Att Anders Borg tydligen inte är en vän av idén att Staten ska belåna sig i onödan var något jag läste i en av dagens nätblaskor under dagen som idag är. Kanske har han fått en snilleblixt, kanske har han insett något av otrolig vikt, kanske borde han få nobelpriset i ekonomi? Att ett land av Sveriges kaliber överhuvudtaget ska behöva ha några skulder är snudd på skandalöst: ett av världens rikaste och mest civiliserade länder belånat upp över öronen! Farorna med att låna pengar är som vi alla vet många, för det mesta så är det heller inte ens nödvändigt att försätta sig i skuld, men trots det så är nästan alla världens länder numera skuldsatta. Hur det kan komma sig, och vilka som tjänar på affären, är ett av vår tids stora olösta mysterier.
Att låna pengar är lite grann som att gå till Solvalla och spela på hästarna där. Du kan aldrig säkert veta om du kommer att vinna på affären, och ju större odds som hästen du satsar på har, desto större blir risken att du kastat dina pengar i sjön. Det är inte så illa så länge som du spelar med dina egna pengar, men som vi alla vet så kommer det i alla spelares liv tidpunkter när man börjar att spela för att överleva, och det är då det blir farligt - och i det läget befinner vi oss nu. När vi tar ett lån så medföljer alltid risker, men för den som lånar ut pengarna är riskerna få, då de som säkerhet för lånet har våra tillgångar. Att Anders Borg nu tycks ha insett att vi genom att belåna oss ännu mer riskerar att förlora våra inhemska tillgångar - då de är säkerheten som gör att lånen kan beviljas - gör att vi nu kan se en liten ljusglimt i mörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar