banker och andra företag måste återbetalas och enda sättet detta kan ske på är via ökade skatter. Det blir sålunda mindre kronor i plånboken för oss alla den närmaste tiden (läs åren), kanske även mer arbete - eller rättare sagt, längre arbetsdagar - för samma eller mindre lön. Men dagens ekonomiska kris är bara en av en lång rad framtida kriser där nya statliga lån alltid kommer att vara enda lösningen. Nya lån betyder så klart högre skatter, vilket i sin tur kommer att leda till nya lån, då pengarna aldrig kommer att räcka till ändå - eftersom vi har mindre pengar att spendera i affärerna, vilket leder till sämre tider för affärsidkarna, vilket leder till mindre intäkter till Staten, vilka då måste knacka på hemma hos oss igen för att be oss att betala lite mer, vilket leder till ... jag tror ni fattar galoppen? Vi befinner oss i vilket fall som helst i en lånekarusell extraordinär och en nedåtgående spiral där Väst (EU) från och med nu sakta men säkert kommer att försvagas för varje år som går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar