måndag 15 december 2008

Noa och Syndafloden, del 4 (eller möjligen del 5, beroende på om man räknar in You Tube filmen som en egen separat del (den blir i så fall del 4))

När jag tittade tillbaka på mina senaste inlägg så noterade jag att det var ett tag sedan jag skrev ett rent vetenskapligt dito, så av den anledningen - och pga att min blogg ligger i vetenskapskategorin - så kommer nu den fjärde, och förhoppningsvis sista, delen i min serie om Noa och Syndafloden:

När vi lämnade Noa och hans familj så återstod alltjämt en fråga - vart tog vattnet vägen? Så det ska vi nu försöka reda ut. Det finns 2 alternativ: Antingen försvann det tillbaka upp i rymden igen, eller så rann det ner i Jordens inre. Båda svaren ter sig vid en första anblick som totalt vansinniga, men då detta är ett totalt ovetenskapligt tanke-experiment så är alla möjligheter möjligheter - tillskillnad från etablerad och statligt subventionerad vetenskap där enbart det som är PK är möjligt. Vilket handikapp man ger sig själv.

Nåväl, för att återgå till vattenproblematiken så finns det bara ett logiskt svar: Om vattnet - som vi utgick ifrån - verkligen kom från rymden, så kom det till vår planet för att stanna - och inte för att dunsta iväg ut i rymden igen. Med detta konstaterande har vi kommit en bit på väg, då vi nu vet att vattnet förblev här hos oss. Frågan då är: var är allt vattnet nu? Vi vet att havsnivån idag är betydligt mycket högre än vad den var för 12000 år sedan, men enligt Noas berättelse så täcktes ju även alla världens bergtoppar av vatten. Och det är detta som är det stora problemet.

För att lösa det så måste vi, antingen ta avstånd från texten, eller bli än vansinnigare och nästan gå helt över gränsen även för det ovetenskapliga. En helt annan vetenskap måste därför användas: den hyperovetenskapliga. Turligt nog är jag även hedersdoktor i den. Men då teorierna vilka nu måste till övergår det som ett normalt fungerande intellekt bemäktar med att avhöra, speciellt en vit måndagskväll, så väljer jag istället att tacka för mig för i afton. Men till den som alltjämt är nyfiken på den hyperovetenskapligavetenskapens lösningar på gåtan så har jag ett avslutande litet tips; fråga ett barn i närheten, om det finns ett tillgängligt, då dess teorier ofta kan slå en med häpnad.

Inga kommentarer: