tisdag 16 december 2008

Är politik en vetenskap?

Frågan i titeln kan tyckas underlig, men om vi funderar på saken så inser vi att politik inte är en vetenskap utan snarare en form av skådespeleri. Det finns tex ingen examen man kan ta för att bli politiker, och inget universitet där man kan utbilda sig till minister vid. Så vad betyder det: att våra politiker är outbildade? Ja, just det, det är precis vad det betyder det: våra politiker är outbildade, och dessutom ofta obildade - åtminstone i ämnena politik resp mänsklighet. Så kanske det inte är så konstigt att de gör precis vad som faller dem in, eftersom det inte vet bättre, då ingen har gett dem en tentamen i ämnet politik. Att det här är illa för oss förstår vi ju var och en?

Tänk dig tex in i följande scenario: du är allvarligt sjuk och behöver opereras; när du kommer till sjukhuset så får du reda på att den som ska utföra operationen på dig är en "läkare" utan läkarexamen. Hade du låtit den personen använda skalpellen på dig? Tror inte det? Hade det spelat någon roll om han/hon varit världens trevligaste person? Tror inte det, eftersom ditt liv står på spel?

Eller tänk dig att du ska åka till London på semester, och när du bordar planet så står piloten där och förklarar för dig att han inte har något flygcertifikat? Hade du gått ombord? Tror inte det? Hade det spelat någon roll om hon/han varit världens trevligaste person? Tror inte det, eftersom ditt liv står på spel?

Precis så är det idag? Våra politiker är inte mer politiker än vem som helst, och kan inte mer än vem som helst, ändå så låter vi dem fatta beslut av yttersta vikt - som rör oss själva, våra barn och våra barns barn. Inte konstigt att gamla skutan Sverige håller på att kantra.

Att situationen när det gäller våra outbildade politiker är på både gott och ont är dock konstigt nog en liten ljusglimt i mörkret, då vi kan hoppas på att andra outbildade - men förhoppningsvis bättre - personer kan få ordning på skutan igen. Men även det är bara en tillfällig lösning - i bästa fall. I slutändan så är det nämligen någonting utöver det vanliga som krävs för politiker-jobbet, något som - tyvärr för oss idag - av allt att döma är frånvarande i dagens politikers hjärtan.

6 kommentarer:

MJV sa...

m-hm. det bor en lite elitist här tror jag? är det bara de vise männen (eller kvinnorna) som skall få styra? Det är ju rätt så självklart, tycker jag att vi inte har en speciell "politikerlinje" i utbildningssystemen, det vore verkligen att be om problem. Vad skulle de läsa där? Det finns ju också, som du säkert vet, högt utbildade människor som inte kan första bokstaven i "medmänsklighet". Det har nämligen väldigt lite med akademiska examina att göra. Och nog finns det såväl ministrar som riksdahsledamöter med akademiska examina.
I en demokrati är det ju meningen att politiker skall representera befolkningen. Det är ju politikerna som är folkets uppdragstagare, och inte tvärtom (vilket ju stundom tycks glömmas bort). För det är ju som du säger: politik är ingen vetenskap, politik är ideologi, i brist på bättre ord. Politik är det som händer då en större grupp människor i en kommun, en region eller stat (osv.) måste komma överens om hur samhället skall utformas: vilka spelregler som skall gälla, vad som är lagligt och brottsligt... Politik och i synnerhet demokrati är ett sätt att administrera makt. Sedan kan man ju vara kritisk till just den politk som ör tillfället förs, och de politiker som är satta att utföra uppdraget.

AJ sa...

Svar på frågorna: självklart ska enbart "de vise männen"( eller kvinnorna) få styra). Vi vill väl inte att personer som George Bush, som nätt och jämt kan stava, ska bestämma över oss?
Att det är självklart att de inte har någon form att utbildning (eller genomgått någon form av godhetstest) håller jag inte med om, eftersom det öppnar vägen för onda personer att ta makten, så på något sätt måste dessa personer sållas bort innan de får toppositionerna?
Tidigare skötte oppositionen den biten - genom att hålla koll på motståndarna - men nu när båda blocken i princip för samma politik, och gör precis allt som EU säger, så sätts ingen press på våra ledare längre, annat än från Bryssel.
Att Politikerna "glömt bort" att de är folkets uppdragstagare har du naturligtvis rätt i, men bara om man byter ut orden "glömt bort" mot "struntar i". Det är denna sorgliga utveckling mot totalt medborgarförakt som är problemet. Och det värsta är att man inte kan avhjälpa problemet längre genom att rösta om saken, eftersom den andra sidan nuförtiden är precis likadan? Så när du säger att politik är ideologi, så måste man nu fråga sig vad det betyder när båda blocken tycks ha identiska ideologier?

