En promenad genom parken

I går eftermiddag så tog jag mig en liten promenad i den närbelägna parken. Det var fint väder och luften var klar och frisk. Vid en bänk, som var placerad på en fin plats där utsikten över parken var strålande, så slog jag mig ner. I bortåt en kvart satt jag där i stillhet och njöt av skådespelet framför mig: gräs, träd, fåglar och vackra vita moln som sakta rörde sig över himlen. Den friska luften var ett riktigt livselixir, och varje andetag fyllde upp mig med kraft och fick mig att bli helad från alla de småkrämpor som vi alla dras med. Finns det något bättre här i världen än ren frisk luft? Tror inte det. Och den som har tillgång till den rena friska luften, samt det rena friska vattnet, är tveklöst en mycket lyckligt lottad människa.

Vargens dilemma

Under tusentals år så har vargen varit ett hatat djur av den stora grå massan, mest beroende på oförstånd. Kanske har någon enstaka olycka inträffat någongång, men långt mycket troligare är väl ändå möjligheten att man gett vargen skulden för en hel del mord som vi människor själva utfört? För vem kan bevisa motsatsen? Hur det än ligger till med den saken så var det något annat som slog mig efter att ha läst en synnerligen intressant artikel i BLT om våra vänner vargarna. Läs själva här.

Det jag plötsligt insåg var det här: då vi nu vet att vargen inte är farlig för människan så behöver den svartmålas ändå, och anledningen därtill är att den är bad business. Varför? Jo, ju fler vargar vi har här i landet desto färre älgar finns det för våra jaktlag att fälla; och då vi idag har 265000 jägare, som löser nya jaktkort varje år, och som årligen köper vapen, ammunition och allehanda andra jaktprylar till mångmiljon-belopp, så inser vi säkert vilken otroligt stor affärsverksamhet detta är. Av den anledningen så måste vargen offras. För varför ska man låta ett djur fälla tiotusentals älg och annat vilt i våra skogar gratis, när man kan låta jägare betala ordentligt med kosing för nöjet? Vargen är mao ett skadedjur ... för våra jägare och jaktindustrin.

Molly Sandén: en ny stjärna tänds

Visst var det kul att den unga (16 år) tösen Molly Sandén tog sig till finalen i Globen? Hennes låt var suverän och hon sjöng helt fantastiskt. BWO hade inte mycket att sätta emot och får nu försöka ta sig vidare via Andra Chansen, något som inte blir lätt. EMD, som tog den andra Globen-biljetten, hade turen att slippa möta Molly i duell, men i finalen så kan de 3 grabbarna inte gömma sig längre, och de kommer då att åka ut fortare än kvickt, för jag ser nu ingen som kan hota det nya stjärnskottet, inte ens Måns - eller H.E.A.T...:) Fröken Sandén är helt enkelt alldeles för bra: hon kan sjunga, är väldigt söt och charmig, har en mycket bra låt (som redan är en klassiker), och verkar dessutom vara totalt utan nerver. Mitt tips är sålunda att Molly Sandén tar hem finalen i Globen, och att hon gör så i utklassningsstil? Kan inte vänta:)

I kväll håller jag på Mikael Rickfors

I afton när jag tittar på Melodifestivalen så kommer jag att hålla tummarna för Mikael Rickfors. Det finns alltför mycket genetiskt framtagen popmusik, med alltför många vackra unga stylade popsnören, för min smak. Av den anledningen så känns gamle Herr Rickfors som en frisk fläkt. Hans låt är dessutom rätt så bra och nog behövs det ett ordentligt rocknummer i finalen?

Dags för en paus?

Till de som ev brukar titta in här ibland och undrar varför jag inte skriver särskilt mycket nuförtiden, så beror det bla på tidsbrist. Jag är helt enkelt upptagen med annat. Förhoppningsvis så kommer jag snart att börja posta dagliga inlägg här igen vad det lider, men kan inte lova att så kommer att ske ... och handen på hjärtat så känns det som om den här bloggen kan ha gjort sitt? Lite sporadiska inlägg lutar det nog åt att det blir framöver ändå. Ha det fint i alla fall:)

Melodifestivalen: kort reflektion över resultatet

Tyvärr så var såväl Markoolios som Måns låtar alltför svaga för att kunna gå vidare, men då den sistnämnde hade sin stora supporterskara i bakfickan så tog han, mycket oförtjänt, den ena av direktbiljetterna till Globen. Killarna i Heat tog den andra Globenplatsen, helt på grund av en stark låt och mycket bra sångare. För mig så var dock den starkaste låten Amy Daimonds "It's my Life". Den kommer naturligtvis att ta sig till finalen den med, och väl där så kan vad som helst hända. För mig, så här långt i alla fall, så är det den enda låt som har en reell chans att vinna även i Moskva, speciellt med tanke på att Amy är en så ung och söt (anses det) tjej. I övrigt så kan man tillägga att även Lili & Sussi hade en rätt så stark låt, men längre än till Andra Chansen kommer man inte?

Melodifestivalen

Har de senaste dagarna haft lite svårt att skriva nya inlägg här på bloggen. Det är ju så mycket annat som pockar på uppmärksamhet här i världen, och att sitta och hänga vid datorn dagarna i ända är väl inte världens bästa sysselsättning kan tänka? Ser dock fram emot kvällens Melodifestival, en tävling jag alltid varit lite svag för, inte minst pga av att den är så himla svensk. Att någon ska kunna hota allas vår Måns är så klart omöjligt, men kanske kan någon hota Markoolio när det gäller den andra direktplatsen till Globen. Detta får vi självfallet inte hoppas, för utan den gode Marko så sjunker underhållningsvärdet ordentligt. Men innan jag slår mig tillrätta framför dumburken så måste jag ut och handla lite förnödenheter, kanske blir det även lite lördagsgodis (som jag ska försöka spara till i kväll) då jag varit rätt så snäll denna veckan.

Måns: charmören

Har alltid gillat Måns. Han är så himla trevlig, och ett riktigt proffs ända ut i fingerspetsarna. Om han vinner den svenska finalen, så kan han mycket väl bli en internationell storstjärna. Han har allt som krävs.

Verona "La Musica"

Här är en superlåt med Verona från Melodifestivalen 2007 som totalfloppade, precis som den lika suveräna "Live Forever" med Magnus Carlsson, och inte ens tog sig vidare till Andra Chansen. " Klassiska danslåtar rör det sig dock om i båda fallen. Hur kan man annat än älska Melodifestivalen? Och tänk om Måns floppar på Lördag? Inte kan det väl hända?

Ryska nationalsången i vatten

Här ser vi en liten video från Masaru Emotos Webbsida, där han visar hur vattenkristaller bildas till den kanske vackraste nationalsången av dem alla - den ryska. För den som vill se hur några andra nationalsångers kristaller ser ut så är det bara att klicka här. Tack Arne för att du tipsade mig om den här otroliga mannen och hans arbete.

I Love You

Här ser vi vad som händer med vatten som blivit omgärdat med kärleksfulla tankar, vilket fick den vackra kristallen i bilden att bildas. Så här står det om saken: "The crystal from the water has been exposed to the words I love you." Läs mer om detta fascinerande fenomen på Masaru Emotos Webbsida.

Dagens rovdjur: isbjörn

Det fina med att ha sin egen blogg är att man kan göra lite vad man vill, och då jag de senaste dagarna inte har orkat posta de 2-3 inlägg/dag som jag brukar göra, så väljer jag återigen att visa er en fin isjörnsbild. Den här gången ser vi en vinterbadare som inte går av för hackor. Det mest fascinerande är dock att fotografen av allt att döma enbart befinner sig ett par meter från isbjörnen, antagligen på en mindre båt?

Olika musikstilar: Melodifestivalen

Hörde den här låten på radio häromdagen: Sonja Aldéns "För att du finns". Tyckte aldrig om den när det begav sig, men när jag hörde den nu på nytt så slog det mig hur otroligt vacker melodi det är. Tänk hur fel man kan ha?

Vår på gång?

Visst kan det tyckas en aning tidigt att ropa hej till våren, men när vi nu definitivt går mot ljusare tider, och befinner oss i mitten av februari (nästan), så kan man väl ha rätt att få önska våren välkommen? Är visserligen en stor vän av vintern, och tycker även om snö, men då allt har sin tid så tycker jag nu att det ska bli kul med lite mer värme framöver. Men som vi alla vet så håller ofta vintern i sig ända fram i april, envis som den är, så risken finns att vi får vänta på vårvärmen ett tag till.

Dagens rovdjur: isbjörn

Då jag alltjämt har lite svårt att komma på något vettigt att skriva så tänkte jag lägga in en fin bild. Isbjörnar är alltid kul att titta på (mindre roligt att träffa?). Finns det något rovdjur i världen som har det bättre egentligen? De har oändliga områden att röra sig över, och - det bästa av allt för dem - de behöver så gott som aldrig träffa några människor - det farligaste och mest hänsynslösa rovdjuret.

Melodifestivalen: Göteborg

I brist på annat så tänkte jag att det kunde vara kul att skriva lite om Melodifestivalen. Hade först tänkt lägga in ett nytt inlägg i min serie om olika musikstilar, men då Melodifestivalen onekligen är en alldeles egen musikstil, åtminstone som fenomen sett, så känns dagens skrivövning motiverad. Jag har dessutom alltid varit lite svag för tävlingen, speciellt den svenska, och när man tittar tillbaka på tidigare tävlingar så inser man strax att nästan alla våra stora artister deltagit vid minst ett tillfälle. Tävlingen är nuförtiden bland det svenskaste vi har, och enbart av den anledningen så gillar jag den skarpt. Europafinalen tycker jag dock vi borde dra oss ur. Den är totalt ointressant. Och tiden då man som vinnare kunde göra sig ett namn i Europa är för länge sedan förbi.

När det sedan gäller själv tävlingen så måste jag säga att det var ett synnerligen svagt och trist startfält, inga klassiker bland bidragen - långt därifrån. Att Alcazar gick vidare var det inte så mycket att säga om. Samma sak kan man även säga om Emilia. Överraskande var däremot att Marie Serneholt floppade. Hennes låt var inte sämre än någon av de andra. Vid sidan om dem så var Caroline af Ugglas soullåt den enda udda låten, och den gick välförtjänt vidare. Ingen av deltagarna från Göteborg kommer dock att göra väsen av sig längre fram, för nästa vecka så bjuds vi på Markoolio och Måns - hela tävlingens storfavoriter. Har de bara någorlunda bra låtar så kommer dessa 2 giganter att göra upp om första platsen i Globen om ett par veckor?

Den gudomliga drycken vatten

Det finns mycket som vi kan lära oss från våra vänner djuren, men inte så mycket som djuren kan lära sig från oss. Visst, visst så kan vi lära hundar, katter, papegojor, sjölejon och elefanter en hel del tricks, men att lära dem att läsa eller förstå det talade ordet - förutom enstaka ord - är inte möjligt, eftersom deras hjärnor inte har förmågan till det. De flesta djur har i alla fall en medfödd respekt för oss människor och denna respekt är vad som möjliggör för oss att lära dem vissa färdigheter. Men att det är något visst med oss människor känner vi alla till, och många djur tycker av den anledningen om att befinna sig i snälla människors sällskap, eftersom de ser på oss som gudar. Och att vara bland oss påverkar dessa djur på ett positivt sett, något som vi alla kan se med egna ögon i isbjörnsfilmen jag postade för en tid sedan, där fullvuxna isbjörnshannar mår hur bra som helst där de, vilda som de är, får vila ut i goda människors sällskap...

Insåg precis att jag nu helt har lämnat ämnet för det här inlägget, som var tänkt att handla om den gudomliga drycken vatten, och av den anledningen vill jag nu snabbt redogöra för vad vi människor kan lära oss av djuren: Den kanske allra viktigaste lektionen de ger oss är att dricka vatten - livets dryck - och inget annat, för alla djur gör så, och inte kan väl alla världens djur ha helt totalt fel? Vatten är i sanning den gudomliga drycken, så varför hörsammar vi inte djurens uppmaning till oss? Är själv inte en stor vän av vattendrickande, kanske beroende på att allt jag kan erbjuda mig själv på den fronten är kranvatten, och kanske är det anledningen till att vi måste blanda så många olika ingredienser i det som redan är perfekt?

En annan fin björnbild

Titta på den här fina nallebjörnen. Bilden är som vanligt tagen från Rovdjurscentrets suveräna bildarkiv.

Varför jag följer bloggar som Klimatbluffen?

Jag förnekar inte att världen blir varmare eller kallare, eftersom jag som lekman i ämnet inte har den ringaste aning om hur det egentligen ligger till. Jag är dock mycket väl insatt i hur vår värld fungerar på det politiska planet, och inser numera direkt när man från politikerhåll lägger ut dimridåer för folket, och det är vad man nu gör när det gäller klimatfrågan. Alla vi som läser de stora bloggarna när det gäller det sk klimathotet vet om hur detta ämne censureras å det grövsta av media. Det är så att man häpnar och nästan måste nypa sig själv i armen, för att försäkra sig om att man inte drömmer. Jag har nu för länge sedan sluta nypa mig själv, eftersom jag vet om att det inte är en dröm: censureringen av detta ämne sker på riktigt - här i Sverige, och i resten av världen.

Vår yttrandefrihet är således under attack från våra egna politiker, och av de som äger våra tidningar. Sorgligt men sant. Och vad klimathotet i slutändan handlar om är att införa nya skatter på oss alla, 6 miljarder människor, och det för ett hot som kanske inte ens finns? De flesta människor inser inte att en mycket livlig debatt pågår bland vetenskapsmän i detta ämne, en debatt som inte på långa vägar är avgjord. Tyvärr så litar folk blint på politikerna, i alla lägen, och de har nu slutat tänka efter själva. Av den anledningen så har jag börjat engagera mig lite grann i den här frågan, bla genom att lämna lite kommentarer på bloggar som Klimatbluffen, och genom att skriva egna små inlägg om saken här på min egen blogg. Låt mig slutligen tillägga att vatten är och förblir livets dryck:)

Varför vi skriver (del 2)

Som vi alla vet så är 99 procent av alla bloggar endast ett tillhåll för de närmast sörjande, dvs det är så gott som inga som läser dem. Och inga pengar tjänar man heller på bloggandet. Det hela är egentligen totalt ologiskt, och snudd på sinnesjukt. Så varför bloggar vi när vi kunde använt tiden till så mycket annat bra? Tänk tex på alla fina TV-program vi missar genom att hänga framför datorn i flera timmar varje dag? Nu är jag visserligen en radiomänniska, och föredrar att lyssna på musik - eller intressanta program på radio - istället för att sitta i timmar framför dumburken som en zombie. Det fina med radion är att man kan ha på den medan man jobbar med annat, som med bloggen, och den är ett bra sällskap när man skriver. En påslagen radio stör mig inte, eftersom jag i skrivandets stund inte längre hör musiken, då jag under dessa stunder av koncentration helt försvinner in i min egen lilla tankevärld.

För att nu återgå till varför vi bloggar, så finns det ingen bra föklaring på mysteriet. För mig så handlar det till stor del om att lära mig skriva bättre rent tekniskt, och jag ser min blogg som en skriv-verkstad där jag ges möjlighet att finslipa mina färdigheter inom området svenska-språket. Hur jag lyckats på den fronten så här långt känner jag inte till, men tror att min blogg är en ok läsning - åtminstone grammatiskt? Innehållsmässigt har jag dock retat upp en del folk med mina emellanåt kontroversiella inlägg? Kanske borde jag börja om igen med en ny blogg, en personlig, vardaglig och traditionell sådan - en blogg om mitt dagliga liv? Jag har även funderat på att skriva en på engelska, men hur ska man hinna med allt?

Dagens rovdjur: björn

Insåg precis att det var ett tag sedan jag postade ett inlägg i min fina rovdjursserie, och att jag ännu inte visat er en bild på vårt största (men inte farligaste) rovdjur: björnen. Bilden är som vanligt hämtat från Rovdjurcentrets fantastiska bildsamling, en sajt som alla svenskar borde besöka, för de skulle då lära sig ett och annat om dessa fina djur - djur som inte vill oss illa.

En liten reflektion över medelhavets historia

Här är en intressant och kul liten film som jag just stötte på som ger oss en snabb historielektion om vilka som styrt över medelhavsområdet från det gamla Egyptens tid ... framtill våra dagar. Bildkvaliteten är inte den bästa, men en suverän vacker låt, som sjungs på ett språk som jag inte har en aning om vilket det är, gör ändå de 3 minuterna som videon håller på till fin upplevelse.

Ett sista inlägg om involution. Sen får det vara bra?

Det bortglömda ordet "involution" har idag fascinerat mig å det grövsta, och inte utan anledning, ty ordet är ett av vårt språks allra viktigaste - något jag nu är övertygad om. Att försöka förstå dess innebörd är därför av största vikt för de av oss som vill förstå mer om hur vår värld är uppbyggd. För en liten stund sedan så hittade jag ordet i Svensk Uppslagsbok, det gamla hederliga uppslagsverket som ingen forskare bör vara förutan, speciellt som du kan hitta en fin uppsättning (alla 32 banden) för en billig penning. Själv betalade jag 500 kronor hela härligheten, men det var bortåt 15 år sedan, och böckerna var i nästan nyskick, fast de hade 50 år på nacken. Så skaffa dem om du ser dem någonstans.

I vilket fall som helst så fanns det till min stora förvåning 2 mindre inlägg om ordet involution i SU: dels så används ordet(eller användes i alla fall på 40talet) som en medicinsk term i det fall när ett organ, som pga av ökad funktion blivit förstorat, återgår till den vanliga storleken - som i fallet med livmodern efter en förlossning; och dels så används ordet inom matematiken, men den långa förklaringen -som jag just nu har framför mig - tror jag vi spar till en annan gång:) Avslutningsvis så är mitt råd till er, kära läsare, att sluta köpa en massa "trash". Köp istället böcker som kan lära dig saker av värde - helst hardbacks, då de håller förevigt - som ger dig nya kunskaper. Att läsa en enda sida i en sådan bok är nämligen mer värt än att läsa 100 "trashy paperbacks." Låt mig ge er ett exempel från SU som bevisar att påståendet i meningen innan den här är sant: "involvera" betyder, "inrulla", "insvepa", "i sig innesluta", "innefatta" samt "medföra". Kan du lära dig sådan kunskap från en paperback från stormarknaden eller kiosken på hörnet?

Charles Darwin: stor förnekare?

Då det precis slog mig att det var tisdag så tyckte jag det kunde vara lämpligt med ett nytt inlägg i min fina serie "Stora vetenskapsmän: stora förnekare". Om Darwin var en förnekare eller inte kan visserligen diskuteras, beroende på vilken sida man står när det gäller evolutionen; men att han tveklöst var en stor vetenskapsman gör att han ändå är ett självklart val att hedras vid sidan av Galileo. De båda männen är fö snarlika varandra - åtminstone vad gäller skäggen. Jämför själva?

Några kommentarer rörandes evolution

"Evolution is not a theory, it is a fact, every bit as much as the historical fact that William the Conqueror landed in 1066."

- Sir David Attenborough (engelsk zoolog)



"The Darwinian idea of evolution as a struggle for existence is blind; the philosophic idea sees it as rhythmic unfoldment, following a spiral pattern and accompanied by involution."

- Paul Brunton (engelsk filosof)



"While the rest of the species are descended from apes, redheads are descended from cats."

- Mark Twain (amerikansk författare)



"If we are going to teach creation science as an alternative to evolution, then we should also teach the stork theory as an alternative to biological reproduction."

- Judith Hayes (ingen aning om vem det är, men kul citat)



Hittade de 2 sista citaten här läs vidare själva, finns hur många kul citat som helst:)

Darwin hade rätt?

Efter att ha sett ett program om Charles Darwin på TV häromdagen och läst en som jag tyckte befängd kommentar på en blogg som sa något i stil med att ingen kunde bevisa att apor inte har skapats som apor ... direkt (av Gud?), så letade jag runt lite på nätet om vad det egentligen var som retat upp människor genom åren när det gäller evolutionsteorin, för uppretade blev man minst sagt, något som bilden ovan bevisar. Och då jag i mitt förra inlägg försökte förklara ett av nyckelorden i hela den här härvan, det av "motståndarna" ofta (mest förr) använda "involution", så tänkte jag nu fortsätta med min analys av problematiken. De religiösa "motståndarna" till Darwin använder nuförtiden för det mesta ordet "skapelse" istället för "involution", men då detta har en felaktig värdeladdning så anser jag att det latinska ordet är att föredra, eftersom det är ett ord som vi alla kan acceptera utan att behöva blanda in religion i diskussionen. Man kan sedan självfallet fördjupa sig i en semantisk diskussion om dessa båda ord: är de synonyma med varandra eller inte? För mig så tycks det vare en viss skillnad? Låt mig sedan göra klart för er, kära läsare, att jag inte är något annat än en lekman i ämnet, som dessutom aldrig läst något av Darwins alster.

Vid en första anblick så ter sig Darwins resonemang som totalt logiskt, men om man har ett öppet sinne och är beredd att lyssna till "motståndarnas" argument så kommer saken i ett lite annat läge, för hur man än vänder och vrider på problematiken så måste vi ju alla medge att världen faktiskt skapades (involution) en gång, något vetenskapen inte bara medger, utan även fastlår ... med "The Big Bang". Hela universum kom alltså till genom involution. De stora frågorna är nu hur, och varför, och av vem eller vad hela spektaklet sattes igång? Men som tur är - för tillfället i alla fall - så kan vi lämna dessa svårlösta och explosiva frågor därhän; för i vilket fall som helst så kom världen till stånd genom involution. Faktum! Evolutionen tog först därefter vid. Faktum! Båda sidor har därför på sätt och vis rätt, eftersom involution och evolution är lika viktiga om man vill få klarhet i frågan, och inget av dessa begrepp kan ensamt förklara hur vi människor uppkommit - eller varför vi är här?

Ett synnerligen intressant ord: involution

Efter att ha sett ett program om Darwin på TV för några dagar sedan, och efter att ha läst om honom på en del andra bloggar, så beslöt jag mig för att göra lite egna efterforskningar i ämnet. Ett ord som jag då stötte på och som jag inte riktigt förstod innebörden på var det här: "involution". Detta är ett synnerligen viktigt ord, och ett ord som nu av allt att döma inte längre används - åtminstone inte i Sverige. Hittade det tex inte i något av mina svenska lexikon, inte ens på nätet. Det enda ord vi har är verbet "involvera", som kommer från "involution"; precis som verbet "evolvera" kommer från "evolution". Vi börjar nu ana vad "involution" betyder, men bara ana, för det sätt som vi använder "involvera" på är ett felaktigt sätt. Vi använder nämligen ordet på ett vardagligt sätt som döljer den djupare och sanna innebörden, lite grann som hur vi idag använder ord som "deppig" - som kommer från ordet från "depression", ett ord som från början inte alls har med nedstämdhet att göra.

För att nu återgå till ordet "involution" så hittade jag det til sist i en engelsk-svensk ordbok (Nordsteds Stora), och vi kan där läsa att det betyder: "inveckling", "förveckling", "trasslighet", "krånglighet", "oreda", "inrullning", "instjälpning" samt "degeneration". Som vi nu ser så kan vi skönja 2 olika typer av innebörd hos ordet, och där det framgår (för mitt kritiska intellekt) att ord som "trasslighet", "krånglighet" och "oreda" har övergått gränsen för ordet "involutions" sanna innebörd. Av de återsående orden är "inrullning" det som bäst översätter det latiska ursprungsordet till vad det egentligen betyder. Vi känner alla till att "volvo" betyder "jag rullar". "Involve" (som används i engelskan) betyder helt enkelt att något rör sig inne i sig själv - en sk "in-rullning".

Ordet "inveckling" talar om för oss exakt samma sak: att något "vecklas-in". Vad som menas med det inser vi snart om vi tittar på ordet "utveckling", där något "vecklas-ut", vilket alltså handlar om hur något skapas eller förändras (utanför?) sig själv. "Inveckling" betyder då att något skapas eller förändras inom sig själv. Vi inser nu att när vi idag använder ordet "invecklad" om något som är svårt så är det totalt åt helskotta fel. Ordet har ingenting med den saken att göra? Även med ordet "instjälpning" leds vi till samma slutsats (som med inrullning och inveckling), för där talas det om för oss att något stjälps in i något, något hälls in i något, eller läggs i något - kanske likt hur luft blåses in i en ballong? Och alla dessa ord kommer från samma rot - "involution". När vi till vardags använder ordet "involvera" så betyder ju även det att vi låter någon eller något komma in i en gemenskap av något slag: vi släpper in något eller någon i något. "Involution" är alltså ett urgammalt djupt filosofiskt grundord som vi idag inte längre har en aning om vad det betyder, och jag måste säga att jag trots den här lilla analysen fortfarande inte är riktigt säker på vad ordet står för, men en aning mindre konfunderad har jag definitivt blivit .... fortsättning följer:)

Snöstorm i England

England befinner sig idag i kaos, man har nu den kallaste vintern på 18 år, vilket är en smula underligt med tanke på att det idag borde vara snöfritt där året om. Exakt vad det beror på (att det är kallt när det borde vara varmt) är det ingen som har en bra förklaring på. Faktum är att ingen ens verkar prata om saken, men en sak kan vi vara säkra på: hade några sommarblommor istället dykt upp i någon av Londons parker så hade man hävdat att det hade med växthuseffekten att göra?

Gör ditt eget dricksvatten

Hittade precis den här fina filmen om hur man kan göra sitt eget dricksvatten. En i all sin enkelhet facinerande film från en You Tube kanal som heter Greenpowerscience.

Vatten: livets dryck

Så snart jag postat mitt förra inlägg så fick jag för mig att leta lite på nätet efter en norrländsk skylt om det drickbara vattnet. Tyvärr gick jag bet på den uppgiften, men tyckte ändå att en blid på det för oss alla så livsviktiga vattnet kunde vara värt att ladda upp. Visst ser det gott ut? När man ser vatten på de här viset så undrar man lite smått för sig själv varför man blandar så mycket "skit" i det som redan är perfekt? Och med "skit" så kan man ju förutom kemikalier även inkludera kaffe, te, socker och ... höll på att glömma alla läskedrycker. Är verkligen Coca-cola och Fanta godare än rent klart kallt källvatten? Det är definitivt inte nyttigare, den saken är säker?

Norrländskt vatten: ett makalöst faktum

På en av mina vandringar i de norrländska skogarna härom året så stötte jag på en skylt där det stod att vattnet i bäckarna var drickbart (önskar nu jag tagit en bild på skylten, önskar dessutom jag haft en kamera, måste köpa en snart), något som ställde mig helt. Visserligen så kände jag till att så var fallet, men att få se det skrivet på en skylt och med mina egna ögon gjorde på något underligt vis att jag plötsligt insåg vad det verkligen betydde, och hur totalt åt totalt fel håll vi människor nu är på väg. Tänk bara på saken själva en stund: du kan dricka vattnet i närmaste bäck. Det är nästan så att man behöver nypa sig själv i armen. Inte kan man väl det? Jo, man kan faktiskt det. Vattnet där är renare än det du har hemma i kökets vattenkran. Och detta faktum är helt enkelt makalöst, speciellt när man som stadsbo tvingas dricka detta kranvatten - som innehåller ... ja, vad det egentligen innehåller (förutom vatten) vill nog helst inte veta? Vi människor har glömt vilka vi är - varelser som var menade att leva nära naturen - och vi lever nu i disharmoni med oss själva och vår omvärld.