MJV sa...

det vore ju förstås den bästa av världar att de som styr (=har mest att säga till om) samhället är de som både är de mest lämpade för uppgiften samt godast och klokast. men i en demokrati är det ju fritt för (i princip) alla att kandidera till politiska poster och vem skall bestämma vilken godhets- eller vishetsskala man skall tillämpa och gå efter i dina test? Det enda resten kan göra är att välja eller låta bli att välja olika kandidater - så länge vi talar representativ demokrati. Sedan finns det ytterligare ett problem med resonemanget och det är att makt (i sig) har en tendens att korrumpera. Därför skall inte den övergripande och avgörande makten överlämnas åt ett fåtal personer. De kan vara ldrig så visa och goda då de träder till makten - ohotade på den positionen kommer de med största säkerhet förändras. och jag själv hör till dem som tror att det är farligt att det stora flertalet sitter och väntar på "den starke ledaren". Demokratin måste förstås "flytta ner" i större utsträckning till markplanet. Det finns ju ingenting som säger han eller hon som står på golvet och monterar bilar eller liknande skulle vara sämre skickad än en professor i genetik att avgöra vad som är bäst för samhället såväl som för individen. Eller?
Problemet idag, när det gäller politik, är att det inte längre handlar om viljan att forma och ändra (då det behövs) samhället efter de olika intressen och behov som ryms där, utan om marknadsanpassning och ängsligt regelföljande. Och det här skriver du ju om själv när du pekar på problemet att de nationella politikerna ständigt hänvisar till Bryssel (ofta helt obefogat) då de måste ta obekväma beslut. Utvecklingen har också gått emot en politik som är mer uppbyggd som "Idol" och liknande ring- och -rösta- program. Medborgarna har genom denna politiska avpolletering degraderats till en knapptryckande soffpotatis. Och det är nog väldigt otillfredsställande för de allra flesta om man verkligen ställer frågan till dem.

AJ sa...

Detta är som du säkert vet ett av filosofins största och mest diskuterade problem: hur man ska avgöra vem som ska ska få bestämma och vilket typ av system som är det bästa. Att ingen ännu har lyckats lösa problemet är tyvärr sant, eftersom vi nu hamnat i en krissituation. Varför tror du att tex att Piratpartiet uppstått (är inte medlem, men sympatiserar med dem ändå en smula). De har insett att ingen förändring längre kan komma tillstånd på den gamla vägen. Vi kan således inte längre leva i en demokrati. Någonting är allvarligt fel, annars hade det partiet inte startats. Visst kan det vara på det viset att Sveriges medborgare vill ha det på det här viset, och då är det inte längre så mycket att orda om saken. De har sagt sitt. Min personliga uppfattning är att det inte går att ändra på situationen längre ändå, inte ens med nya partier. I övrigt så håller jag med dig om i stort sett allting. Tack för dina kommentarer.

MJV sa...

jag tror inte - egentligen- att det stora flertalet vill ha det "på det här viset". jag tror det finns många som känner samma frustration som den du ger uttryck för. den bästa metoden - även om man anser att bjälkarna i systemet börjat ruttna - är nog ändå kollektiv handling - dvs organisering. precis som Piratpartiet, alltså. annars är det väl bara revolution som återstår? :)

AJ sa...

Du har naturligtvis helt rätt i att den bästa och enda metoden som vi har är att använda politiken till vår egen fördel, kanske via Piratpartiet, men även genom att arbeta sig upp inom de etablerade partierna. Det är den enda revolution som är möjlig, alla andra former av revolution hade enbart lett till total olycka för oss alla, eftersom det är Eu/Nato som har alla vapen. Men med EU konstruerat på det vis det är, så är och förblir våra inhemska politiker inget annat än regionalpolitiker, totalt underställda Bryssel. Men att protesterande människor, utan vapen, kan skaka om etablissemanget har vi nyligen fått se i bla Grekland. Kanske kan den typen av mindre vapenlösa revolutioner få ordning på läget igen.:)